Feministisk ideologi kontra vetenskap, del 4b(5).

Del 4b; Könsroller

Inledning

Könsroller, problematisering av könsroller, könsdiskurs, påverka könsroller..
Vad betyder dessa? Vad är det som åsyftas?

Könsroller är som en ram av moral som styr hur en individ av detta kön bör uppträda. Det är ett nätverk av normer som anger vad som ska anses vara olämpligt eller bra/fint vad gäller yrkesval, livsval eller beteende för en individ av det könet. Den här ramen passar oss, som individer, olika bra eller dåligt eftersom vi har varierande inre biologiskt kön. För den som av naturen är en ”inom ram-person” är könsrollen(eller andra diskurser/normer) mer eller mindre osynlig.

Det är först när man tar ett steg utanför  sin könsroll som den blir ett problem, då kommer den sociala bestraffningen som ett brev på posten. Och gud nåde den som ställer sig helt utanför ramen. Då har vi inte längre bara sociala regler, här återfinns styrning av fru Justisia. Den sociala bestraffningen(och dessa juridiska moral-lagar) har i syfte att få individer att hålla sig inom ”sin” ram. Det är med hjälp av social bestraffning och social belöning som vi formas från tidig barndom till att pressas in i ”vår ram”.

För att göra detta mer konkret vill jag kort förklara utifrån från mitt eget liv.

Jag är och har alltid varit en ”pojkflicka”. (Den korrekta termen är tomboy eller tomboyism. Det är dock en term jag själv undviker då jag av flera orsaker anser den  är olycklig bl.a. för att den slutar på ”boy”. Min könsidentitet är kvinna. Jag, liksom alla som träffar mig, upplever mig som kvinnlig.)

Jag fick smeknamnet ”Claes Klättermus”, när jag var 6 år, för jag lekte tarzanlikt med pojkarna i träden. Först blev jag stolt, jag trodde det betydde ”så duktig du är på att klättra”. Snart insåg jag dock att jag, inte pojkarna, fick kommentarer när jag gjorde ”pojksaker”. Jag var ju inte bättre än pojkarna, bara lika. Pojkarna fick aldrig höra något för våra lekar, det var bara jag. Och då förstod jag med tiden att kommentarernas egentligen betydde: ”Så där gör ju inte en flicka, Ninni”

Den här socialiserings-metoden är fruktansvärt effektiv. Långt upp i vuxen ålder  försökte jag anpassa mig för att passa in i ”kvinno-ramen”, på bekostnad av mitt välbefinnande. Dels genom att faktiskt försöka tvinga mig själv till att uppskatta det som låg i min könsroll dels genom att sätta upp en mask/spela teater, för att dölja pojkflickan och alla de ”fel” jag hade. Ett annat sätt att uttrycka detta är att jag mer eller mindre ”levde i garderoben”, jämförbart med när homosexuella i ett historiskt perspektiv försökte leva lyckligt i en hetero-relation.

Könsroller

I ett historiskt perspektiv var kvinnans könsroll ”hemmafrun”. En gift kvinna skulle vara hemmafru, ett val som naturligtvis inte passade alla (eller ens den övervägande majoriteten?) kvinnors önskemål. Det är inte utan att jag känner beundran inför historiska kvinnor som Amelia Earhert eller för den delen män som Pär Ström och Glenn Forrestgate. Dessa tre är exempel på individer som på olika sätt öppet trotsade/trotsar sin könsroll(vilken är bunden till en viss kultur). Det krävs en god portion med mod för detta.

Feminismen(och dess föregångare) gjorde under perioden sent 1800-tal till ca 1985 ett storslaget arbete för kvinnors frigörelse. Under denna tid breddades kvinnornas könsroll så att en kvinna kunde välja att leva sitt liv efter den individ hon var. Gå i byxor eller klänning? Hemmafru, sekreterare eller ingenjör? Leka som flickor oftast gör eller inte? Många nya dörrar öppnades för kvinnor att välja under denna period. Med kvinnor-kan-mässorna under 1980-talet förändrades även våra inre spärrar i form av värderingar och arv som möjliggjorde för oss som var ungdomar under denna tid att faktiskt med enkelhet välja dessa nyöppnade dörrar. Under denna period var könsrollsramen för kvinnor så bred att det var lika lätt för en kvinna att välja en ingenjörsutbildning som traditionella kvinnoyrkesutbildningar.

Nutidseminister säger sig ofta vilja motarbeta könsroller. Jag säger att vi måste motarbeta könsrollers tvingande effekt. (Då himlar gärna feminister med ögonen och tror/anser att ”det är ju det vi menar”. Det spelar ingen roll vad ni feminister menar, när det inte är det ni gör.)

Nutidsfeminismen hänvisar till patriarkatet, dold könsmaktordning, glastak och en mängd andra slags hitte-på-ord. Utifrån dessa rättfärdigar man då att göra åtgärder för att bekämpa dessa onda fenomen(alltså hitte-på-orden ovan) som man tror på.
Åtgärderna är av olika slag, låt oss titta på några av dessa:

• ”Lyfta fram duktiga kvinnor”
  Vilka är dessa ”duktiga” kvinnor? Jo, det är kvinnor som valt en väg som i ett historiskt perspektiv var ”mansroller”. Det sänder ut signalen att för att vara duktig som kvinna så ska man välja traditionellt manligt vilket medför att andra val gör att kvinnan är o-duktig. Vem vill inte vara duktig?
• Kvotering:
  Kvinnor ska kvoteras in i dessa yrken traditionellt manliga yrken.
  50/50 är jätteviktigt(Ännu ett nutidsfeminismens många axiom. Varför är fördelningen män/kvinnor viktig? Statistik som påvisar detta, tack. Er tro får ni ha i kyrkan.)
  Våra värderingar har förändrats så till den milda grad att kvotering tom görs i studentkorridorer.(Jag förstår inte alls varför kön är en viktig faktor för ett uppdrag som inte utförs med könet, än mindre varför är det viktigt där.) Och denna diskriminering görs utan någon eftertanke på hur det diskriminerar männen eller vad det medför för konsekvenser för samhället när man sänker inträdeskrav och liknande för att kunna få till ett jämt utfall.
  Detta sänder dessutom ut signaler som påverkar våra värderingar/vår syn på andra och oss själva. I detta fall att kvinnor inte på egen hand kan ta sin plats och att män är vidriga. Kvinnor är ena offer som måste hjälpas eftersom dom naturligtvis vill vara inom mansdominerade i lika stor utsträckning. Det bidrar också till en syn som säger att den kvinna som inte ser till att livet är delat i 50/50 är ”förtryckt av de hemska männen”.
• ”Kvinnofällor”
  Slutligen har vi ”kvinnofällorna” tex. föräldraledighet som inte delas 50/50, hemmafru-rollen och kvinnlig prostitution. Det här signalerar att dessa val görs av kvinnor som är ”loosers” och dom måste vi ju rädda för dom begriper inte sitt eget bästa.
  Detta smittar av sig till intilliggande yrken tex.  vård och omsorg, där kvinnorna blir lite halv-loosers.

Genom dessa åtgärder, som kostar ohyggliga mängder skattepengar, har nutidsfeminismen förintat den bredd på kvinnlig könsroll som feminismen historiskt lyckades skapa. Nutidsfeminismen har åter gjort den kvinnliga könsrollen snäv(hemmafrun är utbytt mot karriärskvinnan/offert) och tvingat över kvinnornas könsroll mot det traditionellt manliga, varvid det traditionellt kvinnliga blir allt mer o-fint. (Och så tror man man ska få in män på förskolan?! Lycka till!)
Pga de biologiska skillnaderna, som idag är väl dokumenterad vetenskap, mellan kvinnor och män som grupp har lever långt fler kvinnor idag med en social konstruktion kring vår könsroll som passar deras inre biologiska kön dåligt.

Att motarbeta könsrollers tvingande effekt.

För att motverka könsrollers tvingande effekter är första steget att identifiera en könsrollsproblematik. Det gör man genom att ställa sig frågor så som:

• Vilka val är svåra att ta för kvinnor/män av idag?
• Vilka val medför social bestraffning för kvinnor/män?

En feminist på Pär Ströms sida skrev så här:
”Vad gäller kvotering tror jag att kvinnor har svårt att nå vissa positioner i samället (t ex höga chefspositioner i näringslivet) för att där sitter män som väljer in andra män. Därför tror jag att kvotering kan behövas som en tillfällig lösning.”[min kursivering]

Återigen: Tror gör man i kyrkan!
Om man ska göra åtgärder som är såväl kostsamma som diskriminerande ska man veta. Det finns sätt att undersöka sånt. Om det hade varit så att  ”kvinnor har svårt att nå vissa positioner i samället”, så syns det tex på högre medelålder och/eller högre kompetens för kvinnor jämfört med män i en viss position i samhället.
Den dagen feminister visar på sådan statistik ska jag lyssna och undersöka den noga, i total frånvaro av densamma så tror jag på det jag ser. Och det är det omvända att kvinnor har lättare att nå nämnda positioner. (Ett ex. Annie Lööf är 28 år, en snabb koll visade att hennes föregångare var vid tillsättning som näringsminister i medel 50,4 år och de hade bättre kompetens för yrket.)
Problemet med feminismen är just att man gör åtgärder baserad på en tro som är att betrakta som vetenskapligt motbevisad.

Det finns ett problem där feminister och jämställdister tycks mig vara helt ense om en könsrollsproblematik. Så här skriver Sofia Capel hos Pär Ström:

”Ang mansrollen, om du skulle få för dig att misshandla din man så skulle han lida av sin roll då, konstaterat både här och på feministbloggar, män förväntas kunna försvara sig mot kvinnors våld och inte vara offer i mångas ögon (t ex macho-poliser)”

Eftersom vi tycks vara ense anser jag mig inte behöva styrka att detta är en problematisk bild i männens könsroll. Vad vill jag att vi(som samhället) gör för att motverka denna könsrollsproblematik?

Steg 1. Det heter ”Våld i nära relationer”
Vi måste börja med att städa upp efter en lång tids indoktrinering av nutidsfeminismen. Genom att använd sig av slagdänger som ”kvinnors våld mot män”, ”har du slutat slå din kvinna?” så har nutidsfeminismen lyckats förvärra denna situation för männen. Det får utsatta män att tro dom är ensamma eller att det är fel på dom, för vi ”vet” ju alla att det är män som slår kvinnor.
När man möter ”kvinnors våld mot män” måste man envisas med att slänga statistik och fakta på den som uttalar dessa ord. Vi måste motarbeta detta genom att visa på att det heter ”våld i nära relationer.”
Om vi använder ”våld i nära relationer” istället för ”mäns våld mot kvinnor” (eller kvinnors våld mot män) så av-könar vi såväl gärningsman som offer. För inte spelar det någon roll vem som bankar upp vem, våldet är fel oavsett, eller hur?

Steg 2: Ge dessa slagna män förebilder att identifiera sig med.
Män som Glenn Forrestgate ser jag gärna att vi ”lyfter fram” i samhället. Låt såna män få mediatid och plats. I synnerhet är det bra om det är ”macho-män” för att motverka effekten det innebär för en man att bli slagen av en kvinna(han tappar sin manlighet och blir ”lite kärring”)

Det här kommer att påverka våra värderingar så att även män kan vara offer och kvinnor kan vara gärningsmän. Så kommer vi åt problemet som Sofia Capel visar på.

Vad gör ni feminister åt detta?!
Pär ström visar här på hur totalt inaktiva ni är för att åtgärda denna mycket allvarliga könsrollsproblematik. I synnerhet är sökningen hos regeringens sida intressant, där får man:

• 0 träffar på sökning för ”kvinnors våld mot män”,
• 11 träffar på ”våld i nära relationer”
  Denna sökning gjorde inte Pär. Här har jag kollat om motionerna verkligen behandlar våldet ur ett könslöst perspektiv.
• 9 av dessa hanterar ”mäns våld mot kvinnor”
•  1 är tveksam men lutar mot att vara en ”mäns våld mot kvinnor”
• 1(en!) är könlös
• 0(noll!) behandlar ”kvinnors våld mot män”
• 125 träffat på ”mäns våld mot kvinnor”.

Det blir (minst) 134 ”mäns våld mot kvinnor” mot 0 ”kvinnors våld mot män”!
Så mycket mer intressant är det för nutidsfeminismen att slå fast myten att det är män som är slår kvinnor och därmed försvåra för män i denna situation än att jobba mot denna mycket problematiska könsroll. Imponerande!

Slutsats

Som jag försökt visa på så är det sättet som feminister väljer att agera utifrån sin religiösa övertygelse som jag vänder mig mot. Jag kommer återkomma till detta mycket mer på min blogg allt eftersom. Det är nämligen inget unikt för just denna könsrollsproblematik(man som utsätts för misshandel av kvinna). Det är ett genomgående mönster att nutidsfeminismen förvärrar (eller lämnar opåverkad) könsrollsproblematik pga att man utgår från en felaktig grund.
Feminismens sätt att agera är:

• diskriminerande mot män
• Sänker yrkeskompetens och därmed ett hot mot vår samhällsekonomi.
• förtryckande av kvinnor som ”väljer fel”
• totalt verkningslös för att åtgärda ”könsrolls-förtryck”

Notan är dock skyhög! Pengar som vi istället kunde lägga på hemlösa, barnfattigdomen i Sverige, vård skola och omsorg, lågavlönade och en mängd andra ställen där pengarna kommer till nytta.

De två första punkterna visar Pär Ström mycket bra tycker jag, så det lämnar jag åt honom. De andra två punkterna ämnar jag fortsätta visa på i denna blogg. För att föregå feministers kommentarer så vet jag redan att ni tror ert arbete ska hjälpa ”såna som mig att vara den pojkflicka som jag är”. Jag ämnar att förklara varför ert arbete även för ”såna som mig” blir en ”hjälp” jag gärna avstår i senare inlägg.