Just another WordPress.com site

Eders Ödmjuke är för en gångs skull ödmjuk på riktigt

Eders Ödmjuke är för en gångs skull ödmjuk på riktigt

Jag har egentligen en hel serie med planerade inlägg som jag borde arbeta med, inte minst mitt ”parti”-inlägg, men det är lite svårt att få tummen ur. Så det här är ett av de mer spontana slaget, egentligen borde jag väl ha skrivit färdigt det till i onsdags 2012-12-12 som tydligen var en liten renässans för kärleken då folk vallfärdades till kyrkor och statsfullmäktige för att vigas så de kunde skriva in 12 12 12 i vigselringarna. Men jag vet inte vad det var som triggade mig till detta inlägg, det var inte 12.12.12 i alla fall, men av någon anledning så slog det mig plötsligt hur kärleken saknas i jämlikhetsdebatten. Jag vet att det inte är någon särskild märkvärdig upptäckt. Alla är medvetna om det, och det nämns lite då och då. Men … ändå tycker jag att kärleken lyser lite väl mycket med sin frånvaro.

Jag vill inte ge mig ut för att vara någon slags expert, tvärtom, jag är förmodligen en av de singlaste människor som finns i detta land. Inte för att jag medvetet valt att vara singel, det har bara fallit sig så, de jag gillat har inte varit lika förtjusta i mig som jag i dem, och vice versa. Det har varit nära ibland, men då har alltid omständigheter utanför min kontroll lagt hinder i vägen, såsom att motparten har planerat att emigrera till andra sidan världen. Något som nästan varit ett mönster i mitt liv. Det är inte min mening att beklaga mig eller visa hur patetisk jag är, jag vill bara framhålla att jag egentligen vet skit intet om vad jag nu uttalar mig om, och att jag förmodligen kommer att framstå lika naivt korkad som jag är.

Fy vad hemskt – är det verkligen tillåtet att visa sånt hatmaterial på svenska bloggar?

Men jag fattar inte riktigt det här med den moderna jämlikheten, där det verkar som att en partner bara är ett ovälkommet bihang som man skall skilja sig från så snart som möjligt. Och barnen skall sättas på barnhem för att båda föräldrarna skall kunna arbeta och försörja sig, och man kan betala skatt så staten kan ta hand om barnen. Och skall man döma av dagens kvällstidningar, som Expressen och Aftonbladet, så är en partner inte mycket mer än ett självgående onanihjälpmedel man har som skall serva en med orgasmer. Jag har alltid trott att det var ”tills döden skiljer oss åt” som varit idealet, men ur mitt perspektiv är världen så upp-och-ned att jag börjar tro att jag missförstått alltihop och det egentligen är ”efter döden fört oss samman” som är livets syfte och hemlighet.

Tills döden skiljer oss åt

Efter döden fört oss samman

Happy Happy?

Eller är det motsatta könet en förbrukningsvara, ungefär som toalettpappret ICA hade extraerbjudande på, en bekvämlighet som finns där enbart för vår personliga tillfredsställelse och för att göra livet lättare för oss själva. Och när man tröttnar på sin personliga betjänt som inte möter ens höga standard och tillhandahåller tillräckligt kraftiga orgasmer i en tillfredsställande kvantitet, ja då är det bara att skilja sig från fanstyget och leva som Maria Sveland, Happy Happy, i en självförverkligande ensamhet utan att behöva besväras av en annan person resten av livet. Man kan ju alltid hitta en tillfällig älskare på krogen, när det börjar klia mellan benen. Och vill man inte skilja sig ännu, därför att man fortfarande har användning för krypet, så kan man ju ordna lite omväxling i tillvaron genom att gå in på Victora Milans hemsida och få kontakt med någon annan som också insett att det bara är trams det där med trohet mot den äkta hälften. Eller …

Ensam är stark

Och vad är barnen egentligen till för. Jag har förstått att alla ser det som en rätt att skaffa barn, utan att man för den sakens skull skall involvera eller ha något samröre med det motsatta könet. Och när man väl fått barnen utan några insatser från det motsatta könet så är de en jädrans börda, och man kan hata mannen eller kvinnan som inte är där och tar sin del av ansvaret, och ungfan dumpar man på dagis. Jag vet, det sista handlar mest om kvinnor, det är rent praktiskt mycket enklare för kvinnor att bli ensamstående föräldrar än det är för män. En kvinna behöver ju bara gå på krogen och ragga upp nån kåt snubbe, för en man är det lite besvärligare att få till en surrogatmoder. En surrogatmamma får ju så att säga arbeta lite mer i själva barnproduktionen än surrogatpappan som bara behöver skvätta lite och kanske inte ens vet om att han är far, förrän han blir dragen inför domstol och bespottad som våldtäktsman.

Vart tog kärleken vägen?

Det är nu vi kommer in på det pinsamt patetiska i det här inlägget, och jag ber så mycket om ursäkt om det generar er, men jag har alltid fattat det som att det där med att vara tillsammans och att göra saker för varandra var en del av det som gav livet mening. Som jag ser det blir livet ett helvete när alla andra är fiender och meningslöst när det tillbringas i ensamhet. Tillsammans med andra som man älskar och vill väl, blir livet härligt. N’est-ce pas?

En kärnfamilj – allvarligt är det verkligen tillåtet att visa sådana här bilder? Ingen som tänker anmäla det som hatbrott?

Jag kan inte hjälpa det, hopplöst naiv som jag är, men jag ser faktiskt inget fel i att män uppvaktar kvinnor med blommor eller uttrycker en önskan att vara tillsammans med någon på ett mer än vänskapligt plan (Aktivarum råkade av en tillfällighet just i morses – vilket har hunnit bli igår morse nu – posta ett inlägg som passande anknyter till detta, där han tar upp Girl Writes What video om feministers avsky av ”nice guys”.) Jag har alltid hört att människan skall vara ett socialt djur, och är inte det på något vis den mest grundläggande sociala konstellation man kan bilda, man slår sig ihop två stycken av olika polaritet (dvs. kvinna och man) och producerar avkomma som man uppfostrar. En gammal, klassisk, hederlig kärnfamilj.

Jag är avvikande på många sätt, och jag antar att detta är sista spiken i kistan, men jag uppfattade den kärnfamilj jag växte upp i som något positivt. Det enda jag kommer ihåg som negativt var att far var sjuk, och han dog strax innan jag fyllde femton, och tvärtemot vad som tydligen är det naturliga idag, så tyckte inte jag att det var en lycklig tilldragelse eller något att fira att vi inte längre hade en kärnfamilj utan var en helt vanlig normal familj med ensamstående mamma och två barn, som till och med hade samma far, hemska tanke. Men så var det också 70-tal när farsgubben trillade av pinn. Istället för att uppfyllas av en obeskrivlig lycka bekom det mig tvärtom faktiskt ganska illa, och det tog mig många år att bli vän med världen igen. Och det som, när jag ser tillbaka på det i backspegeln, slår mig som den positiva kraft som genomsyrade familjen och gjorde den till en trygg och inspirerande gemenskap var kärlek. Kärlek mellan mina föräldrar, och kärlek från mina föräldrar till mig och min syster. Mitt eget bidrag var däremot knappast något att hänga i julgran.

Är detta verkligen så fel?

Jag förstår inte riktigt klyftan som finns mellan könen, och den egocentriska synen som finns i dagens samhälle, där det har blivit fult, eller åtminstone suspekt, att göra något för någon annan utan att ha sig själv i första rummet. Jag har alltid uppfattat kärlek som impulsen som driver en till att göra något för en annan för dennas egen skull. Jag vet, jag är helt efterbliven, men har jag lyckats med konststycket att bli kär i en kvinna så köper jag faktiskt inte blommor till henne för att komma in under troslinningen, utan därför att jag vill att hon ska bli glad och känna sig omtyckt och uppskattad. Det är för övrigt själva tecknet på att jag blivit kär, jag blir glad och mår bra utifrån att göra saker för en annan utan tanke på någon egentlig egen vinning. Min vinning är helt enkelt hennes vinning. En mix av beundran och önskan att bidra till hennes lycka.  Eller som Nils Ferlin sa, i Roffe Wikströms tolkning:

Vad det här med sex anbelangar, är det bara jag som är färdig för tvångströjan och den madrasserade cellen, eller finns det ett svagt glimmer av förnuft någonstans i den bottenlöst vansinniga föreställningen jag har, att det faktiskt är något som är galet med ett sexliv som har som utgångspunkt att man kräver saker från sin partner? Jag har aldrig hajat det där med att man ska ha sex för att få njutning och orgasmer. Jag har alltid fattat det som att poängen med sex är att ge njutning, och jackpot är när partnern får orgasm. Den egna njutningen är belöningen, inte målet, för ett välförrättat värv.  Eller som Stephen King uttryckte det, (i The Green Mile har jag för mig, fast jag har kanske tagit fel på bok, för nu hittar jag inte stycket) , fritt citerat och översatt ur minnet var det: “Man är inte intima för att kunna ha sex, man har sex för att bli intima.” Och jag tycker han satte fingret på kärnpunkten där.

Det ljuva livet som singel

Det motsatta könet gör mig varm inombords – jag vill inte vara fiende med det

Jag föreställer mig (för som jag sa, jag är en av landets absolut singlaste män, så jag har egentligen helt noll koll på vad jag talar om) att tvåsamhet, ett förhållande, innebär att man har ett gemensamt liv, eller rättare sagt, att en stor del av livet är ett gemensamt företag, där man hjälper varandra på olika sätt. Man samarbetar för att man bägge två (eller hela familjen om man har barn) skall få det så bra som möjligt, och man gör saker för varandra både för den gemensamma trevnadens skull men också, och det tror jag är det som definierar ett lyckligt förhållande, därför att man vill att den andra parten skall vara lycklig i förhållandet. Förhållanden med det motsatta könet, och att bilda familj, är inte nödvändigtvis ett mål man behöver ha, eller på något vis det viktigaste i livet. Men är det inte en ganska fundamental del av tillvaron, och är man verkligen så lycklig som singel? För att återigen citera Stephen King, och den här gången vet jag med säkerhet att det är från The Green Mile, för jag hittade det: ”A man with a good wife is the luckiest of God’s creatures, and one without must be among the most miserable, I think, the only true blessing of their lives that they don’t know how poorly off they are.”

Ett förhållande där själva drivkraften är att man ställer krav på varandra verkar i mina ögon som ett ogästvänligt förhållande där bägge parter är förlorare. Ett förhållande där drivkraften är att göra vad man kan för partnerns lycka är, om bägge parter har denna drivkraft, ett ombonat och kärleksfullt förhållande där bägge vinner.

De bästa minnena ur mitt liv är inte de tillfällen jag fått något, utan de tillfällen då jag lyckats göra någon annan lycklig eller på något vis har hjälpt någon på ett sätt som har inneburit en verklig skillnad för den personens liv.

När vi nått hit, vilket väl lär ske ganska snart, vill jag inte vara med längre.

En värld där det inte finns kärlek vill jag inte leva i. För i min naivitet så hör kärleken och att vara tillsammans med någon till de där sakerna som gör livet värt att leva. Men det är jag det. Men det samhälle jag ser gör mig bara deprimerad. Och vill ni bli lika patetiskt deprimerade som jag kan ni lyssna på Lill Lindfors vemodiga tolkning på svenska av Harry Chapins A Better Place to Be:

Själv tänker jag sätta på tidernas bästa rockalbum (som jag fick av en kärleksfull far sista julen han var med, trots att han avskydde min musik) och fasa ut från det här melankoliska pladdret med Be My Lover, och sen värma upp med Halo of Flies och Desperado (som var en hyllningslåt till Jim Morrison) innan jag återgår till mitt normala elaka jag och vrider upp på högsta volym med den långa brutala sviten Dead Babies – Killer.

Självporträtt

Till den kärlekslösa världen har jag bara en sak att säga: Fuck You!

Och nu har jag gjort bort mig tillräckligt så nu håller jag käft.

Kommentarer till: "Kärleken är död – Länge leve Kärleken" (84)

  1. Nej det är världen som är konstig, inte du. Kalla mig gammeldags och tråkigt heteronormativ men ett förhållande som funkar blir bara mer värt med åren. Det här går att applicera på vänskap – allt som innebär att man gör något för någon annan än sig själv, något större – ens familj, ens hembygd eller vad det nu må vara, även om familjen är ett väldigt konkret exempel. Idag har vi mer eller mindre tappat det mesta som håller ihop oss. Det finns ingen religion, ingen familj, ingen gemensam historia eller kultur utan springer runt i ett tomt postpostmodernt tillstånd där vi försöker maximera våra upplevelse och kick-konton (på andras bekostnad) medan vi funderar över varför?

    Det gör mig inte till nationalist eller religiös att konstatera en sån här sak, jag konstaterar det bara kallt. Det är naturligtvis också i makthavarnas intresse att det är på det här sättet. Det gör oss så mycket lättare att kontrollera och singelhushåll kräver större konsumtion än hushåll med flera personer. Om många människor kan tro på något större och dessutom kan tänka sig att offra sig för det kan det ställa till med väldiga problem för de som bestämmer, och det finns väl i princip bara en sak jag kan tänka mig att göra det för idag – familjen. För min familj och mina barn offrar jag mig gladeligen, och det gör förmodligen de flesta föräldrar. Klart man vill ersätta familjen med staten, för familjens mål och statens mål är två olika saker, speciellt i Sverige.

  2. Du är mångfacetterad Dolf, detta hade jag inte väntat mig men det var jäkligt bra skrivet. Allt är så förbannat själviskt idag.

    Kul sexliv i framtiden där man varje gång ska ha skriftligt på att det är ok komplett med datum, underskrifter och två oberoende vittnen som garanterar att det är som det ska. För hur ska det annars se ut och funka? Feminismen har kommit långt…

  3. @Matte
    Jo, jag är på det klara med att dagens utveckling knappast är någon tillfällighet utan att det finns politiska krafter bakom. Har du sett klippet där
    Aaron Russo talar om Rockefeller och Women’s Lib? Ungefär 9 minuter in i klippet.

  4. @tok
    Tack. Skriftliga samlagskontrakt, ja det är väl på samma nivå som förbudsskylten i slutet på inlägget.

  5. @dolf: Jo, jag har sett klippet, har inte grävt i detta eller kollat upp den här Russo, om han är trovärdig, men det är många småsaker som gör att man vill ta på sig foliehatten nuförtiden.

  6. Du behöver inte känna dig helt ensam..
    Den där känslan.. den känslan ”att blir lycklig av att ge”, den är obetalbar.

    Sitter just och smider planer för morgondagen. Jag vet att maken kommer vara våt, kall och hungrig när han kommer hem imorgon.. Och redan planerandet.. att planera göra något för honom när han kommer hem.. bara det.. gör mig lycklig.

    Men du vet.. singelhushållen ökar, Sverige toppar.. för vi är så jämställda, fria och lyckliga… eller inte.

  7. @Matte
    Rekommenderar Russos Freedom to Fascism och Mad as Hell, den första är en film regissserad/producerad av honom och den andra är typ en filmad föreläsning. Bägge finns i full längd på youtube, och han är enligt min åsikt mycket trovärdig. Och en stor förlust att han gick bort för några år sedan.

  8. @Ninni
    ja, du illustrerar väl själv på något vis den positiva sidan av vad jag skriver om.
    Och, tja, det skulle vara intressant att jämföra singel-statistiker med självmordsstatistiker. Jag vågar sätta en femma på att det finns en korrelation.

  9. @Toklandet
    Ett skriftlig OK som du beskriver kommer inte räcka. Det kunde vi ju se i BDSM-fallet där det faktiskt fanns ett skriftligt kontrakt. Killen blev ju anmäld för våldtäkt trots att inget sex ens hade förekommit! Det intressanta här var att feministerna, alltså de samma som alltid har gapat om samtyckeslag med skriftliga kontrakt, ansåg att kontraktet inte var något att bry sig om för tjejen hade ju självskadebeteende och var psykiskt svagare än killen…

  10. Tack för detta inlägg! Något av det bästa jag läst på länge! Jag håller fullständigt med. Men det kanske beror på att jag är vit, medelålders, heterosexuell man som vill tro på kärleken och att ge…..en ”art” som det är skottpengar på numera. Som sagt, det värmer att höra att det finns fler därute som inte gillar attityderna i dagens ”samhällsideal”.

  11. @Matte Matik
    ”[…] det är många småsaker som gör att man vill ta på sig foliehatten nuförtiden”
    Nej för tusan, ta inte på någon ”foliehatt”. Foliehatten är bara ett skällsord i stil med kvinnohatare, nazist, rasist o.s.v. Att se allt i ett större sammanhang är inte att ha på sig någon foliehatt, att inte se det större sammanhanget är att ha nattmössan neddragen över både ögon och öron. Vem är det som vill censurera och begränsa vår yttrandefrihet, vem är det som styr… Follow the money!

  12. @ Johan A

    mm.. den rättegången ja.. att bara vräka upp en ung kvinnas sexliv för allas beskådan. Så vidrigt! Varenda en av individerna som låg bakom att det där inte lades ner i förundersökningsskeedet har förtjänat långa fängelsestraff för psykisk misshandel.

    Jo, man skyllde på flickans självskadebeteende. Tillåt mig tvivla på den diagnosen.. är det överhuvudtaget ett självskadebeteende man observerat?
    Detta är en BDSM-flicka med en mycket markant SM-inslag. Hur gör en flicka med den typ av sexualitet när denna individ onanerar? Jag menar att det är mycket troligt att det man diagnoserat som självskadebeteende egentligen är märke efter onani. Märke man inte förstod.

  13. @Ninni
    Medborgare X har har bloggat om detta HÄR [LÄNK]

    ”Ulrika Rogland, ännu en ljugande feminist i manshatets tjänst”

  14. @ toklandet

    Du är mångfacetterad Dolf, detta hade jag inte väntat mig men det var jäkligt bra skrivet. Allt är så förbannat själviskt idag.

    Japp, det är han. Jag har mycket kontakt med Dolf och han är en grymt fascinerande man, som hade legat riktigt rostigt till om jag var singel.

  15. Ninni:
    Han har ju helt rätt i det han skriver, felet är att det är för många bittra gaphalsar som får för mycket uppmärksamhet och som förstör för så många människor. Undrar om de fattar själva hur mycket de förstör egentligen eller om de är så förblindade av bitterhet att de inte ser. Eller vill de att alla ska vara lika bittra som de själva är? Dessa bittra vill ju till och med göra barnen bittra också…

  16. Så fint skrivet! Jag blev på riktigt nästan rörd till tårar av texten.

  17. @Johan & @Ninni
    Just vad gäller BDSM-målet drar jag mig till minnes en kvinna på nyheterna (representant för någon organsation har jag för mig, men som jag glömt bort) som uttalade sig om hur vi var tvungna att klargöra att ett ja inte alltid var ett ja.
    Så vi får den fascinerande situationen att nej alltid är nej, men ja inte alltid ja.

  18. @Link
    Tack. Jag är ju själv en av dessa förhatliga medelåders vita heterosexuella män, så inte helt otroligt att vi mötts i förtroliga bastukonspirationer🙂

  19. @Siri
    Var väl egentligen inte min avsikt att det skulle vara fint. Men tack för uppskattningen, den värmer.

  20. Jag undrar ifall kanske inte all singelstatusande, skepticism och isolerings-skapande mellan människor inte är ett resultat av någon konspiration att göra oss fogliga. Kanske är det istället likt äpplet i Eden, att vår kunskap om vårt eget och det andra könet gör att våra ögon öppnas och vi slängs ut ur paradiset, ignorance is bliss, osv…

    Med de evolutionspsykologiska-glasögona på, hur mycket mer vet vi inte egentligen om oss själva vad gäller hypergami, briffault´s law, apexuality, egoism etc? Är det kanske inte bara naturligt att dra sig undan, hålla sig på sin kant?

    Är själv en Mgtow(och konkurrerar med dolf som mest singel i sverige:)) och är väl en aning cynisk och överdriver en del kanske. Men Jag undrar egentligen hur utsträckt Mgtow är i sverige idag(speciellt bland unga, är själv 21). Tror det finns ganska många omedvetna mgtow:are som är i garderoben, ej tagit det röda pillret än.

    En tjej i klassen och jag pratade lite på tåget om EP, neuropsykologi och manligt p-piller och om att vara introvert och liknande saker men hon verkade vara så mkt mer opåverkad av allt detta(hon hade pojkvän etc). Hur tänker kvinnliga Wghow? Hon verkade som om hon, för att referera Thomas Nagel (tror jag), likt Sisyfos lärt sig att älska sin sten.

    Sry om jag cloggar upp plats här, men finns det något svenskt mgtowforum så hänvisa mig gärna dit…

  21. @Evopsy
    Mitt intryck är att vårt samhälle blir allt mer ”singligt” samtidigt som folk mår allt dåligare, och att ensamhet är en centralt i detta. (Och även den som är ute på puben och har god tillgång på engångsligg verkar ofta vara ensam när det kommer till kritan). Den enda slutsats man rimligtvis kan dra, anser jag, när man observeerar det samhälle vi lever i, är att det är på väg åt helt fel håll. De politiska pk-strömmarna verkar inte göra saker och ting bättre. Tvörtom blir vår sociala miljö bara sämre och misären allt mer framträdande ju mer de politiska krafterna får sin vilja igenom.
    Jag känner inte till något svensk mgtow-forum, men Aktivarum anknyter ofta till mgtow i inlägg på sin blogg: http://aktivarum.wordpress.com/
    Kolla upp den och rota runt där lite så skulle jag tro att du kan leta dig vidare därifrån och eventuellt hitta något svenskt mgtow-forum. Utländska vet jag definitivt att du kan hitta den vägen.

  22. Mycket tungt inlägg. Om man ska vara konspiratorisk så handlar det om maktens behov av att vingklippa konkurrerande maktcentra, som familjer och andra gemenskaper. Om jag minns rätt hindrade slavägare stadiga familjebildningar bland slavarna. En mindre konspiratorisk förklaring är att välstånd minskar civilisationstrycket (där stabila familjebildningar, solidaritet inom gruppen, försvar av gruppen etc. ingår). För de flesta människor är civilisation inte ett mål i sig utan något som man accepterar för att hushålla med resurser och skydda resurserna från yttre hot.

    Sedan är ju frågan om någon kvinna överhuvudtaget älskar en man på det sätt som mannen önskar och som mannen ofta älskar kvinnan. Om jag fattat saken rätt så uppmanar Bibeln mannen att älska sin hustru medan kvinnan bara uppmanas att lyda sin man.

    Hursomhelst bygger dagens tankar om kärlek och relationer på grundstenar som är för svaga för att ge något som håller länge och för många.

  23. Här är ett intressant föredrag om vad som är felet med den svenska modellen:

    ” … First, the problem with the European model, namely: It drains too much of the life from life. And that statement applies as much to the lives of janitors–even more to the lives of janitors–as it does to the lives of CEOs.

    I start from this premise: A human life can have transcendent meaning, with transcendence defined either by one of the world’s great religions or one of the world’s great secular philosophies. If transcendence is too big a word, let me put it another way: I suspect that almost all of you agree that the phrase ”a life well-lived” has meaning. That’s the phrase I’ll use from now on.

    And since happiness is a word that gets thrown around too casually, the phrase I’ll use from now on is ”deep satisfactions.” I’m talking about the kinds of things that we look back upon when we reach old age and let us decide that we can be proud of who we have been and what we have done. Or not.

    To become a source of deep satisfaction, a human activity has to meet some stringent requirements. It has to have been important (we don’t get deep satisfaction from trivial things). You have to have put a lot of effort into it (hence the cliché ”nothing worth having comes easily”). And you have to have been responsible for the consequences. …”

    http://online.wsj.com/article/SB123793074783930483.html

  24. Dolf
    Just att saker och ting förändrats(och det till det värre) är något jag givetvis kan förstå även om jag pga min ålder inte har upplevt det själv. Tycker därför det är givande att höra någon som har upplevt övergången till det mer isolerade samhället. Som introvert och en produkt av 90-00 talet har jag länge tänkt en relation(speciellt en romantisk sådan) enbart vore ett sätt att vara ensam tillsammnans med någon. Ett ying och yang-likt sammansmältande vore något främmande(men ej nödvändigtvis dåligt).

    Vad gäller mgtowforum/bloggar så måste jag säga att jag är relativt välorienterad i både den svenska och amerikanska mansfären. Aktivarum känner jag till(och gillar). Anledningen jag frågade efter en specifikt svensk mgtowsida är för att jag misstänker att det finns en viss skillnad mellan det amerikanska och svenska samhället vad gäller mans/mgtowfrågor. Intrycket jag fått från till exempel Barbarossaaaas sidor/videor är att i Usa är man i större risk att ”sättas” dit av en kvinna som backas upp av staten. Att någon ”divorces and sues his ass” känns mer förkommande i usa än i sverige(åtminstone om man ser till tv serier, film etc)
    En mgtow-sak som jag tror blir värre i sverige är att våra reserverade personlighetsdrag leder till att det är änn lättare att bli isolerad och ensam(dvs förutom partner inga vänner, familj etc.)I usa får jag känslan att man är mer socialt tränad och vänskapsband uppstår lättare och på ett sätt som gör det mindre krystat.
    Skillnader mellan svensk och utländsk manssfär kanske vore värt ett inlägg av någon som är mer insatt?

  25. @lavazza
    Jag är väl definitivt konspiratorisk lagd i det här fallet. Kärnfamiljen har länge varit under attack och politiska krafter har länge drivit på för att vi skall få ett ”välfärds”-samhälle där staten är förälder. Man kanske borde tala om att ”Pappa ser dig” istället för ”Storebror ser dig”. Fast det var inte ur det perspektivet jag skrev.
    Utveckla lite vad du menar med ”Hursomhelst bygger dagens tankar om kärlek och relationer på grundstenar som är för svaga för att ge något som håller länge och för många.” Jag antar att ”dagens tankar” inte syftade på mina tankar, utan på samhällsströmingarna. Korrekt? Vilka är ”grundstenarna” du referrerar till?
    Ligger mycket i citatet från din andra kommentar och där kan man hitta föda till fler framtida inlägg om man vill.

  26. @Evopsy
    Jag är själv för ung för att ha upplevt 50-talet, när jag var tonåring (70-talet) så hade redan den trend vi ser idag tagit sin början. Men min föräldrageneration och framför allt mina morföräldrar tillhörde det gamla traditonella samhället med kärnfamilj och hemmafru som idag betraktas nästan som … jag vet inte vad. Något onämnbart är det i alla fall. Och visst, det fanns mycket på den tiden som inte var bra, inte minst vad gällde moralsynen där det var en skam att vara född utom äktenskap etc etc. Men mycket verkar samtidigt ha varit bättre, och människor verkar ha mått bättre och rent allmänt ha varit lyckligare då än de är nu för tiden.
    Att en romantisk relation ”enbart vore ett sätt att vara ensam tillsammnans med någon” säger väl i sig att det är något som måste vara gruvligt fel någonstans. Det är ett utryck för en djup pessimistisk filosofi, där det inte finns någon utväg från ensamheten och … livet måste te sig väldigt meningslöst om man bygger sin egen tillvaro på en sådan syn.
    Det vore definitivt intressant att se skillnader mellan svenska och utländska mgtow. Sverige är inte ett ”normalt” land, så som den genomgående attityden vill göra gällande i Sverige. Tvärtom är vi starkt avvikande från normen. Och till och med närbelägna ”släktingar” som tyskar, fransmän och andra europeer betraktar oss ofta som moraliskt förfallna eller underliga. (Jag har arbetat i en internationell miljö med människor från alla håll och kanter, så jag har fått lite grann ett utanförperspektiv på Sverige).
    Och det är säkert som du säger att ”våra reserverade personlighetsdrag” gör det lättare att bli isolerad. Undrar hur mycket av det som beror på klimatet, eller om det finns andra bakomliggande orsaker till att det blivit så.

  27. dolf
    ”Och det är säkert som du säger att ”våra reserverade personlighetsdrag” gör det lättare att bli isolerad. Undrar hur mycket av det som beror på klimatet, eller om det finns andra bakomliggande orsaker till att det blivit så.”

    Just klimatet som faktor togs upp i ”världens modernaste land.” (kanske inte så supervetenskapligt men men…) ”Intimitetsundvikande” var ordet som användes för att beskriva oss svenskar. Andra faktor som Englund tog upp var de långa avstånden och glesbefolkningen i kombination med den snabba industraliseringen som inte gav tid för utvecklandet av en ”social statsintimitet”.

  28. dolf: Det är svårt att sammanfatta vad som är den tongivande synen på kärlek i dagens samhälle. Romantik och slit-och-släng i en besynnerlig förening.

  29. @Evopsy
    Skulle tro att de långa avstånden och glesbefolkning (samma sak egentligen) i sig är en effekt av klimatet. Men … tja det tål ju att spekulera i.

  30. @lavazza
    ”Erotik och slit-och-släng i en besynnerlig förening” skulle jag nog snarare säga.

  31. @Evopsy Om jag inte minns fel så är det fler singelboende i städerna än på landsbygden så att glesbygd skulle vara en orsak ser jag föga troligt.

    Däremot så tror jag att den moderna kvinnan har alldeles för många krav på partners och när det väl kommer en partner så kommer press ifrån familj osv. om giftermål och barn, då är det många som får kalla fötter.
    Idag är det dessutom alldeles för lätt att skilja sig, många gör det helt i onödan för att de tror att livet är en dans på rosor och fattar inte att livet har upp & nergångar.

  32. @jimmy: Du har helt rätt. Stockholm är Europas singeltätaste stad har jag läst, och med risk för att jag minns helt fel hörde jag någon gång att Stockholm är en stad man äter oerhört mycket antidepressiva i – men ta det med många nypor salt. Däremot stämmer inte myten om Sverige som landet med fri sex och höga självmordstal, vilket var något man kampanjade med i USA på 60-talet då Sverige var känt för en väldigt fri syn på sexualitet (den eran är dock borta sedan lääänge).

    Om jag får elaborera lite så, visst, det är överrepresentation av ungkarlar på landsbygden jämfört med ungmöer. Tjejerna åker in till städerna och utbildar sig i större utsträckning. På landet finns en hel massa män som blir över, men I Stockholm har vi istället en hel massa feministiska ungmöer på Söder (om man generaliserar grovt), som käkar antidepressiva i kopiösa mängder och vräker ur sig sin bitterhet på sina jobb i någon mediarelaterad verksamhet. Så mycket för happy, happy…

  33. Ja jävlar! Det finns inte många saker som upprör mig lika mycket som ”Heterohatets dag” och ”Krossa kärnfamiljen”. Jag har hela mitt vuxna liv försvarat människors (hbt) rätt att leva, älska och verka på samma villkor som heterosexuella. Plötsligt har man själv blivit ett heteronormativt monster för att man även hävdar att kärnfamiljen definitivt har sina fördelar. ”Happy happy-rörelsen” syftar till att man ska hävda sina egna misslyckanden genom att påstå att det är kärnfamiljens existens och konstruktion som är problemet snarare än att man pga personliga tillkortakommanden inte har lyckats med sitt kärnfamiljsprojekt.

    Jag har länge hävdat att många av de par jag känner inte längre verkar vilja varandra väl, det är istället en ömsesidig smutskastning och tävling i vem som har det värst. Ironiskt nog så tillhör just svenskar en av de grupper som har det bäst i hela världen i ALLA avseenden. Ett bortskämt och söndercurlat folk där inga livsmotgångar accepteras. Jag blir Svelandianskt deprimerad av att tänka på eländet.

  34. Tack för det Rocki. Jag visste att det var något jag glömt. Hade tänkt slänga in en känga till Heterohatets dag, men tappade bort det någonstans på vägen. Fanken oxå.

  35. Inte läst alla kommentarer, men vill instämma i Dolfs generella uttalanden. Mycket bra skrivet!

  36. Det bästa du skrivit, Dolf.

  37. @robjoh & @Maria
    Tack.

  38. Mycket sympatisk och självutlämnade skildring Dolf Du är modig du .

    Det har ju skrivits mycket om vår postmoderna mänskliga alienering till värderingar som vänt den ärevördiga , men enkla och fattbara humanismen , upp och ner.

    Ja, varför finns det så många singelhushåll ? Är ju faktiskt helt motsägande givet vårt välstånd och vårt eget skattande av må-bra-tillståndet genom enkäter.

    Men det är självvalt.

    Jag läste att i Stockholm är över 50% singelhushåll. Det är på tiden att man ser singlar som en varaktig norm och äktenskapet/samboskapet med eller utan barn som litet gammaldags.

    Här finns en majoritet av lediga singlar i städerna som håller igång både projekt,kontakter, spontana hyss på ett sätt som barnfamiljer bara kan drömma om.

    Inte alla längtar efter den grundmurade tryggheten som en egen familj kan åstadkomma, därför att priset för en man som satsar på fel häst , är 18 år av underhåll och varannan vecka besök av barnen. Allvarligt talat vem vill leva så idag – Som man ?

  39. @Hurtbullen
    Visst. Man har ju alltid sitt val. Men om kulturen säger at singel är fint, familj fult, kommer allt fler att väälja singel och allt färre familj. Det kostar alltid på att gå sin egen väg. Och i slutändan ges väl svaret på frågan om ifall man har gjort bra val eller dåliga val av hur man mår. Gör man bra val kommer man må bra, gör man dåliga val kommer man att må dåligt. Och folk verkar må allt dåligare, vilket väl tyder på att de gör allt mer felaktiga val.
    Det kan finnas många anledningar till att man väljer att vara singel, och det kan också vara så att man kanske är singel under en specifik period av livet av olika anledningar. Och visst kan det vara rätt beslut att vara singel för en viss person eller under en viss period. Men jag tror inte den negativa syn på familj och samvaro och positiva syn på att vara singel som håller på att bli norm är frisk, för då skulle folk inte må dåligare och försäljing av psykofarmaka stadigt skjuta i höjden.

  40. @Hurtbullen
    ”Jag läste att i Stockholm är över 50% singelhushåll. Det är på tiden att man ser singlar som en varaktig norm och äktenskapet/samboskapet med eller utan barn som litet gammaldags.”
    Är det inte ”på tiden” att man helt enkelt respekterar alla för deras ytterst personliga val och göra det till en norm att man inte måste falla i i en ”norm” som är skapad andra vars uppfattning om livet man inte delar? Gammaldags eller inte men utan barn dör mänskligheten ut.

    ”Här finns en majoritet av lediga singlar i städerna som håller igång både projekt,kontakter, spontana hyss på ett sätt som barnfamiljer bara kan drömma om.”
    Och du tror inte ett ögonblick på att de fallit offer för samma vilseledande propaganda som feminister? D.v.s. Det handlar om att konsumera!

    ”Inte alla längtar efter den grundmurade tryggheten som en egen familj kan åstadkomma, därför att priset för en man som satsar på fel häst , är 18 år av underhåll och varannan vecka besök av barnen. Allvarligt talat vem vill leva så idag – Som man ?”
    Men de som längtar efter ”den grundmurade tryggheten” (vilket faktiskt alla gör) skall väl få leta efter den var de vill och utan pekpinnar om vad som är rätt eller fel, modernt eller gammaldags. Satsar du ”på fel häst” så drabbas du oavsett vilket val i livet du gör och oavsett vad det gäller.

  41. @Dolf

    ” Men jag tror inte den negativa syn på familj och samvaro och positiva syn på att vara singel som håller på att bli norm är frisk, för då skulle folk inte må dåligare och försäljing av
    psykofarmaka stadigt skjuta i höjden.”

    Det var värre förr , innan psykofarmakan gjorde entré.Självmordstatistiken har halverats sedan 1980 för gruppen 20-64 åringar. Självmord som borde vara en av de tydligaste måttstockar för existensiell kris.

    http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=39494&l=sv

    Jag tycker också att man kan ta sig en titt på bregreppet kärnfamilj,för den har bara funnits i en sisådär 60-70 som modern företeelse. Inann kärnfamiljen (Som alltså är en modern social modell, pappa jobbar,mamma hemma och barnen på daghemmet) så var storfamiljen den mer eller mindre naturliga formen.

    Diskussionen är ju varför det finns så många singlar och mångas uppfattning verkar bottna i ett samhälle som är rakt av onaturlig och inriktad på först och främst konsumismen. (Barfota) Där finns mycket jag håller med om. Fast, kärnfamiljens upplägg är ju så mycket mer utsatt för konsumismen än vad singlarna är. Kärnfamiljer som bor på en gata har sällan något gemensamt projekt för att minska konsumtionen.

    Ett exempel : Ta en vanlig gata i en vanlig svensk medelklass-småhus område. I regel har familjen 2 bilar. Det står en tvättmaskin,diskmaskin,torkskåp, flott kök,marmorbadrum i varenda litet hus. Tja, varför det ? Är det normalt ? Tydligen, för att många t.o.m. skuldsätter sig för privilegiet.

    Om man vill ha konsumtionen under någorlunda vettiga former,då är det nog bäst att bilda familj med en partner som tänker lika. Detsamma gäller graden av förskuldande , det kan mycket väl vara så att en stor andel av dagens kärnfamiljer just nu lever för att jobba så att de kan betala sina skulder.

  42. Tillägg :

    Min poäng är alltså : Jag anser att ”problemet” med singelhushåll i stort sett bara är ett konstruerat problem med ganska tydlig politisk konservativa undertoner. Vad man glömmer bort i diskussionen är , varför det inte verkar särdeles lockande att bo och verka i en liten kärnfamilj . Jag vet inte ,har inte hela svaret … men en väldig stor anledning är ju det faktum att det är roligare för en singel att föra sin snudd på anarkistiska livsstil i Stockholm,Göteborg eller Malmö t.ex. än vad det är i Skövde, Luleå eller Sjöbo ..

  43. Mycket trevlig läsning, tack för ditt inlägg.
    Jag tror inte på någon konspiration mot kärnfamiljen eller andra nära relationer mellan människor, det är helt enkelt ytterligare ett uttryck för den postmoderna zeitgeist vi haft i Skandinavien i några decennier:

    ”alla strukturer och hierarkier är dåliga, vi har alla förträngt vårt inre barn, allt och alla är lika bra, alla har rätt, låt barnen bestämma över sin undervisning, politiker och ekonomer är onda, män är onda, vinnare är onda, auktoritet är dåligt (trots att allt är lika bra…), det finns maktstrukturer överallt, bort med partriarkatet, bort med könsroller, könsskillnader och helst könstillhörighet; det är fult att kategorisera, all kunskap är subjektiv”
    – et c, et c –
    ”…familjen är en förtryckande struktur som begränsar vår frihet! Varför ska jag rätta mig efter någon annan? Vad händer om jag ändrar mig? Tänk om personen visar sig inte är bra nog? Varför ska jag begränsa mig till bara en partner?” osv.

    (Ta ovastående med en nypa salt om mönstret inte är uppenbart. )
    Det verkar som att vi äntligen kollektivt börjat genomskåda det här ”vi är alla offer, dekonstruera allting”-perspektivet på betydande skala. En ny sorts sunt förnuft tycks poppa upp lite överallt och skingra den mentala dimman.

    Innehållet i det här inlägget känns så sant att jag inte har något att tillägga, och det är allt oftare jag har förmånen att läsa sådant. Förhoppnings är det inte bara för att jag råkat hitta in i en viss bloggcirkel, helt enkelt inte har uppmärksammat de här sakerna förut, eller slutat utvecklas själv, utan mest ett tecken på att tankeklimatet faktiskt går mot en ny nivå.

    All respekt till er, män och kvinnor som varken låter er definieras av er könstillhörighet *eller* förnekar och förtränger den, utan kan gå bortom den och bejaka den ”uppifrån”. Och som, som i det här inlägget, kan göra skarpa men ödmjuka kvalitativa distinktioner som försöker hitta balansen mellan vårt ursprung och modern tidsanda, utan att sedan trycka ned resultatet i halsen på någon. Tänk att ha den förmågan! Dolf upprepar att han (?) inte har någon aning om vad han (?) pratar om, men allt tyder på motsatsen.

  44. […] [Kärleken är död – Länge leve Kärleken] […]

  45. Wow, det glädjer mig verkligen att se Aaron och Rockefellers nämnas här.

    Den naturliga ”nästa steg” i efterforskningen leder ditt, för den som söker.

    Kolla in vem som finansierade feminismen, vilka metoder, varför, vilka institutioner och snart är ni på min blogg och beställer foliehattar av mig!

    Jag började skissa på hur deras mästerplan ser ut, baserad på 8 års efterforskningar. Kom inte långt, men här är mina skisser för den som har tråkigt:

    http://y4ser.wordpress.com/2012/02/07/maktelitens-slutmal/

    http://y4ser.wordpress.com/2012/09/14/maktelitens-syfte-med-feminism/

    De flesta avfärdar det som omöjligt, paranoit eller något liknande. En del inser hur det ligger till, men vågar inte agera, och tar det blåa pillret. En del andra hatar sig själv och mänskligheten så mycket att det tycker att man lika gärna kan joina makteliten:

    En minoritet tar röd piller, men blir paralyserade av rädsla. Nästan ingen tar aktivt initiativ, och en på miljonen gör något som märks.

  46. BTW, ni vet att GWW har som PUA rörelsen som sin teologiska bas? Det är även uppenbart att hon har läst en hel del av det som roissy skrev på sin blogg, numera heartiste.wordpress.com

    PUA rörelsen är nice att följa. Lyckas man filtrera bort deras misandri så är det en guldgruva av information som finns där.

  47. PUA ?

    Berätta mer. Känner till GWW men inte Roissy.

  48. http://www.roissy.wordpress.com, en amerikansk bloggare om pick-up artists (PUAs) som ofta fick över 700 kommentarer per inlägg.

    Oerhört vulgär och misandrisk, och lika träffsäker i sin beskrivning av hur man gör för att använda evo-psykologi för att förföra kvinnor.

    Han la ner helt utan förvarning, och hela arkivet flyttade till en ny blogg med en ny författare, heartiste.wordpress.com, utan förklaring om vad som hade hänt. Kan noteras att innan bytet så hade man märkt att det var olika författare till och från.

    Siten har mindre än hälfte så många kommentatorer nu när den har tonat ner sin misantropi och hedonism.

    Man kan fortfarande hitta alla gamla artiklar i arkiven. Återigen, oerhört lärorik material, om man kan klara av att filtrera det vulgära. Jag har haft otroligt roligt när jag har läst den de senaste åren, och hjälpt mig bli mer manlig.

    Sitens första post, du kan klicka på nästa artikel (”How to Win Back an Ex-Girlfriend”) därifrån:

    http://heartiste.wordpress.com/2007/04/09/endless-dating/

  49. Nini, mina inlägg behöver granskas då de innehåller länkar.

  50. @Hurtbullen
    Visst, det behöver inte nödvändigtvis vara så att det vi kallar kärnfamiljen är den givna rätta typen av samvaro, men jag skulle vilja påstå att vår tids singlifiering är den som har politiska förtecken. Någon form av familjebildning är i praktiken en biologisk nödvändighet eftersom vår avkomma kräver stora insatser under många år innan den klarar sig på egen hand, och det är ett flerpersonersprojekt att uppfostra barn. Hur många ensamstående mammor klarar sig verkligen på egen hand (och med på egen hand menar jag också verkligen egen, dvs skulle klara sig utan daghem, barnbidrag etc,)
    Man kan diskutera i oändlighet vad för typ av familebildningar som är de mest naturliga, för och emot för monogami/polygami, olika former av familjekollektiv. Men … singellivet torde snarast vara en livsfas, och sammanslutningar i familjer en naturlig förutsättning för ett drägligt liv.
    Den moderna staten är en (ytterst dålig och påtvingad) generalisering av familjeidén.
    Jag bygger min politiska världsbild med frihet och ansvar som de grundstenar allt annat vilar på, så om folk vill leva singelliv så tänker jag inte på något vis försöka hindra dem. Jag noterar bara att dagens singelkult enligt vad jag kan se inte leder till ett ökat välbefinnande.
    Minskade självmord visar för övrigt inte nödvändigtvis på ett ökat välbefinnande, precis som ökad livslängd inte behöver betyda ökad livskvalitet. Att vara vid liv under många år men i koma är inte ett hälsosamt tillstånd, att vara vid liv men knapra psykofarmaka livet ut är inte ett psykiskt hälsosamt tillstånd. Att förbrukningen av psykofarmaka ökat explosionsartat motsäger att vi mår psykiskt bra. Man skulle inte behöva psykofarmaka om man mådde bra, precis som man inte behöver ära andra mediciner om man är fysiskt frisk.

  51. @Martin
    Tack för de orden. Jag är definitivt man (var åtminstone fram till igår, och tvivlar på att det ändrats sedan dess), tycker det borde synas på min nuna.
    Och ja, det verkar definitivt som om ett uppvaknande är på gång.

  52. @Yaser
    Jag har släppt dina kommentarer som hade fastnat (tror det är en standardinställning att en länk går igenom, men två eller fler fastnar).
    Om PUA: har läst Neil Strauss The Game och fann den mycket givane. Inte så mycket fför att den talar om hur man skall gå till väga för att ragga, utan för att den pekar ut de fel som många (jag däribland) begår när vi försöker skapa relationer med kvinnor. Inom visste jag mycket av det han skrev, men jag behövde någon som pekade ut det och gned in min nos i det. Ska kolla upp siten du länkade till.
    Foliehattar: En snabb jämförelse mellan foliehattar (inbegriper alla former av konspirationsteoretiker) och main lame media ger vid handen att foliehatten normalt redovisar sina källor och lyfter fram fakta, mendan main lame media normalt bara använder sig av retoriska generaliseringar (”näthatare”, ”främlingsfientliga” osv) och är fyllt med självemotsägelser. Gör man sina stickprovskontroller av det foliehattar säger så brukar det de säger stämma, ibland övertolkas saker eller missförstås, men på det stora hela så är foliehatten ärlig och har koll på vad han säger. Main lame media sprider däremot vad för skit som helst och det är snarare regel än undantag att main lame media för fram felaktiga uppgifter eller förvränger dem eller tar saker ur sin kontext på ett sätt som gör att de blir missvisande.
    En skillnad som väl egentligen säger allt är det typiska att foliehatten oftast säger att man själv bör verifiera fakta, läsa sina motståndare och bilda sig sin egen uppfattning. Main lame medias retorik går däremot ut på att man skall undvika motståndarnas källor och lita på att det de (main lame media) säger är sant.
    Så jag har själv flera lager folitehattar på mig.

  53. ops, skrev ”Oerhört vulgär och misandrisk” när jag menade ”Oerhört vulgär och misanTROPISK”

  54. @dolf Jo, baserat på bland annat din avatar och ditt namn gissade jag att du är man, men samtidigt skriver du på bloggen ”Kvinna och antifeminist” utan varning…🙂

    Intressant att PUA-rörelsen tas upp *här*…
    Det är intressant att utforska dynamiken mellan män och kvinnor på olika nivåer, de signaler som finns och hur man undermedvetet reagerar på olika saker. Jag tror det är lärorikt att utforska och experimentera med den kunskapen. Men om ni fortfarande är kvar i inläggets kontext: ”djupa kärleksrelationer”, ”tills döden skiljer oss åt” et c, klingar det ganska märkligt att ta upp PUA/The Game/dylikt!

    Med risk för att säga något uppenbart eller verka dryg: djupa, livskraftiga kärleksrelationer har inte mycket att göra med spontanattraktion, förföring och dylikt. Det är svårt att träffa rätt person om man försöker vara på ett särskilt sätt. Man dras snarare till andra människor som också försöker vara någon annan…
    Däremot är det möjligt att om man arbetar med sin maskulinitet/femininitet för sin egen personliga utvecklings skull, kan man ha turen att träffa någon som utforskar den motsatta sidan, och växa tillsammans i en kärleksrelation. T.ex. David Deida skriver om det här.

  55. Själv är jag muslim, och det begränsar min sexualliv. Däremot så är jag framförallt en människa, och PUAs har grävt fram sanningar om vår natur som makteliten söker dölja.

    Som PUA’s säger, Game är inte enbart till för tillfälliga förhållanden, utan sanningen om vår natur är användbart även i varaktiga förhållanden.

    Sen stärker det självklart min befintliga syn på Gud när jag ser hur bra den rimmar med verkligheten. När jag ser att anklagerserna som riktas mot sharia är baserad på en förljugen syn på kön och genus.

    Egentligen är PUA’s läror kontraproduktiva mot den image jämnställdister söker bygga upp, men det bör påpekas att den står som ideologisk grund för GWW, en källa som tas upp väldigt ofta på Antikvarium.

  56. @yaser
    ”Själv är jag muslim, och det begränsar min sexualliv.”
    Hur kan någonting som man frivilligt väljer (din tro) begränsa ditt sexliv?

  57. @Martin
    Tänkte inte på bloggnamnet. Bloggen är inte min utan Ninnis, hon bjöd in mig att skriva på den för några månader sen och jag har skrivit 4-5 inlägg sen dess. (Mitt logo är med i alla inlägg så de är lätta att känna igen). Jag bör kanske se till att klargöra det bättre i framtida inlägg.
    PUA och The Game är väl ämnen som vore värda egna inlägg. Jag hör definitivt inte till de som propagerar för en promiskuös livsstill med lösa förbindelser till höger och vänster. Jag är höggradigt monogam i mitt synsätt, jag sätter mig dock inte till doms över andra. (Mitt inlägg kanske verkar fördömande, men det var mer menat som en observation av den trend jag ser i samhället, inte kritik av enskilda människor). Jag tycker The Game är väl värd att läsa, men man kan ju läsa den från olika perspektiv. Den gav, som jag tror jag sa redan tidigare, värdefulla insikter i problematiken som ofta uppstår i parbildningar (eller försök till att åstadkomma parbildning). Enkelt kan väl det budskap jag tog till mig från The Game sammanfattas som att det många killar gör fel när de uppvaktar kvinnor är att de infogar sig som underdåniga tjänare till kvinnan och är överdrivet måna om att vara till lags och rädda för att stöta sig med henne.
    PUA och The Game har väl inte så mycket att göra med hur en djup och livskraftig kärleksrelaktion skall vara, men en djup och livskraftig kärleksrelation får ju över huvud taget aldrig en chans om man inte lyckas skapa en kärleksrelation alls, och just för att få till relationen finns det mycket att lära. Jag önskar att jag hade haft den kunskap som finns att hämta från The Game när jag var 20. Jag hade förmodligen sluppit fastna ett flertal gånger i ”olyckligt kär”. Även om jag inte hade lyckats skapa en relation så hade jag haft nog insikt för att kunna vidga mina vyer och släppa ”den enda kvinnan”.
    Du säger: ”Det är svårt att träffa rätt person om man försöker vara på ett särskilt sätt. Man dras snarare till andra människor som också försöker vara någon annan…”, och jag håller helt med dig på det. Men det var också en del av min behållning av The Game, insikten att misslyckandet väldigt ofta ligger just i att man försöker vara på ett visst sätt och frångår sitt naturliga sätt att vara, genom att bli onaturligt respektfull och undergiven.

  58. ”Hur kan någonting som man frivilligt väljer (din tro) begränsa ditt sexliv?”

    På samma sätt veganer är begränsade i sin köttkonsumption.

    Eller på samma sätt nykterister är begränsade i sin alkoholkonsumption.

    Idéer och beslut är viktigare än begär.

    Även monogamt gifta män blir kåta på andra kvinnor till och från, men väljer att avstå.

  59. @Yaser
    Man kan ju notera att Neil Strauss själv upplevde PUA-livet som meningslöst och förordade ett riktigt kärleksförhållande och han berättar ju hur han själv lyckades åstadkomma ett sådant och hur det relaterade till det han lärt sig genom PUA. (Undrar om det förhållandet fortfarande håller.)
    PUA:s läror innehåller värdefull kunskap. Sen kan man ju använda dem på ett bra eller dåligt sätt.
    Man kan ju notera att kärlek är ett ord med två delar, kär plus lek, och Game är ju en synoym för lek, och det är ju faktiskt det som The Game i någon mån förordar. Låt det vara en lek.
    Jag respekterar alla religioner, och vet alldeles för lite om islam (och vet att jag vet för lite) för att kommentera det, ämnet är minst sagt infekterat också (i sig inget hinder för mig, men som sagt, jag är oinsatt).

  60. @barfota
    frivilliga val kan väl vara begränsande? Hur tänker du nu? För att ta ett exempel från ett helt annat område, om man väljer att vara vegetarian så har man ju begränsat sina middagsval.
    Eller för den delen, åker man på en expedition till Nordpolen begränsar man troligtvis också sitt sexliv, oavsett graden av frivillighet i expeditionsdeltagandet.

  61. Well, jag är inte här för att prata om min religion, jag tog upp det enbart eftersom det är en stor del av min personlighet, och ämnet blev personlig.

    PUA samhället är i grunden uppbyggd av frustrerade nördar (som mig) som inte fick tillgång till kvinnor (som mig), och bestämde sig för att samla sina erfarenheter och kunskaper kring hur man får kvinnor. De insåg att anledning till att de inte fick något var att de följde feminismens lögner.

    Genom det såg PUA världen att det fanns ett ljus på andra sidan tunneln. Genom sin efterforskning insåg de även att många andra samhälliga uppbyggnader är baserade på falska antaganden och orättvisa lagar, till exempel hur äktenskap och skillmässolagarna i USA är formade på ett destruktiv sätt.

    En del löser det genom att bli hedonister, andra inser att det fanns mycket sanningar i äldre tiders samlade insikter, dvs religion, trots att de är själva ateister.

    Den politiska delen av PUA samhället är ganska eniga om att man behöver stabila äktenskap för att kunna ha ett fungerande civilisation, men de resonerar att eftersom samhället inte erbjuder en fungerande äktenskapsform samt att kvinnor generelt har formats till att sky vad som är friskt och fungerande, så nöjer sig en del med att ha en serie med kortsiktiga och halvt-långsiktiga relationer.

    Själv är jag muslim och följer våra förfäders samlade kunskaper. Eftersom jag är uppväxt med Oprah och liknande dynga så fanns det alltid en konflikt mellan det jag fick genom min religion och det som jag fick höra. Genom PUA världen slutade denna konflikt.

    Jag inser att för att ha ett framgångsrikt affär och kärleksliv behöver jag ta till min att män är polygina, kvinnor är hypergama, männs fokus måste vara på deras uppdrag i livet samt kvinnor vill ha en mäktig man att känna sig trygga med och beundra.

    En man som gör sitt uppdrag att behaga sin kvinna kommer att svika sitt uppdrag i livet samt förlora sin kvinnas respekt.

    Men jag har även andra mer information från min religion som kompleterar det stadie som PUA’s befinner sig för tillfället.

    Att lämna sin kvinna är det tillåtna handling som Gud avskyr mest, och det är mäns roll att vara mäktiga patriarker som står upp för samhällets fattiga och svaga. Män skall vara undergivna Gud lag, men aldrig tillåta sig stå under någon annan människa, förutom sin far eller sin tids profet.

    Det vi gör i detta liv har konsekvenser för hur vår själ formas, och det är vår viktigaste tillgång.

    Det är läxor PUA gänget behöver ta till sig. Men som sagt, jag har lärt mig en hel del av dem. Tidigare trodde jag att man behöver övertygga sin kvinna genom logik och information. Det har sin del, men kvinnor är i grunden mer känslomässiga. Visar du dig vara en man värd att följa så är det av sekundär vikt vilken religion du tror på. Kvinnor, genom sin hypergami, vill emulera män de ser upp till och har valt som sin make.

    Vilket återigen knyter till sharians lag om att muslimska män får gifta sig med judar och kristna, medan muslimska kvinnor enbart får gifta sig med muslimer.

    Självklart så skriver jag i breda drag här, det finns maskulina kvinnor också, som till exempel min frus mor.

  62. @yaser & @dolf
    OK jag förstår vad ni båda menar med att frivilliga val kan vara begränsande men upplever man det störande och inte vill ha dessa begränsningar så får man göra andra ”frivilliga” val.

    Kanske bara ordklyveri från min sida men jag menar att om man gör bra val i livet (oavsett om de är begränsande eller inte) så kommer man inte att använda sina egna frivilliga val som ett skäl för att ”beklaga sig” eller ens känna sig begränsad. Ungefär så menar jag.

  63. @barfota
    sant. Men jag uppfattade det inte som att Yaser klagade, bara som att han(?) konstaterade det och/eller informerade oss om faktumet. För övrigt lustigt att vi valde samma jämförelse med vegetarian/vegan (jag hade inte sett hans svar när jag skrev mitt).

  64. @Yaser
    förstår vad du säger. Jag har själv en religiös/andlig syn på tillvaron, men undviker att ta upp det i sammanhang som dessa eftersom de flesta i Sverige (uppfattar jag det som) är materialististka ateister, och även om min andliga syn har en stor betydelse för min syn på politik och livsåskådningsfrågor så är det inte en bas som man kan diskutera utifrån om inte de som man diskuterar med också delar den synen. Så jag försöker lägga upp mina argument och diskussioner så de utgår från ”minsta gemensamma nämnaren” och är giltiga oavsett om man är religiös eller inte.
    Jag undviker i övrigt så långt som är möjligt att kritisera främmande kulturer och religioner av den enkla anledningen att de är just främmande (för mig). Man kan inte bedöma lastbilar utifrån de kriterier som gäller för personbilar och tvärtom. Så will man kritisera lastbilsbyggare bör man vara insatt i och förstå de villkor och förutsättningr som gäller för lastbilar.

  65. @barfota

    Jag beklagade inte mig, utan menade helt enkelt att jag aldrig varit aktiv i datinmarknaden på grund av mina religiösa värderingar. I min värd är ord som ”begränsning”, ”diskriminering”, ”olikhet” osv inte negativa ord.

  66. ” Så jag försöker lägga upp mina argument och diskussioner så de utgår från ”minsta gemensamma nämnaren” och är giltiga oavsett om man är religiös eller inte.”

    Låter klokt. Eller, rent av nödvändigt, något man snabbt blir varse som religiös.

  67. Mycket intressant inlägg och intressanta diskussion. För att bli lite personlig själv så har jag då varit i ett förhållande. Jag raggade upp min blivande man rätt tidigt – och det hade liksom inte riktigt funnits tillfällen innan för mig att testa mig fram, som andra i min bekantskapskrets gjort. Jag upplever att det kan vara rätt pinsamt att inte haft många sexuella relationer. Man ses som rätt onormal. Eller religiös. Men även om jag kanske inte när jag precis skulle fylla 18 insåg att det var mannen i mitt liv som jag såg den gången så har jag väl insett det nu. Men fördelen att träffa den rätte så tidigt var väl att vi på något sätt växer upp tillsammans. Jag är inte samma person som när vi träffades – men på den tiden var man mer formbar. Man hade inga fasta vanor egentligen. Boendet var hos föräldrarna. Inget jobb man behövde ta hänsyn till. Den person jag är idag blev jag tillsammans med honom. Inte heller han är densamma som då utan vi har påverkat varandra.

    Om han skulle lämna mig så ser jag inte riktigt att jag skulle kunna se mig i någon ny fast relation. För idag ha man så mycket andra krav som inte fanns på den tiden. Jobbet, barnen, boendet. Man är van vid att saker och ting ska vara på ett sätt – och så kommer någon annan in och stökar till det. Jag har en känsla av att många singlar känner sig fast rotad i sina vanor och strukturer och det då är svårare att jämka på något sätt. Istället blir det krav på att den andre ska ändra sig och göra saker på mitt sätt. En del klarar denna omställning bättre än andra – men jag tror det beror på hur flexibel man är. Det finns en risk att all förändring sker från ena hållet – och sen sitter en person och fortfarande är missnöjd över att allt inte är som det ska vara – det finns ju en till person som tar plats.

    Trots att vi då varit tillsammans så länge så dröjde det ganska lång tid innan vi skaffade barn och blev en ”kärnfamilj”. Och som förälder uppskattar jag tvåsamheten enormt. Att inte vara ensam med ansvaret. Att kunna planera saker och logistiken hemma (vem skjutsar A till den aktiviteten – och vem lagar maten samtidigt?). Att kunna diskutera oron som man har som förälder med någon nära. För mig är det ofattbart att någon kan välja bort detta medvetet. Nu är det inte alltid man har något val. Och jag beundrar människor som verkligen gör ett bra jobb som ensamstående förälder. Men jag lider också med så många barn som jag märker har föräldrar som sätter dem i andra hand.

  68. @Trollan
    Spot on. Och du fångar ju också upp här de rent praktiska aspekterna av att vara två. Det handlar ju inte bara om att tycka om varandra, utan också om att faktiskt lösa problem tillsammans och att det också innebär ökade möjligheter när man är två.

  69. @ Trollan

    Om han skulle lämna mig så ser jag inte riktigt att jag skulle kunna se mig i någon ny fast relation.

    Du beskriver det så väl. Jag var fjorton när jag träffade min man, 27 när vi fick vår son. Fördelen att träffas så tidigt är dels det du talar om att man formas och omformas tillsammans till en ”två-personers-enhet”. Men också, jag har ju hela tonårsperioden, med ”high-life & party!” tillsammans med honom, fyllt med en massa gemensamma minnen att skratta åt. Skulle han en dag inte vara mannen vid min sida så har jag, precis som du, mycket svårt att se mig själv i en ny relation. Jag kan inte ens känna att jag skulle önska mig en ny relation.

  70. @Ninni
    Jaså, jaha, hur går det i köpslåendet mellan gubben din och mister X? Vad ligger buden på nu? För jag antar, från din kommentar att döma, att köpet inte är avklarat ännu.

  71. jag har inte fått något seriöst bud än.. jag få nog lägga in en bild i annonsen. Jaja, jag vet det.. men jag behöver ju inte använda en bild på mig.

  72. ”Och du fångar ju också upp här de rent praktiska aspekterna av att vara två.”

    eller tre…

    http://seattletimes.com/html/nationworld/2002455369_polygamy29.html

    Jag kan tänka mig det, mannen är på jobbet och hämtar barn, ena gravida kvinnan behöver inte vara ensam, utan blir omhändertagen av den andra frun…

  73. @Ninni
    Men du behöver inte lägga ut någon bild, jag har ju träffat dig IRL och kan INTYGA att du är på pricken lik din avatar😀

  74. @yaser december 20, 2012 kl. 12:59 e m
    ”Jag beklagade inte mig, utan menade helt enkelt att jag aldrig varit aktiv i datinmarknaden på grund av mina religiösa värderingar.”
    Jag förstår men är man inte aktiv på grund av ett personligt frivilligt val (har begränsat sig själv) så får man litet ”skylla sig själv”, det var så jag menade.

    ”I min värd är ord som ”begränsning”, ”diskriminering”, ”olikhet” osv inte negativa ord.”
    I min värld är ”diskriminering”, särbehandling och mobbning bland det fulaste som finns.

    Samma spelregler och helt neutral lagstiftning är vad jag förespråkar som skall gälla för alla som lever i samma land oavsett vilken sexuell läggning, religion, hudfärg, etnicitet eller kön man har. Skulle vara intressant att höra din åsikt om detta.

  75. @ Barfota (10:48)

    Åh, tänk om det vore så väl? Så rik jag skulle bli på icke-pk-yrket då!
    Men tack för du hjälper mig att jaga upp priset.

  76. @dolf

    Tack för ditt svar. Jag håller med dig igen.
    Det jag var ute efter är nog bara en distinktion:

    De saker som PUA osv. tar upp hör till en fundamental nivå (instinkter, undermedvetna reaktioner, kulturella saker eller kollektiv psykologi, et c), och inte tar hänsyn till mer komplexa plan (individualitet, intellekt, andlighet). Det är inget fel med det (det finns ingen värdering i ”fundamental” och ”komplex” här), och att arbeta med detta kan ha terapeutisk verkan på de som vill utveckla/förstärka de sidorna hos sig själva.
    Attraktionsteorier m.m. bör dock inte misstas för ”avancerade hemligheter” eller göras till en ”konst” med ”mästare” i, som vissa gör, eftersom det är vilseledande och kärlekens hela spektrum riskerar att då reduceras till något mekaniskt och mycket mindre än vad det kan vara.
    Precis som med fysisk hälsa, räcker det att vara fundamentalt frisk, sen behöver man inte stanna kvar på det stadiet och bli elitidrottare respektive PUA-expert, för då tillför det för de flesta inte längre så mycket till ens liv utan är rätt irrelevant.

    Jag känner igen problemen du beskriver, jag har själv tagit en lång och kantig väg till där jag är nu, och ”relationerna” längs vägen kan jag bara skaka på huvudet åt. De tycks i efterhand inte ha gett någon mer behållning än att just lära mig svåra men nödvändiga läxor.
    Visst *är* det bättre att undersöka t.ex. PUA än att inte alls ta itu med vad det nu är som man saknar. Skulle önska att vissa av mina vänner gjorde det också, istället för att t.ex. säga att de ”aldrig kommer att hitta en flickvän ändå”, låtsas att det är okej för dem, och sedan vara undergivna pseudogentlemän igen mot nästa tjej de träffar.
    Det fungerar bra som inkörsport och ”eye-opener”, men jag ger inte mycket för det kultliknande med underjordiska nätverk, hjältar, och kaxigheten som ibland finns i den kulturen. Det borde inte handla om det, för det är i grund och botten något fundamentalt. Det var nog därför jag kommenterade och tyckte att det togs upp i fel kontext eller att en varning behövdes.

    Du skrev:
    ”PUA och The Game har väl inte så mycket att göra med hur en djup och livskraftig kärleksrelaktion skall vara, men en djup och livskraftig kärleksrelation får ju över huvud taget aldrig en chans om man inte lyckas skapa en kärleksrelation alls, och just för att få till relationen finns det mycket att lära.”

    och jag säger precis samma sak, fast i omvänd ordning: En grundläggande förståelse för dynamik mellan feminint och maskulint är nödvändigt, men det är också viktigt att sen kunna lämna det bakom sig och ta sin kunskap med en nypa salt, så att den inte begränsar ens verklighet.

    Egentligen tillför jag nog inte så mycket till diskussionen nu utan vill mest vara med och tycka saker om något som spelat stor roll för mig och känns viktigt…🙂

  77. Nä, jag förordar knappast heller raggning som sport, så vä är

    Egentligen tillför jag nog inte så mycket till diskussionen nu utan vill mest vara med och tycka saker om något som spelat stor roll för mig och känns viktigt…

    Det är väl just det som är att tillföra en diskussion något, eller har jag fått något om bakfoten?

  78. @dolf
    Ja det är det kanske? Jag skriver ibland så att jag glömmer vad jag egentligen vill säga och varför, och glömmer eventuellt bort vad jag kommenterar eller vill svara på. Det får mig att undra vad jag sysslar med…🙂

  79. ”I min värld är ”diskriminering”, särbehandling och mobbning bland det fulaste som finns. ”

    Jag associerar ”diskriminering” med ”särbehandling”, men inte ”Mobbning”. All särbehandling är inte illa.

    ”Samma spelregler och helt neutral lagstiftning är vad jag förespråkar som skall gälla för alla som lever i samma land oavsett vilken sexuell läggning, religion, hudfärg, etnicitet eller kön man har. Skulle vara intressant att höra din åsikt om detta.”

    Pedofili? Nekrofili?

    Eller särbehandlar du där?

    Man bör diskriminera mellan vita och svarta, då det finns skillnader mellan dem. Just eftersom det är tabu att särbehandla mellan vita och svarta så blir inte svarta påminda om att de måste ta D-vitamin när det kommer till solfatigare länder, där vita bor. Och därför får de cancer i mycket högre grad än vita..

    Det är en sak att särskilja mellan olika grupper, det är en annan sak att vara en skitstövel. Att blunda för för olikheter gynnar inte mänskligheten som grupp.

    Att det finns skillnad mellan könen behöver jag inte gå in på. Att homosexuella lever ofta, men inte alltid, ett ohälsosamt livstill är ingen hemlighet. AIDS har varit och är fortfarande ett nästan uteslutande homosexuellt sjukdom.

    Jag avskyr också mobbare.

  80. Bra och friskt skrivet o debatterat.

    Leroy

  81. God Jul & Gott Nytt År!

  82. Detsamma Hjalmar!

  83. @Leroy. Tack

    @Hjalmar God Jul retroaktivt och Gott Nytt År

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: