Just another WordPress.com site

Del 4b; Könsroller


Inledning

Könsroller, problematisering av könsroller, könsdiskurs, påverka könsroller..
Vad betyder dessa? Vad är det som åsyftas?

Könsroller är som en ram av moral som styr hur en individ av detta kön bör uppträda. Det är ett nätverk av normer som anger vad som ska anses vara olämpligt eller bra/fint vad gäller yrkesval, livsval eller beteende för en individ av det könet. Den här ramen passar oss, som individer, olika bra eller dåligt eftersom vi har varierande inre biologiskt kön. För den som av naturen är en ”inom ram-person” är könsrollen(eller andra diskurser/normer) mer eller mindre osynlig.

Det är först när man tar ett steg utanför  sin könsroll som den blir ett problem, då kommer den sociala bestraffningen som ett brev på posten. Och gud nåde den som ställer sig helt utanför ramen. Då har vi inte längre bara sociala regler, här återfinns styrning av fru Justisia. Den sociala bestraffningen(och dessa juridiska moral-lagar) har i syfte att få individer att hålla sig inom ”sin” ram. Det är med hjälp av social bestraffning och social belöning som vi formas från tidig barndom till att pressas in i ”vår ram”.

För att göra detta mer konkret vill jag kort förklara utifrån från mitt eget liv.

Jag är och har alltid varit en ”pojkflicka”. (Den korrekta termen är tomboy eller tomboyism. Det är dock en term jag själv undviker då jag av flera orsaker anser den  är olycklig bl.a. för att den slutar på ”boy”. Min könsidentitet är kvinna. Jag, liksom alla som träffar mig, upplever mig som kvinnlig.)

Jag fick smeknamnet ”Claes Klättermus”, när jag var 6 år, för jag lekte tarzanlikt med pojkarna i träden. Först blev jag stolt, jag trodde det betydde ”så duktig du är på att klättra”. Snart insåg jag dock att jag, inte pojkarna, fick kommentarer när jag gjorde ”pojksaker”. Jag var ju inte bättre än pojkarna, bara lika. Pojkarna fick aldrig höra något för våra lekar, det var bara jag. Och då förstod jag med tiden att kommentarernas egentligen betydde: ”Så där gör ju inte en flicka, Ninni”

Den här socialiserings-metoden är fruktansvärt effektiv. Långt upp i vuxen ålder  försökte jag anpassa mig för att passa in i ”kvinno-ramen”, på bekostnad av mitt välbefinnande. Dels genom att faktiskt försöka tvinga mig själv till att uppskatta det som låg i min könsroll dels genom att sätta upp en mask/spela teater, för att dölja pojkflickan och alla de ”fel” jag hade. Ett annat sätt att uttrycka detta är att jag mer eller mindre ”levde i garderoben”, jämförbart med när homosexuella i ett historiskt perspektiv försökte leva lyckligt i en hetero-relation.

Könsroller

I ett historiskt perspektiv var kvinnans könsroll ”hemmafrun”. En gift kvinna skulle vara hemmafru, ett val som naturligtvis inte passade alla (eller ens den övervägande majoriteten?) kvinnors önskemål. Det är inte utan att jag känner beundran inför historiska kvinnor som Amelia Earhert eller för den delen män som Pär Ström och Glenn Forrestgate. Dessa tre är exempel på individer som på olika sätt öppet trotsade/trotsar sin könsroll(vilken är bunden till en viss kultur). Det krävs en god portion med mod för detta.

Feminismen(och dess föregångare) gjorde under perioden sent 1800-tal till ca 1985 ett storslaget arbete för kvinnors frigörelse. Under denna tid breddades kvinnornas könsroll så att en kvinna kunde välja att leva sitt liv efter den individ hon var. Gå i byxor eller klänning? Hemmafru, sekreterare eller ingenjör? Leka som flickor oftast gör eller inte? Många nya dörrar öppnades för kvinnor att välja under denna period. Med kvinnor-kan-mässorna under 1980-talet förändrades även våra inre spärrar i form av värderingar och arv som möjliggjorde för oss som var ungdomar under denna tid att faktiskt med enkelhet välja dessa nyöppnade dörrar. Under denna period var könsrollsramen för kvinnor så bred att det var lika lätt för en kvinna att välja en ingenjörsutbildning som traditionella kvinnoyrkesutbildningar.

Nutidseminister säger sig ofta vilja motarbeta könsroller. Jag säger att vi måste motarbeta könsrollers tvingande effekt. (Då himlar gärna feminister med ögonen och tror/anser att ”det är ju det vi menar”. Det spelar ingen roll vad ni feminister menar, när det inte är det ni gör.)

Nutidsfeminismen hänvisar till patriarkatet, dold könsmaktordning, glastak och en mängd andra slags hitte-på-ord. Utifrån dessa rättfärdigar man då att göra åtgärder för att bekämpa dessa onda fenomen(alltså hitte-på-orden ovan) som man tror på.
Åtgärderna är av olika slag, låt oss titta på några av dessa:

  • ”Lyfta fram duktiga kvinnor”
    Vilka är dessa ”duktiga” kvinnor? Jo, det är kvinnor som valt en väg som i ett historiskt perspektiv var ”mansroller”. Det sänder ut signalen att för att vara duktig som kvinna så ska man välja traditionellt manligt vilket medför att andra val gör att kvinnan är o-duktig. Vem vill inte vara duktig?
  • Kvotering:
    Kvinnor ska kvoteras in i dessa yrken traditionellt manliga yrken.
    50/50 är jätteviktigt(Ännu ett nutidsfeminismens många axiom. Varför är fördelningen män/kvinnor viktig? Statistik som påvisar detta, tack. Er tro får ni ha i kyrkan.)
    Våra värderingar har förändrats så till den milda grad att kvotering tom görs i studentkorridorer.(Jag förstår inte alls varför kön är en viktig faktor för ett uppdrag som inte utförs med könet, än mindre varför är det viktigt där.)
    Och denna diskriminering görs utan någon eftertanke på hur det diskriminerar männen eller vad det medför för konsekvenser för samhället när man sänker inträdeskrav och liknande för att kunna få till ett jämt utfall.
    Detta sänder dessutom ut signaler som påverkar våra värderingar/vår syn på andra och oss själva. I detta fall att kvinnor inte på egen hand kan ta sin plats och att män är vidriga. Kvinnor är ena offer som måste hjälpas eftersom dom naturligtvis vill vara inom mansdominerade i lika stor utsträckning. Det bidrar också till en syn som säger att den kvinna som inte ser till att livet är delat i 50/50 är ”förtryckt av de hemska männen”.
  • ”Kvinnofällor
    Slutligen har vi ”kvinnofällorna” tex. föräldraledighet som inte delas 50/50, hemmafru-rollen och kvinnlig prostitution. Det här signalerar att dessa val görs av kvinnor som är ”loosers” och dom måste vi ju rädda för dom begriper inte sitt eget bästa.
    Detta smittar av sig till intilliggande yrken tex.  vård och omsorg, där kvinnorna blir lite halv-loosers.

Genom dessa åtgärder, som kostar ohyggliga mängder skattepengar, har nutidsfeminismen förintat den bredd på kvinnlig könsroll som feminismen historiskt lyckades skapa. Nutidsfeminismen har åter gjort den kvinnliga könsrollen snäv(hemmafrun är utbytt mot karriärskvinnan/offert) och tvingat över kvinnornas könsroll mot det traditionellt manliga, varvid det traditionellt kvinnliga blir allt mer o-fint. (Och så tror man man ska få in män på förskolan?! Lycka till!)
Pga de biologiska skillnaderna, som idag är väl dokumenterad vetenskap, mellan kvinnor och män som grupp har lever långt fler kvinnor idag med en social konstruktion kring vår könsroll som passar deras inre biologiska kön dåligt.

Att motarbeta könsrollers tvingande effekt.

För att motverka könsrollers tvingande effekter är första steget att identifiera en könsrollsproblematik. Det gör man genom att ställa sig frågor så som:

  • Vilka val är svåra att ta för kvinnor/män av idag?
  • Vilka val medför social bestraffning för kvinnor/män?

En feminist på Pär Ströms sida skrev så här:
”Vad gäller kvotering tror jag att kvinnor har svårt att nå vissa positioner i samället (t ex höga chefspositioner i näringslivet) för att där sitter män som väljer in andra män. Därför tror jag att kvotering kan behövas som en tillfällig lösning.”[min kursivering]

Återigen: Tror gör man i kyrkan!
Om man ska göra åtgärder som är såväl kostsamma som diskriminerande ska man veta. Det finns sätt att undersöka sånt. Om det hade varit så att  ”kvinnor har svårt att nå vissa positioner i samället”, så syns det tex på högre medelålder och/eller högre kompetens för kvinnor jämfört med män i en viss position i samhället.
Den dagen feminister visar på sådan statistik ska jag lyssna och undersöka den noga, i total frånvaro av densamma så tror jag på det jag ser. Och det är det omvända att kvinnor har lättare att nå nämnda positioner. (Ett ex. Annie Lööf är 28 år, en snabb koll visade att hennes föregångare var vid tillsättning som näringsminister i medel 50,4 år och de hade bättre kompetens för yrket.)
Problemet med feminismen är just att man gör åtgärder baserad på en tro som är att betrakta som vetenskapligt motbevisad.

Det finns ett problem där feminister och jämställdister tycks mig vara helt ense om en könsrollsproblematik. Så här skriver Sofia Capel hos Pär Ström:

”Ang mansrollen, om du skulle få för dig att misshandla din man så skulle han lida av sin roll då, konstaterat både här och på feministbloggar, män förväntas kunna försvara sig mot kvinnors våld och inte vara offer i mångas ögon (t ex macho-poliser)”

Eftersom vi tycks vara ense anser jag mig inte behöva styrka att detta är en problematisk bild i männens könsroll. Vad vill jag att vi(som samhället) gör för att motverka denna könsrollsproblematik?

Steg 1. Det heter ”Våld i nära relationer”
Vi måste börja med att städa upp efter en lång tids indoktrinering av nutidsfeminismen. Genom att använd sig av slagdänger som ”kvinnors våld mot män”, ”har du slutat slå din kvinna?” så har nutidsfeminismen lyckats förvärra denna situation för männen. Det får utsatta män att tro dom är ensamma eller att det är fel på dom, för vi ”vet” ju alla att det är män som slår kvinnor.
När man möter ”kvinnors våld mot män” måste man envisas med att slänga statistik och fakta på den som uttalar dessa ord. Vi måste motarbeta detta genom att visa på att det heter ”våld i nära relationer.”
Om vi använder ”våld i nära relationer” istället för ”mäns våld mot kvinnor” (eller kvinnors våld mot män) så av-könar vi såväl gärningsman som offer. För inte spelar det någon roll vem som bankar upp vem, våldet är fel oavsett, eller hur?

Steg 2: Ge dessa slagna män förebilder att identifiera sig med.
Män som Glenn Forrestgate ser jag gärna att vi ”lyfter fram” i samhället. Låt såna män få mediatid och plats. I synnerhet är det bra om det är ”macho-män” för att motverka effekten det innebär för en man att bli slagen av en kvinna(han tappar sin manlighet och blir ”lite kärring”)

Det här kommer att påverka våra värderingar så att även män kan vara offer och kvinnor kan vara gärningsmän. Så kommer vi åt problemet som Sofia Capel visar på.

Vad gör ni feminister åt detta?!
Pär ström visar här på hur totalt inaktiva ni är för att åtgärda denna mycket allvarliga könsrollsproblematik. I synnerhet är sökningen hos regeringens sida intressant, där får man:

  • 0 träffar på sökning för ”kvinnors våld mot män”,
  • 11 träffar på ”våld i nära relationer”
    Denna sökning gjorde inte Pär. Här har jag kollat om motionerna verkligen behandlar våldet ur ett könslöst perspektiv.
    • 9 av dessa hanterar ”mäns våld mot kvinnor”
    •  1 är tveksam men lutar mot att vara en ”mäns våld mot kvinnor”
    • 1(en!) är könlös
    • 0(noll!) behandlar ”kvinnors våld mot män”
  • 125 träffat på ”mäns våld mot kvinnor”.

Det blir (minst) 134 ”mäns våld mot kvinnor” mot 0 ”kvinnors våld mot män”!
Så mycket mer intressant är det för nutidsfeminismen att slå fast myten att det är män som är slår kvinnor och därmed försvåra för män i denna situation än att jobba mot denna mycket problematiska könsroll. Imponerande!

Slutsats

Som jag försökt visa på så är det sättet som feminister väljer att agera utifrån sin religiösa övertygelse som jag vänder mig mot. Jag kommer återkomma till detta mycket mer på min blogg allt eftersom. Det är nämligen inget unikt för just denna könsrollsproblematik(man som utsätts för misshandel av kvinna). Det är ett genomgående mönster att nutidsfeminismen förvärrar (eller lämnar opåverkad) könsrollsproblematik pga att man utgår från en felaktig grund.
Feminismens sätt att agera är:

  • diskriminerande mot män
  • Sänker yrkeskompetens och därmed ett hot mot vår samhällsekonomi.
  • förtryckande av kvinnor som ”väljer fel”
  • totalt verkningslös för att åtgärda ”könsrolls-förtryck”

Notan är dock skyhög! Pengar som vi istället kunde lägga på hemlösa, barnfattigdomen i Sverige, vård skola och omsorg, lågavlönade och en mängd andra ställen där pengarna kommer till nytta.

De två första punkterna visar Pär Ström mycket bra tycker jag, så det lämnar jag åt honom. De andra två punkterna ämnar jag fortsätta visa på i denna blogg. För att föregå feministers kommentarer så vet jag redan att ni tror ert arbete ska hjälpa ”såna som mig att vara den pojkflicka som jag är”. Jag ämnar att förklara varför ert arbete även för ”såna som mig” blir en ”hjälp” jag gärna avstår i senare inlägg.


Kommentarer till: "Feministisk ideologi kontra vetenskap, del 4b(5)." (14)

  1. Jösses vilken bra blogg!

  2. Nils Jungenäs sa:

    Ja – faktiskt.

  3. Tack Nils.

    Mitt stora dilemma är att skriva lagom kort och lättläst för att man ska orka läsa på en blogg. Detta inlägg har tex. kortats ner till ca. en fjärdedel mot vad det ursprungligen var. Jag har så mycket i huvudet som jag vill få ut, och helst genast:P Jag skulle med lätthet fylla en helg med föreläsningar i ämnet. Den dagen kommer kanske. Men just nu måste budskapet anpassas till medlet:)

  4. Hittade hit via ett städat yttre. Bra inlägg och bra blogg! Keep up the good work!

  5. PENISBRIST

    TUR-teaterns uppsättning av Valerie Solanas SCUM-manifest som teaterföreställning diskuteras f.n. i många bloggar och recensioner.

    I nättidningen Kulturen får vi veta:

    ”Den som tror att kvinnor drabbas av penisavund har fel, hävdar Andrea Edwards/Valerie Solanas. Det är tvärtom så att männen lider av fittavund, de är ett ofullständigt kön eftersom de saknar rätt antal kromosomer. ”Med andra ord, en ofullständig kvinna, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet.” för att citera manifestet. Män är ett slags biologisk katastrof och måste elimineras om de inte tillhör SCUM:s stödtrupper.”

    Men vad sägs då om nedanstående ”kosmetiska” apparater, mycket populära INTE bland kvinnor i allmänhet utan just hos lesbiska radikalfeminister som Valerie Solanas och hennes beundrarinnor:

    http://www.lovecorner.nu/garter-belt-strap-on-set/449-1

    http://www.lovecorner.nu/rhapsody/313-1

  6. Johan Kullenberg sa:

    Vill bara kommentera lite gällande våld i nära relationer… Jag läser till kriminolog och är väl insatt i statistik och sånt… Jag håller med om att ”mäns våld mot kvinnor” är en olycklig formulering som skuldbelägger hela det manliga könet, men det finns också en anledning till varför detta våld i nära relationer som män brukar mot sina partners (oftast kvinnor) uppmärksammas i såpass stor utsträckning som det gör! Jag är medveten om att det finns studier som visar att kvinnor slår män i lika (eller högre) utsträckning som det motsatta… Men det betyder bara att om man ställer upp 10 män och 10 kvinnor och frågar dessa om de någon gång slagit sin partner kommer ungefär lika många att svara ”ja”. Det som skiljer är att de män som slår, slår mer frekvent, mer varierat våld och självklart med grövre våld (i och med att vi generellt är starkare fysiskt). Detta gör att uppmärksamheten på denna våldskategori är befogad… Det jag inte gillar är dock att våld mot män i nära relationer inte alls får någon uppmärksamhet i samhällsdebatten fast att det är ganska vanligt!

  7. Hej Johan!
    Varmt välkommen och tack för en intressant kommentar!
    Jag läser sociologi, nästa planerade kurs blir rättsociologi, därefter tänkte jag kolla lite åt krim-hållet. Visst är det super-intressant!:D

    Jag vet att du återger statistiken på ett helt korrekt sätt, jag förstår också det du menar med ”uppmärksamheten på denna våldskategori är befogad”. Men när man betraktar sociala fenomen bör man betrakta frågeställningar på olika nivåer och med olika perspektiv, anser jag.

    Om det hade varit så att denna kategori stannat inom den professionella värden, som vet hur kategoriseringen ska användas, vad den fyller för funktion osv., så hade vi varit överens.
    Om det inte hade varit så att ena kategorin inte fick all uppmärksamhet utanför de professionella korridorerna (som tex samhällsdebatter) så hade vi varit överens.
    Om det inte hade varit så att kategorin ”är en olycklig formulering som skuldbelägger hela det manliga könet”, så hade vi också varit ense.

    Men dessa tre ”om” är helt avgörande för min åsikt i frågan, i synnerhet det sista.
    Pga av dessa tre ”om” så ser jag två negativa sociala effekter som denna kategoriseringen medför;

    1. Det påverkar våra könsrolls-bilder
    Denna kategorisering(vilket såklart gäller kriminalstatistik överlag) gör att man bygger in gärningsman och offer i mannens resp kvinnans könsroll. Det här får mängder av sociologiska effekter:
    Hur bemöts ett manligt resp ett kvinnligt offer av polisväsendet?
    Hur påverkar det anmälningsbenägenheten?
    Hur påverkar det resultat av krimvård?
    Självuppfyllande profitia?

    2. Det ökar risken att man missar målet
    Man ökar risken att man missar viktiga förklaringsmodeller på grund av att man stirrar sig blind på könet. Här vill jag ta en liknelse:

    Barn leker i lika mycket, men de leker som grupper på olika sätt.

    Om vi vill ha en förklaringsmodell till leken(jämför partnervåld) så måste man ställa sig frågan:
    Fråga a ”Varför leker barn?”
    Då får man svaret ”Det är en biologisk programmerad skolning inför vuxenlivet”

    Vill man ha en förklaringsmodell till varför lekarna ser olika ut(jmf olikheter mellan kön inom partnervåld) så måste man ställa sig frågan:
    Fråga b ”Varför leker pojkar och flickor som grupp på olika sätt?”
    Då får man svaret
    ”Vår biologiska programmering är formad för artens överlevnad. För artens överlevnad i en tid då vi var grottmänniskor var det en fördel om ‘barn-födaren/barn-ammaren’ tog hand om hem och omvårdnad när denna individ ändå var bunden till hemmet pga. amning eller höggravid. Därvid var det en fördel att icke-‘barn-födaren/barn-ammaren’ skötte jakt på föda och försvar av stammen. Evolutionen har därför medfört att vi biologiskt, som grupper, präntats lite olika”

    Vad gäller kriminalitet så är fråga a överordnad fråga b om vi ska få till förklaringsmodeller som ger såväl bättre förebyggande samhällsåtgärder som bättre krimvård. Jag säger inte att fråga b är ointressant, det är den absolut inte, men fråga a är viktigare.

    Tänk dig nu sakfrågan som en gammaldags våg med skålar. Så lägger du de positiva effekterna du ser av denna kategorisering i den ena skålen, de negativa effekterna i den andra skålen. Vilken väger tyngst, tycker du? Där får du, anser jag, din åsikt som sträcker sig längre än ”ur en kriminolog perspektiv”.

    För mig slår den negativa sidan i golvet med en fet smäll, därmed är min åsikt att denna kategorisering är en nackdel för samhället i stort, även om jag kan se fördelen.
    Men om man gjort något som innebar att man gick runt mina tidigare ”om” hade min åsikt omprövats på nytt.

    Jag har en hel del redan strukturerade planer över framtida inlägg på min blogg. Där kommer komma inlägg som jag är övertygad om att du som blivande kriminolog kommer finna intressanta bl.a. ett som kommer heta ”uppfostran till kriminalitet”.

  8. Johan Kullenberg sa:

    Oj… det låter utifrån ditt svar (som var det första jag läste nu när jag vaknade) som om våra åsikter skulle vara ljusår ifrån varandra! Men så är inte fallet… Jag håller med om egentligen allt du skriver och det enda jag ville få ut av min kommentar var ett förtydligande just inom ”mäns våld mot kvinnor”.

    Du frågade hur manliga respektive kvinnliga offer bemöts av polisen… Jag kommer inte ihåg om detta gäller Sverige eller om det var i USA men jag läste någonstans att när par bråkar är det policy att gripa/anhålla mannen pga att det i statistiken visat sig minska risken för fortsatt våld när man jämförde med att gripa/anhålla båda eller att enbart gripa/anhålla kvinnan… Tyvärr saknar jag referens på detta och jag minns inte var jag läste det… Var ett tag sen vi läste om detta

    Jag skrev en uppsats (där jag gick igenom lite av de studier som finns i ämnet) om könsskillnader gällande partnervåld för ett tag sedan och hade som uppgift att försöka förklara mina fynd utifrån en teori… Jag valde ‘feministisk teori’… Om du vill kan du ge mig ett sätt att skicka detta arbete om du är intresserad!

  9. ”Oj… det låter utifrån ditt svar (som var det första jag läste nu när jag vaknade) som om våra åsikter skulle vara ljusår ifrån varandra! Men så är inte fallet”

    *ler* Jag tolkade inte alls in att vi var ljusår från varandra. Tvärtom var jag hyggligt säker på att vi skulle vara mer eller mindre ense. Det skulle för mig vara konstigt att en som läser till kriminolog inte beaktat dessa faktorer:)

    När jag skriver på min blogg(såväl inlägg som kommentarer) så försöker jag tänka i ett brett perspektiv. Det finns människor som du och jag, som funderat på dessa frågor i stor omfattning som har (större eller mindre) bakgrundskunskap och det finns andra människor som saknar bakgrundskunskap och inte ägnat sakfrågan någon eftertanke alls.
    Jag vill nå båda grupper och visa de som inte har en grund att stå på respekt genom att försöka skriva enkelt och ge dessa läsare bästa förutsättningar(vad jag anser) att bilda sin egen uppfattning i frågan.

    Om du ser på din kommentar ur ett ”läsarens perspektiv” så fanns risken att läsaren skulle tolka din kommentar som ”experten anser att…” och se oss som om vi stod ljusår ifrån varandra. Därför var mitt svar mest ämnat att tydliggöra detta för läsaren, att vi inte står långt ifrån varandra även om första anblick kunde ge det skenet och att försöka ge de grunder som behövs för att själv skapa sig en välgrundad åsikt:)

    Och JA! Jag vill jättegärna se ditt arbete. Min mail är mina.tankar11@gmail.com. Tack!:D

  10. Den ursprungliga idéen om det kvinnliga hos mannen och det manliga hos kvinnan tycks komma ifrån en av den tidiga psykoanalysens ”grundare” Carl Gustav Jung. Detta sätt att se människors psyke tycks mig tämligen förvirrat och inte särskilt praktiskt.

    Jag föredrar den modell som Paul Dobransky i sin bok Mind OS sammanställt. I den modellen reserveras manligt och kvinnligt till specifika instinkter som är unika för män respektive kvinnor. Men vi människor är mer än våra instinkter och saker blir därför mycket mer komplexa. ”Ovanpå” våra instinkter har vi olika personlighets stilar och ”Ovanpå” dessa våra personliga preferenser i livet, dvs det som gör oss unika. Det intressanta med denna modell är att en kvinna som är framåt och logisk i sitt tänkande inte är mindre kvinna för det eller att hon har en manlig sida. Nej hon är lika mycket kvinna och hon har inte några manliga instinkter. Däremot är hennes personlighetsstil sådan att hon har egenskaper som av andra felaktigt kan uppfattas som manlig. Hennes kvinnliga instinkter är däremot intakta. Jag föredrar denna modell eftersom den tillåter kvinnor och män att vara som dom känner för att vara utan att för den skull av någon klassas som mindre kvinnliga eller mindre manliga. Jag tror att det är viktigt för vår självkänsla att få lov att känna oss hela som man eller kvinna, utan att behöva känna att vi inte skulle vara fullt manlig eller fullt kvinnlig.

  11. […] Tror gör man i kyrkan! Om man ska göra åtgärder som är såväl kostsamma som diskriminerande ska man veta. [källa] […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: