Feministisk ideologi kontra vetenskap, del 2(5).

Del 2; Vem är jag?

Inledning

Detta kommer kanske bitvis upplevas som personligt och (för) privat. Jag anser detta är den nivå på ”nödvändig öppenhet” jag måste ha för att möjliggöra för er att bedöma min trovärdighet när ni läser resten av denna serie. Jag lovar er att jag behåller mitt privatliv privat, trots denna öppenhet.:)

Barndom och karriär

Mina tidigaste minnen är från 1970-tal. Jag är uppväxt i en varm familj tillhörande ”arbetarklass” och har den stora glädjen att ha tre fantastiska syskon att dela mina barndomsminnen med.
En dag när jag var en 11-årig flicka såg jag ett tecknat barn/ungdomsprogram.  I vinjetten stod ”Lunds Universitet – Biokemi”. Jag satt kvar i soffan fullständigt förtrollad av detta upplysningsprogram. Där och då beslutade jag min yrkesinriktning, jag skulle bli biokemist!
Jag blev aldrig biokemist, men väldigt nära. På studievägen upptäckte jag att det fanns så otroligt mycket intressant i ”NO-världen” att det var nästan mardrömslikt svårt att behöva välja inriktning. Jag hade helst velat göra allt. Men välja är ett måste i livet och jag blev högskoleingenjör – kemiteknik.

Redan innan mitt examensarbete(mikrobiologi) slutförts hade jag en anställning som skulle börja på hösten. Det var en anställning som ”passade mig som handsken” då tyngdpunkten låg på ingenjörskompetens och kemi var mer som en nödvändig bakgrundskunskap.

Mina studier och början av min yrkeskarriär skedde under ”kvinnor kan”-mässornas storhetstid. Det var i det korta tidsfönster då vi i Sverige faktiskt, anser jag, hade jämställdhet.[1]
Jag blev bedömd och betraktad för min kompetens, inte för mitt kön. Aldrig någonsin upplevde jag mig nedvärderad eller illa bemött för att jag var kvinna. Motsatsen hände dock, speciellt bland dom ”äldre herrarna i gänget”, som upplevt sina tidigare fördomar om kvinnor gå i kras.

Jag är fullt medveten om vilka politiska krafter som gjort denna väg öppen för mig, en flicka från arbetarklassen. Jag var på denna tid mycket stolt över att vara feminist.

Karriärens slut och livskris.

Min karriär fick ett lika abrupt som ovälkommet slut av hälsoskäl innan jag firat min 30-års dag. Det var en stor sorg, som blandades med lycka för att jag i samma veva blivit småbarnsförälder.

Det var en sorg med många bottnar. Dels slogs vår(min och min mans) gemensamma dröm om att han skulle gå ner i arbetstid eller kanske tom bli ”hemmafru” för att underlätta min möjlighet att ge den kraft som krävs för min karriärsdröm skulle kunna uppfyllas, i spillror. Dels saknade jag den mentala stimulans som ligger i yrket.

”Ordet kris betyder egentligen en tidpunkt att besluta något: en vändpunkt – det avgörande ögonblicket. ”[2]

Citatet är lika klokt som vackert. Jag kan nästan peka ut dagen då jag vände sorgen ryggen. Jag kan inte påverka min fysiska hälsa i någon större utsträckning, men jag kan värna om min mentala hälsa.

Mitt liv är mitt och bara mitt. Och jag ska göra det bästa jag förmår för att göra det livet värdefullt för mig.

Så lyder mitt beslut i denna stund av livskris. Så när ni i 15 års tid haft för lite tid, har jag haft för mycket tid. Då inte knyppling, stickning eller virkning eller ens läsning av skönlitteratur i någon större mängd, ligger för mig så valde jag att ägna mig åt sånt som ger min själ en mental stimulans. Så det har blivit som privata studier på den nivå min fysiska hälsa klarar av.

Mina ”privata studier”

Jag har under dessa år slagit ihjäl min överskott av tid genom att läsa otaliga vetenskapliga rapporter och annan vetenskaplig litteratur med ett vitt spann framför allt inom NO-området. Detta förstås nog bäst genom att jämföra med en ”grävande journalist”, jag blev en ”grävande ingenjör”.

När en individ som står mig nära drabbades av utbrändhet/utmattningsdepression så blev jag nyfiken på stress ur ett neurologiskt perspektiv. Jag fann då boken Stress(första upplagan, vilken jag senare kompletterat med upplaga 2), från den grävde jag i de rapporter jag fann intressanta. Den andra upplagan innehåller ett kapitel som heter ”Skillnader i hjärnan och nervsystemet mellan kvinnor och män” i vilken jag ”grävt”(alltså gått vidare till bakomliggande rapporter) mycket.
Med detta vill jag visa på var jag erhållit den kunskapsbas del 3 i denna serie bygger på. Boken ”Stress” är en sammanställning av högst seriös neurologisk forskning, inte någon ”anti-feministisk propaganda”. Den boken och de forskningsrapporter den sammanställer är vad ligger bakom del 3.

Parallellt med ovanstående har en nyfikenhet för ämnet sociologi vaknat hos denna grundmurade ingenjör-nörd. Detta nya intresse-områdes uppvaknande är dels ett resultat av min livssituation. Som icke-arbetsför blir man lite av en åskådare ställd utanför som tittar in på samhället. Det medför ett annat perspektiv, en distans.
Dels bidrog, i mycket hög utsträckning, den process det varit för mig att gå från att vara en övertygad feminist till att idag blogga som anti-feminist.

Jag blev så absorberad av detta att jag idag studerar sociologi på universitet.

—————–

[1] ca 1985-1995

[2] http://www.margaretaivarsson.se/page.php?page=artikel_kris