Just another WordPress.com site

Depression och genus.

I en artikel i DN skrevs det om forskning av Ulla Danielsson. Artikeln var skriven i sann DN-det-är-mest-synd-om-kvinnorna-feminism-anda och av erfarenhet så vet vi alla att den tidningen gör allt för att vinkla sin ”journalistik” i den riktningen.

Såklart blev jag nyfiken på Ulla Danielssons forskning, så jag letade upp den och hittade inte den utan tre rapporter/studier, som till visa delar är en och samma.
(För att öka läsbarheten i citaten har jag tagit bort källhänvisningsnumrering. Ska ni läsa en rapport, välj den märkt [1] nedan, det är den viktiga. Det är en där man studerar ur ett genusperspktiv 1. hur män och kvinnor beskriver depression, 2. hur depression framhålls i media för män respektive kvinnor samt 3. medicinska artiklar och jämför dessa tre.)

Syftet med Ulla Danielssons forskning beskrivs bäst, anser jag, med följande citat:

We want to explore if, and how, gendered behaviours and cognitions can shed light on the paradoxical dis
crepancies in women’s and men’s mental health and suicidal behaviour.[2]

Forskningen tar, till viss del, avstamp i den ”sanning” som råder i vår tid och kultur, så som könsmaktordningsteori – mannen överordnad kvinnan och mannen är normen. Det är  ”sanningar” jag, trots jag letar och letar, än inte hittat stöd för. Som mina läsare vet vid detta laget så är jag av åsikten att kvinnan, vad gäller makt av kön, är överordnad mannen. Jag menar att denna överordning i könsmakt också är en delförklaring till andra mönster vi ser i samhället(feminismens struuuuuukturer) tex. könsfördelningen av positionsmakt(makt av yrke), då ”status/prestation” är en faktor för kvinnor vid val av partner och fördelningen av föräldrapenning.

Jag upplever också lite av ”det är fel på maskuliniteten”-ton i dessa rapporter och det är såklart inget jag köper. Felet ligger i vår kunskap/förståelse om vilka effekter olika kön/genus ger i olika sammanhang.
Men den lilla dos feminism som finns i forskningen är dock en bisak i en forskning som jag fann mycket glädjande. Det är precis den här typen av genus/könsforskning jag vill se! (Dock utan feministiska ”sanningar”, men man kan inte få allt på en gång, ey?)

Låt mig bjuda på lite fler citat:

While women are diagnosed as depressed twice as often as men, men commit suicide twice as often as women. Attempts to understand differences in the epidemiology of depression have relied most often on psychological or biological factors. Few attempts have been made to examine depression with regard to gender, which also includes the sociopolitical and cultural aspects of being a woman or a man.[2]

For men, shame was often connected to the social stigma of mental illness itself, and was thus a hindrance in seeking health care[1]

Forskningen visar att män och kvinnor beskriver depression på olika sätt. Män beskriver det oftare som en plötslig händelse/upplevelse, medan kvinnor beskriver det som en långsam nedbrytande process. Kvinnor talar mer om känslor, män mer om fysiska symptom. Män lägger orsaken till något utanför sig själv (tex. yrke) medan kvinnor i högre grad pratar om sin personlighet som orsaken.
Anekdotisk bevisföring; Detta är precis orsaken till att jag oftast föredrar manliga vänner. Män pratar känslor med mig, hur mycket som helst. Jag håller verkligen inte med om att män har svårt att prata känslor. Men dom pratar känslor på samma sätt som jag gör. Män behöver inte bli bättre på detta, anser jag, samhället behöver bli bättre på att tillåta män att tala på sitt sätt och bättre på att lyssna och förstå detta sätt.

She[Hirshbein (2006)] demonstrates that the initial linking of certain symptoms to depression was done on a mainly female population. Thus, diagnostic criteria were adapted to women more than to men, and they continue to include more women.[1]

Our gendered narratives also suggest why women to a greater degree than men are diagnosed with depression. The characteristics of these narratives correspond in varying degree to the diagnostic criteria of DSM-IV, making it more difficult, for example, to recognize ”Struck by lightning” as depression. Thus, making it more difficult to recognize men as depressed.[3]

Anekdotisk bevisföring igen; Här är också orsaken till att jag menar att felet ligger i vår förståelse/kunskap. Det sätt som kvinnor ofta pratar känslor på, det funkar inte för mig och den individ jag är, mitt kön till trots. Det får mig att må sämre. Det är vården/samhället som måste bli bättre på att fånga olika sätt att beskriva och vara människa på, inte männen/maskuliniteten som ska förändras, om vi ska kunna minska männens självmordsstatistik och männens situation överlag.

Som ett litet slutord till alla er som är så övertygade om att vi kvinnor ”drabbas värst av strukuturer”, detta oavsett om det gäller det som framkommer i denna rapport, bemötande när man sticker ut näsan som debattör, yrkesliv, frågor som hör till barn och familjeliv osv. Har ni tagit er tid att lyssna på dessa ”vita kränkta män”? Har ni försökt förstå vad vi försöker förmedla?
Är ni snart villiga/mogna att ta debatten och bemöta oss sakligt eller tänker ni fortsätta trampa på män i er iver att framstå som goda?

[1] U. Danielsson et.al. Gaps Between Patients, Media, and Academic Medicine in Discourses on Gender and Depression: A Metasynthesis, 2009
[2] U. Danielsson & E. Johansson, Beyond weeping and crying: a gender analysis of expressions of depression, 2005
[3] U. Danielsson et.al. Struck by lightning or slowly suffocating – gendered trajectories into depression, 2009

Kommentarer till: "Depression och genus." (31)

  1. Hej Ninni,
    tack för ännu ett lysande inlägg!
    Mvh,
    P

  2. […] och Antifeminist “Depression och Genus” “I en artikel i DN skrevs det om forskning av Ulla Danielsson. Artikeln var skriven i sann […]

  3. Mycket bra inlägg. Såg du hänvisade via kommentarsfältet, nu har jag uppdaterat så länken hit finns i huvudinlägget på Genusdebatten.

  4. Bra grävt, mer proffsigt än journalisterna själva. Jag har tidigare skrivit att den bästa grävande journalistiken idag utförs av ideella bloggare.

    Den här rapporten motsäger ju även den feministiska myten att ‘kvinnor får sämre vård för att medicinsk forskning har mannen som norm’. Inom psykiatrin är det tydligen raka motsatsen.

  5. @ Musse & Aktivarum

    Tack!

    @ Bashflak

    ”Den här rapporten motsäger ju även den feministiska myten att ‘kvinnor får sämre vård för att medicinsk forskning har mannen som norm’”

    Faktiskt ännu mer än vad som framgår i detta inlägg. Nu vet jag inte säkert i vilken av dessa tre rapporter det var, tror nr 1, men

    Den innehåller också en förklaring till att män får bättre vård inom vissa områden som inte ger orsaken ”mannen är norm”. Som framgår i inlägget så beskriver/fokuserar män på fysiska symptom(bla. hjärta) kvinnor på känslor. Det gör att män med depression riskeras feldiagnoseras och hamna inom medicinsk vård och tvärt om kvinnor med tex hjärtproblematik riskerar få diagnosen depression.
    Båda är ju problematiska. Men mannen är norm är lika mycket myt som vanligt.

    Ska se om jag kan hitta där just det står och visa med citat.

  6. Genusvetenskap som den borde vara.
    MVG!

  7. Klok och vettig analys. Genusforskarna har en del att lära där.

  8. Joakim Steneberg sa:

    Hej Ninni, alltid intressant, men jag köper inte den könsmaktordningen heller! Samma sak, men tvärtom, ”gammalt vin i nya läglar”. (Eller om det var tvärtom…) Är det så du ser på män, och hur då?
    Dessutom är det inget iaf jag som man varken har upplevt (i generella termer) eller som man kan gå och tänka på, och inte inför kvinnor. ”Jag är underordnad!?” Nä tack!

    Nu är jag uppvuxen i könsrollsamhället, och där gällde visserligen delvis andra regler. Här och nu inbillar jag mig kunna ha distans både till det samhället, och utifrån mina erfarenheter därifrån till det system vi har idag, med media och statsfeminism.
    DÄR ligger övertaget ofta hos kvinnan idag, medialt, jurdiskt och politiskt, skapat med hjälp av känslosamma fraser i början om ”kvinnoförtrycket”, inte i något biologiskt.

    Utvecklingen har skapat en slags balans mellan könen, annars skulle vi gått under som art för länge sedan. Balansen är förstås inte ”perfekt”, (därav individuella psykiska problem, självmord och allt det andra) beroende på könens olika egenskaper.
    Men som ersättning för det icke perfekta, så har vi också KÄRLEKEN, särskilt mellan könen
    Det är den som varit den dominerande och uppbyggande (ofta, inte alltid) kraften mellan könen, inte någon slags ”överordnad könsmakt”. Men visst fanns/finns olika slag makt också med, hos båda könen, också på grund av skillnaderna.

    Gårdagens könsrollsamhälle var inte heller ”överordnat” åt något håll, (mer än i eliten, oftast manlig) det var uppdelat, olika kön gav ju olika roller, skydligheter, OCH rättigheter ansvar, OCH privlilegier. ”Ojämställt” ja det kan man ju säga, på gott och ont.

    Det här med ”mäns känslor” har jag skrivit om bland annat till DN ett antal gånger (utan resultat) där sådana ständigt nedvärderats. Ena gången med ”dinosaurie”-jämförelser och andra gånger hånats som svaghet hos män.
    En delvis kvinnlig egenskap att aldrig vara nöjd, aldrig få nog, vars slutliga resultat vi nu ser hos feminismen, ALDRIG någosin nöjd.

    Så mycket känslor män har uttryckt i samhällsbyggandet, (en hel del destruktivt också) och i t.ex. konst och litteratur, inte minst inför andra könet.
    Men en feministisk kärleksdikt över mannen lär vi få vänta på…

  9. Jag är nog som dig när det gäller diskussioner om känslor med. En liten fundering som jag hade när jag läste DN artikeln var att hon skrev att hon försökte ha genusperspektiv i mötet med de unga. Så kanske är det så att hon frågar kvinnor mer om hur det känns – och därför de pratar mer om känslor när det är en kvinna/flicka. Och kanske är det därför jag alltid känt mig extremt obekväm i samtal med psykologer/kuratorer m fl då jag inte alltid är så pigg på att tala om mina känslor på andras villkor eller hur man nu ska uttrycka det.

    Men jag har verkligen tänkt på detta nu i år då min man varit sjuk och väldigt många frågar. ”Hur går det för dig? Hur känns det?” Och jag undrar lite om man är lika måna om anhöriga män? Får dessa samma oreserverade stöd att få prata om sina känslor och tankar då?

  10. @ Bashflak

    Nu har jag hittat det. Det var i källa nr. 2.

    ”Our findings disclosed gendered circumstances, emotions, and modes of expression that might put women at risk of being over-diagnosed with depression. /../ In fact women – like one of those in our study – might be under-diagnosed regarding heart disorders. Recent findings make it clear that women are received, examined, and treated for heart diseases differently from men.
    At the same time, men risk being under-diagnosed for depression.”

    (Förklaring till markeringen ”/../”: Jag klippte bort ett bra stycke feministiskt svammel om att hjärtsjukdomar har ”högre status” bl.a bl.a Du vet hur det brukar låta. Jag antar att du inte är intresserad av den typen av svamlande. Rapporten innehåller en del sånt, men likväl är den ett stort steg i rätt riktning, det bästa jag sett på området faktiskt. Så det finns hopp, tycker jag.)

  11. Joakim Steneberg sa:

    Det medicinska du tar upp tycker jag ju är riktigt. Och hur de vinklar alldeles förskräckligt, ”som det passar”. Ena stunden är könen alldeles lika, andra stunden så är kvinnan förfördelad eller duktigare, och mannen norm och en priviligierad skurk. Som får ”skylla sig själv”!

  12. @ Joakim Steneberg

    Är det så du ser på män, och hur då?

    Du vet alldeles utmärkt att jag inte har en dålig manssyn.

    Dessutom är det inget iaf jag som man varken har upplevt (i generella termer) eller som man kan gå och tänka på, och inte inför kvinnor. ”Jag är underordnad!?” Nä tack!

    Låt mig ta ett konkret hypotetiskt ex. så kanske det känns mindre obekvämt för dig. Jag hoppas det iaf.
    Du och jag juxar sänghalm, kondomen går sönder, jag blir gravid. Var ligger makten över hur situationen kommer att hanteras? Hos dig eller mig?
    Är jag välvillig så diskuterar vi hur vi hanterar det, men jag kan strunta fullständigt i dig, rycka på axlarna och göra som jag vill.

    Det aldra flesta människor bryr sig om varandra. Man tar ansvar och det medför inga problem.
    Det finns också skräckexempel där man utnyttjar sitt maktövertag till max tex. ”glömmer” p-piller, använder kvinnokortet/pedofilkort/misshandelkortet för att få ensam vårdnad.
    Denna könsmakt grundar sig dels i sexuella faktorer och reproduktion, dels i ”Women are wonderful-effekten”.

  13. @ Trollan

    Jag är nog som dig när det gäller diskussioner om känslor med.

    Jag har tänkt tanken tidigare, alltså att ”du är lite som mig”. Jag noterade dig vid någon diskussion för längesen, tror det var hos Hannah. Vi debatterar på ett liknande sätt också.

    då jag inte alltid är så pigg på att tala om mina känslor på andras villkor eller hur man nu ska uttrycka det.(min markering)

    Precis så. Då tiger man hellre. Vill man hjälpa människor måste människor få vara den individ personen är.

  14. @ Joakim Steneberg

    Kom på ett annat konkret exempel på missbruk av denna könsmakt. Aktivarum skriver om en kvinna som hotar anmäla sin man för misshandel här.

    Tror du det omvända hade varit möjligt?
    Jag menar att orsaken till att det är så snedvridet beror på ”women are wonderful” och jag ser detta som ett allvarligt jämställdhetsproblem. En ”biologisk defekt” som ger en mängd helt olika symptom. Det är just pga denna ”biologiska defekt” som feminismen har kunnat driva fram denna misandri och mansdiskriminering, som vi står i idag. Här skulle en bra genusvetenskap kunna göra skillnad.

  15. @ Trollan

    Missade en bit.

    Men jag har verkligen tänkt på detta nu i år då min man varit sjuk och väldigt många frågar. ”Hur går det för dig? Hur känns det?” Och jag undrar lite om man är lika måna om anhöriga män? Får dessa samma oreserverade stöd att få prata om sina känslor och tankar då?

    Jag kan ju bjuda på det omvända. Nej, ingen tänkte på hur min hälsa drabbade min man. Det bästa stöd han fick när jag var som sämst var typ; ”jag beundrar dig som står ut”

  16. Joakim Steneberg sa:

    Ninni, jag vet inte utmärkt vilken ”mansyn” du har, förutom att jag tycker du verkar bry dig. Det är bra.
    Men av vilka skäl? För att politiken är skev? Eller som någon form av kvinnochauvinism?
    Och nej jag är inte bekväm med någon slags ”könsmaktsordning”, oavsett vilken.

    Att se sig som ”överordnad” biologiskt är en helt annan sak än dagens politik, Och som jag skrev så blir slutsumman i biologin en form av balans. Män och kvinnor har olika makt: Kvinnor kan luras, män kan lämna och vice versa. Osv
    Men de flesta tänker inte så i allmänhet, och kärleken jämkar. Men kanske kvinnor tänker mer så, beräknande, är tvingade genom utsatthet? Menar du det? Blir ju lika mycket vanmakt.

    När det gäller situationen idag, så ger media och politiken kvinnor makt, och tar från männen. Jag hoppas det är det du avser.
    Jag är för min del intellektuellt allergisk mot både genusperspektiv och könsmaktsordning. Och i social samvaro mellan människor, så tänker folk inte så, det blir bara att trassla till det. Ickespontant, funkar ej.

    Men kvinnors tårar ger makt, visst.
    Mäns tårar ger vanmakt, fortfarande.

    Kvinnans styrka är att hon lätt utnyttjar sin svaghet.
    Mannens svahet är att han lätt missbrukar sin styrka.

    I övrigt spolar jag som sagt för min del feministbegrepp som ”könsmakt”, och ”genusperpektiv”, betraktar dem som kontraproduktiva återvändsgränder.
    Och frågan är hur det skall gå med ”jämställdheten”, en illusion?

    Och när det gäller ”makt”, behovet av makt grundar sig ofta på ”brist på makt”.

  17. Joakim Steneberg sa:

    Blev inte helt perfekt här ovan.

    ”Kvinnans styrka är att hon lätt missbrukar sin svaghet
    Mannens svaghet är att han lätt missbrukar sin styrka”
    (JS -00) Håller du med?

    Visst, en vettig genusvetenskap kanske behövs, utifrån biologisk grund.
    Om inte annat för att rätta till alla felen som begåtts

  18. @Ninni,

    Recent findings make it clear that women are received, examined, and treated for heart diseases differently from men.

    Deras ”recent findings” var ju redan då fem år gamla! Sedan artikeln publicerades (2005) har för all del skillnaderna minskat ytterligare, men en viktig förklaring till de skillnader som kvarstår är dels att kvinnor har mindre hjärtan (svårare att undersöka), och dels att kvinnor som regel drabbas av hjärtsjukdomar vid betydligt högre ålder, vilket gör att symptomen lätt kan förväxlas med andra krämpor som kommer med åldern. Jag orkar inte jaga rätt på den förträffliga presentation från Luleå (?) där landets främsta expert i frågan beskrev hur det förhöll sig.

    Jag klippte bort ett bra stycke feministiskt svammel om att hjärtsjukdomar har ”högre status” bl.a bl.a Du vet hur det brukar låta.

    Ja, men jag grävde fram rapporten, och följde dessutom referensen.🙂
    Att hjärtsjukdomar har högre prioritet än magåkommor är nog rätt logiskt om man tar av sig genusglasögonen, eftersom läkare tenderar att först och främst hålla patienten vid liv, och hjärtsjukdomar har högre dödlighet än magont.

    Men nu var det inte den sortens prestige den refererade artikeln (D. Album 1991) handlade om, utan hur läkarstudenter värderar olika inriktningar. Hur detta kan översättas till genusstrukturer på patientsidan lyckades jag inte utröna, men den enklaste förklaringen till läkarstudenternas värderingar torde vara att de specialiteter som behandlar livshotande åkommor har högst prestige, och även bäst betalt. Men dessa specialister träffar man ju inte förrän man kommit rätt långt i diagnosen, så vad är relevansen här?

  19. […] något om denna. Det fanns andra som skrev om det så jag lät det vara. Men så idag så skriver Ninni om det istället. Hon hade då faktiskt försökt gått igenom forskningen som låg bakom artikeln […]

  20. @ Ulf T

    Jag orkar inte jaga rätt på den förträffliga presentation från Luleå (?) där landets främsta expert i frågan beskrev hur det förhöll sig.

    Behövs inte. Jag har läst den(eller någon annan om det samma). Men jag skulle inte bli förvånad om det även innebär en viss fördel med ”ett manligt sätt” just vad gäller fysiska och konkreta åkommor.

    Ja, men jag grävde fram rapporten, och följde dessutom referensen.

    Imponerad. Var den bra?
    Med genusglasögonen på kan man se de mest fascinerande hallucin.. förlåt, ”strukturer”. Man blir matt.
    Det som gör det riktigt läskigt med dessa ”strukturer” är att det används och återanvänds i en oändlig räcka, så det tillslut blir omöjligt att spåra var det kom ifrån. Och så blir det liksom rentvättat till en sanning så självklar att man ses som galen för att man ifrågasätter det.

  21. @ Joakim S.

    Och nej jag är inte bekväm med någon slags ”könsmaktsordning”, oavsett vilken.

    Okej, det är noterat. Andra har problem med/blir obekväma av att jag använder hen, att jag skriver könsneutral, att jag kallar mig antifeminist osv. osv.
    Jag ska avslöja en sak för dig. Orsaken till att detta inlägg hamnade här och inte på genusdebatten är just denna typ av diskussion. Detta metadebattandet om oväsentligheter och detaljer gör mig gråhårig. Jag lever i ett helt sjukt samhälle där det är fullt legitimt att spy ut mansförakt i vardagen, i media och ända upp på regeringsnivå. Mitt mål är att denna omfattande sexism ska förpassas till den politiska avskrädeshög där sånt hör hemma på. För detta har jag full fokus och lägger ner mycket arbete. Innebär mitt fokus att individer inte känner sig bekväma med att jag använder något ord som stör, så kan jag inte mer än beklaga det. Jag kan bara föra debatt på mitt sätt. Det går utmärkt att välja bort att läsa om det sättet inte passar.

    Att se sig som ”överordnad” biologiskt är en helt annan sak än dagens politik, Och som jag skrev så blir slutsumman i biologin en form av balans.

    I ett historiskt perspektiv och ”helt naturligt” är jag övertygad om att där är en balans och att vi alla kompletterar varandra biologiskt. Men i det moderna samhället har den balansen helt sats ur spel pga att mannens ”makt” har mer eller mindre eliminerats och demoniseras, medan kvinnans ”övertag” har förstärkts. Detta på grund av dagens politik.

    Dvs. precis det du beskriver så här:

    När det gäller situationen idag, så ger media och politiken kvinnor makt, och tar från männen.

    .

    ”Kvinnans styrka är att hon lätt missbrukar sin svaghet
    
Mannens svaghet är att han lätt missbrukar sin styrka”
(JS -00) Håller du med?

    Ja och nej.
    Från barnsben lärs den lille pojken att en man ska vara snäll med flickor/kvinnor. Lärs att förstå att saker kan vara jobbigt för flickor och ansvaret för att flickor/kvinnor ska undvika situationer som är jobbiga läggs på männen. Och män gör det, anpassar sig för att vara till lags, för mycket anser jag.
    Jag brukar tänka våra könsroller som trädgårdar, där det finns så väl vackra rosor som ogräs. Männen lärs att se/försöka se ogräset i kvinno-trädgården, männen lärs att dom är delansvariga.
    Dess motsvarighet för oss tjejer finns inte. Det tog mig lång tid att förstå hyggligt hur livet är om man är man. Jag trodde på allvar att livet var lätt på den sidan stakettet.

    ”Visst, en vettig genusvetenskap kanske behövs, utifrån biologisk grund.
Om inte annat för att rätta till alla felen som begåtts

    Ja, det är min åsikt att det behövs. Dels för att rätta till alla felen, men jag vill se det ett steg längre, så det ökar förståelsen mellan kvinna och man. Och som i detta som inlägget handlar om. Men framförallt så är detta vad jag hoppas på av en seriös genusvetenskap.

  22. Joakim Steneberg sa:

    Ninni, jag skall ge dig mitt slutsvar senast ikväll, så får vi se om vi är överens. Det är kanske inte helt säkert, kanske inte ens nödvändigt, vem vet, vi är ju olika!?
    Men det får vi väl tro och hoppas, i princip alltså, så vi inte ”blir gråhåriga”, vi antifeminister! Jag är nog det lite redan som du kanske förstått?

    En annan sak, dolf ville på genusdebatten veta om något jag nämnt från Billings blogg, och han skrev att jag kunde skicka det till din mailadress. Gjorde det i söndags.
    Han har inte svarat, har det inte kommit fram eller vad? Vet du något?

  23. Har svarat dig om Dolf i det andra inlägget. Kopierar svaret hit.

    ”Jag pratade med Dolf om din kommentar härovan. Han ville jag skulle vidarbefodra en ursäkt. Han har mycket just nu och ska svara så fort han kan.”

  24. Joakim Steneberg sa:

    Hej Ninni,
    Tack. Ber att få återkomma i andra frågan. Först fick jag brev från FK, för andra gången på två månader helt felaktigt om att jag ”inte har betalt underhåll”, och hotas med kronofogde. Och när jag mailar kontakten, en gammal för den nya ”har inte mail”, så¨får jag svar ”är på semester”. Inget om tid eller ej.

    Sedan har jag haft en lång debatt med en envis feminisse på sourze, som just förnekar sådana här frågor, som diskriminering mot pappor vid vårdnadsfrågor. Man blir helt slut. Så jag ber att får återkomma. Nu skall jag kolla om toppstyrning och mobbning på AF!
    Det verkar bara gå åt ett håll med allting, nationellt, och globalt….

  25. @Ninni,

    Imponerad. Var den bra?

    Njae, rapporten tröttnade jag på snabbt, eftersom den hade lite för många svepande generaliseringar och genusmummel för min smak. Den refererade artikeln av D. Album kunde jag inte nå i original (har inte tillgång till PubMed et. al.), men den har refererats av många andra artiklar, så jag kunde på så sätt konstatera att de här använt den i fel sammanhang, och formulerat sig så luddigt att man fick en helt annan bild av den. Just denna metod tycker jag mig ha sett rätt ofta i genuslitteratur.

  26. @ Ulf T

    Njae, rapporten tröttnade jag på snabbt, eftersom den hade lite för många svepande generaliseringar och genusmummel för min smak.

    Haha! Taskigt med rutin du har!😉
    Denna var ändå mycket mildare än något annat jag läst från genusvetenskapen. Läs Rosa täcket – Nina Björk eller Genus, om det stabilas föränderliga former – Y. Hirdman och du är härdad sen. Jag suckar och tänker ”FLUM!” och så försöker jag se kornen bland dyngan. Och metoden är faktiskt, upplever jag, lärorik och givande.

    Just denna metod tycker jag mig ha sett rätt ofta i genuslitteratur.
    Ja, det är ett genomgående mönster(jag har iaf inte hittat något som avviker när jag har försökt gräva vidare). En annan sån sak som också är ett genomgående mönster i det ”biblioteket” är att man konsekvent blundar för när ens egens forskning talar emot ens teser

    ”Gender is also understood as a social structure of extensive and enduring patterns in social relations, including inequalities of power. This asymmetry is exemplified when men are treated as the norm and women as somehow abnormal.”(min marketing)

    ”She[Hirshbein (2006)] demonstrates that the initial linking of certain symptoms to depression was done on a mainly female population. Thus, diagnostic criteria were adapted to women more than to men, and they continue to include more women”

    Båda citaten är från källa 1 i inlägget. Är mannen ”the norm” i samhället när diagnoskriterna i detta fall är utformade efter kvinnor så att männen inte fångas upp?
    Varje genuslitteratur jag har läst gör precis likadant. Man blundar för alla anomalier. Det är otroligt frustrerande att se. Man vill bara ta tag i författarens genusglasögon och svepa iväg dom så att människan ser vad den själv skriver.

    Jag skulle vilja maila dig. Vill du jag använder den mail du har här eller ska jag andra den andra mer officiella du har(jag har den med)?

  27. Jag har gjort en video om svenska feminister fula metoder och om hur pojkar och unga män drabbas av den radikala statsfeminismen i Sverige. Feministernas kontroll över våra barn är direkt skadlig och hindrar i stället en utveckling mot riktig jämställdhet.

    Hatet och det totalitära tänkandet är tyvärr inte begränsat till några få tokstollar, utan även journalister, programledare, ansvariga för utbildning (förskola till högskola), lärare, kulturreportrar, politiker i riksdagen m fl driver sin argumentation med lögner, vinklade påståenden, censur och förlöjligande av motståndare, lägger ord i mun på andra… Detta är vad som drabbar de som kämpar för jämställdhet.

  28. @Ninni,

    Jag skulle vilja maila dig. Vill du jag använder den mail du har här eller ska jag andra den andra mer officiella du har(jag har den med)?

    Den du har sedan tidigare fungerar utmärkt för vänner, eftersom jag kollar den oftare, men vilken som är ok.🙂

  29. Ninni, skriv upp dig på http://www.jamstalldhet.se så att även denna eminenta blogg finns med🙂

  30. Har jag gjort…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: