Just another WordPress.com site

Det påstod Fridah Jönsson i en artikel i Metro igår.

Det är helt omskakande att se att många av de som verkar vara helt emot feminism är de som skulle vinna mest på att vara för – alltså kvinnor.

Ja Fridah, vi feministkritiska, är kvinnor och män, invandrare och svenskar, heterosexuella och HBT-folk… kort sagt människor.
Det skulle bli för mycket att upplysa dig om allt som hänt, om vi skulle titta ända tillbaka till fittstim, så låt oss nöja oss med hösten 2012. I höst har  Pär Ström och Pelle Billing släppt var sin bok.

Pärs bok, vilket är hans tredje på området, heter Mansförbjudet. Den handlar om formell diskriminering och visar den omfattande könsdiskrimineringen som råder i ”världens mest jämställda land”.

Pelle Billings heter Jämställdhetsbluffen och handlar om skevheten och lögnerna i jämställdhetsdebatten.

Aktivarum har skrivit lysande recensioner om dessa båda böcker, så det känns som onödigt arbete att göra detsamma. Jag rekommenderar båda  böckerna, dom kompletterar varandra perfekt. Läs gärna Pärs två tidigare böcker också, dom finner du som gratis pdf här och här.

Jag tror inte att det finns många människor ute i världen som på allvar tycker att kvinnor är mindre värda än män, men jag tror att det finns väldigt många människor som inte ser att kvinnors värde mäts på ett helt annat sätt än mäns.

Det är lite urtypiskt för ”fittstims-dyrkande-gänget” att tro att vi som inte håller med  om feminismen som ideologi eller förklaringsmodell är förblindade för dessa ”strukturer”. Inget kan vara mindre sant. Det är bara det att vi vägrar blunda för hela bilden samt vi vägrar blanda  äpplen och päron(formell diskriminering och könsrollsproblematik). Så ja, jag håller med, vi kvinnor får ett värde av utseende, men männens motsvarighet är ett prestationskrav. Därför ökar risken för att bli dumpad för en man som blir arbetslös, medan det inte gäller för kvinnor. Den manliga motsvarigheten till Brooke Shields heter Zlatan eller Steve Jobs. Männens odds att få bli familjefar är direkt beroende av deras prestation:

För män mellan 25 och 45 och som har ett akademiskt yrke är sannolikheten för att leva i ett hushåll med barn omkring 73 procent men för män med ett LO-yrke sjunker detta till 50 procent och för män som är arbetslösa eller långtidssjukskrivna sjunker siffran till 23 procent. För kvinnor i denna åldersgrupp saknar emellertid ställning på arbetsmarknaden helt koppling till sannolikheten att leva med barn.(länk)

Detta, att män bedöms utifrån sina prestationer, är en orsak (bland flera tex. testosteron) till att ”[m]än är överrepresenterade i allt från bolagsstyrelser till festivalscener”. Detta är männens boja, den direkta motsvarigheten till vårt smink och våra pumps. Medan vi kan välja om vi vill eller inte vill satsa på en karriär utan att förlora värde, tillika kan vi välja hela bredden från traditionellt kvinnligt till traditionellt manligt, utan att det påverkar vår status i den heterosexuella matrisen. Detta, prestation, är det värde män mäts efter.

Det är mycket prat om männen som förstör för jämställdheten, men felet beror precis lika mycket på kvinnor som sätter käppar i hjulet för sig själva genom att vägra erkänna eller förstå att de är i underläge.

Nä, det är absolut inget jag ”erkänner eller förstår”, för jag håller inte med. Och trots jag läst en hel del feministisk litteratur och forskning, så har jag än inte sett ett enda belägg för denna påstådda underordning, men däremot ett och annat som talar mot denna påstådda underordning(därav anti-feminist).

Så medan ni står still och trampar vatten sedan ”fittstim” 1999, eller ägnar er åt demonisering av män och metadebatter som hen-debatten, så jobbar vi feministkritiska för en jämställd värld.

Tåget tuffar på i bra fart nu. Välkommen ombord!

Kommentarer till: "Inget har hänt sen ”fittstim”?" (21)

  1. Förstår inte varför det ska vara så himla viktigt att förstå att vi är i ett ”underläge”. Och om vi nu skulle vara det då? Om det skulle vara så att man jämförde och klumpade ihop alla orättvisor mot män och kvinnor och kom fram till att kvinnor diskriminerades bara liite mer och att männen var norm så att vi kvinnor levde i ”motvind” – sen då? Skulle kvotering och sånt bli en bra metod per automatik? En metod som i sig är diskriminerande?

    Varför inte bara lösa en orättvisa i taget. I synnerhet de tydliga, som är formella och som alla kan se. Om man börjar där så närmar man sig ju jämtälldhet på riktigt. Sen kan man väl kanske se ”strukturer” och så utan att för den delen börja rangordna dem och försöka göra det svåra att avgöra vem som är mest offer. För jag kan ”se” strukturerna, men jag håller inte med om slutsatserna som görs när man ser dem.

    kram till dig ninni

  2. ”Detta, att män bedöms utifrån sina prestationer, är en orsak (bland flera tex. testosteron) till att “[m]än är överrepresenterade i allt från bolagsstyrelser till festivalscener”. Detta är männens boja, den direkta motsvarigheten till vårt smink och våra pumps.”

    Ovanstående har varit min åsikt i typ 20 år nu, hur kommer det sig att något så uppenbart förbises av så många? Jag vet inte, vi yrar mest vilset omkring vi människor.

  3. Mariel – underläge ger politiska implikationer. Om inte underläget fanns utan tvärtom skulle vara ett överläge, skulle stora delar av den marxistiska retoriken vara tomt prat även för anhängarna. Men eftersom orsaken till könsrollerna ser ut som de gör, samt de marxistiska teorierna också gör det, så kan den delen av det feministiska monstret fortsätta att matas.

    För som Ninni konstaterade – mäns värde mäts i prestationer. Deras möjlighet att klara sig i ett socialt sammanhang bygger på att de kan bidra med skydd, ekonomisk stabilitet och vågar ta risker. Den man som försöker bryta emot detta straffas dubbelt – och ingen bryr sig. Ett tydligt exempel är vad som sker i stor skala i våra skolor just nu.

  4. Jag förbereder mig nu för att läsa Sisterhood of the Oppressed av Paula Kirby, rekommenderad av Girlwriteswhat i hennes senaste video, länkad i Aktivarum’s senaste artikel

    Paula Kirby är ateist (eller ‘skeptic’, som många av dem föredrar att kallas), så hennes artikel tycks handla om hur ‘The Sisterhood of the Oppressed’ tar över diskussionen genom att försöka vrida allt till att kvinnor är offer och behöver särbehandling.

    Despite the endless wails of ”It’s not fair” that have taken up so much space on the internet over the last year, it has not always been easy to pin down what, exactly, our Allegedly Oppressed Sisters are actually complaining about. Sure, catch-all phrases such as “misogyny” have been bandied about with relish, but the exact form this alleged misogyny is supposed to have taken is harder to identify.

    Since posting my comment on WEIT on 8 July 2011 I have been keeping quiet, not wanting to add fuel to the fire, just waiting for things to calm down and for us all to be able to go back to focusing fully on the promotion of skepticism, or secularism, or atheism, or pure science, according to our personal interests. But that clearly has not happened, nor is there any sign of its happening soon. On the contrary, the wails and witch-hunts emanating from certain self-labelled freethinking quarters have become more hysterical, more exaggerated, more self-pitying, more vicious and more disgraceful as time has gone by. And in the meantime, their bullying has led to many who disagree with them simply not having the stomach for the viciousness that awaits them should they decide to speak up, with the result that there is a risk of the views of the loudest shriekers becoming wrongly seen as mainstream. I do not believe they are mainstream. Many many good people in our movement, men and women, are sick and tired of all this nonsense, and are as disgusted by it as I am. Many of them are deeply disillusioned with the movement for succumbing to paranoia and ideological demagoguery and for demonstrating the kind of hysterical irrationality we normally only expect to find among the very worst of the religious and the woo-mongers.

    Feminister borde fundera rejält på varför deras teorier gång på gång leder till så extrema uttryck, och vilka slags människor de egentligen skulle vilja bli förknippade med.

  5. Fridah Jönsson är ännu en besviken feminist, och särskilt besviken på självständiga kvinnor. Varför gör folk som de gör, och inte som feministerna vill…?
    Varför är vissa så dåliga på att lyda…? Går det kanske att lagstifta mot ofeministiska handlingar? Att folk vill bestämma själv verkar vara ett stort problem för Fridah Jönsson.
    Jaja, h*n kanske växer upp.

  6. Intressant det du skriver att män bedöms utifrån sina prestationer. Vad händer då om de, oavsett vad de gör, inte får ut något av sina prestationer. Jag tänker på dagens skola och ”antipluggkulturen”. Kan det vara så att dessa unga män märker att den inte bedöms utifrån sina prestationer och då blir förvirrade och desillusionerade?

    Vi har idag ett samhälle där det på ytan är negativt för män att högprestera (ta plats) men under ytan belönas det ändå. Även feministiska kvinnor väljer män med makt och/eller pengar. Samtidigt klagar de på att sådana män tar plats.

    Är det så konstigt då att de unga killarna inte vet vad de skall prestera och istället lägger energin på dataspel. Där är det väldigt väldefinierad vad du skall prestera.

  7. Ur Expressen-artikeln:

    På relativt kort tid har vi fått en situation där unga kvinnor är betydligt mer framgångsrika än unga män.

    Nå, ”relativt kort tid” är väl i sig relativt.🙂

    Enligt Ped. Institutionen, Göteborgs Universitet: Lika begåvning – lika betyg? (1972) har skillnaden i betyg mellan flickor och pojkar observerats under lång tid.

    Nedan deras observationer från studier gjorda om grundskolan 1966:

    Flickorna är klart överlägsna pojkarna i relativ skolprestation inom det verbala ämnesområdet och deras överlägsenhet framträder vid samtliga modeller som använts för att uppskatta den relativa skolprestationen. De erhåller således högre standardprovspoäng, än vad man skulle vänta utifrån deras intelligenstestresultat (modell B), varefter de får högre betyg, än vad man kunde påräkna utifrån dessa i och för sig väl höga standardprovsresultat (modell C). Dessa båda samverkande trender gör att de erhåller klart högre betyg än pojkarna, när intelligenstestresultaten konstanthålles (modell A).

    Föräldrarnas utbildning synes vara mindre avgörande för den relativa skolprestationen inom det verbala området, än vad elevens kön är. Skillnaderna mellan utbildningsgrupperna är sålunda mindre än skillnaderna mellan könen, och vid samtliga modeller har flickornas svagaste grupp en högre relativ skolprestation än den bästa pojkgruppen.

    Detta om svenska. I matematik:

    Pojkarna får högre standardprovspoäng, än vad man skulle vänta sig utifrån intelligenstestresultaten. Ä andra sidan får flickorna högre betyg, än vad man skullle vänta sig från standardprovsresultaten. Den senare trenden är dock betydligt starkare, varför flickorna erhåller något högre betyg, när hänsyn tagits till intelligenstestresultaten.

    De klaraste sambanden mellan kön och relativ skolprestation har vi funnit inom det verbala ämnesområdet, såtillvida som flickor är klart överlägsna pojkar oberoende av vilken modell som används för att uppskatta den relativa skolprestationen. Flickorna erhåller högre standardprovsresultat, än vad man skulle vänta utifrån deras intelligenstestresultat, varefter de får högre betyg än vad dessa väl höga standardprovsresultat egentligen berättigar till.

    De citerar också Thorndike:

    Most of the ‘underachievers’ in a mixed group are boys; more of the ‘achievers’ are girls. Through some combination of industry, docility, and agreeableness girls manage to make a more favorable impression on their teachers than boys do – a differential that is not generally maintained on coldly impersonal standardized achievement tests. (Thorndike, 1963, s. 18)

    Att pojkarna trots sin säkerhet och sina positiva attityder till ämnet får lägre betyg i matematik än vad standardprovsresultaten berättigar till, kan bero på att de lägger ner mindre tid på läxläsning och annat hemarbete samt att deras attityder till lärarna ej är så positiva som flickornas.

    Så åtminstone sedan 60-talet tycks mönstret ha hållit i sig att flickorna får bättre betalt för sina prestationer i skolan än pojkar. Jag noterar att ovanstående observationer är mycket lika de observationer som skulle kunna göras idag (åtminstone betr. könsskillnader). Intressant nog lyfts detta, såvitt jag vet, aldrig fram i debatten, utan det brukar låta som att feminismen har fått kämpa hårt för att tjejers prestationer skall värderas. Men dessa resultat kommer ju från en tid då andra vågens feminism rimligen inte kan ha fått något genomslag, eftersom den precis höll på att formas.

  8. ”Detta, att män bedöms utifrån sina prestationer … är männens boja, den direkta motsvarigheten till vårt smink och våra pumps”.

    Mkt intressant parallell! Bra inlägg!

  9. Nu har jag läst Paula Kirbys essä (länk i tidigare kommentar). Mycket läsvärd!! För mycket bra att citera, men här är i alla fall en sak som jag själv har varit inne på många gånger (fast jag är ju man, så det får liksom inte riktigt samma klang):

    I am not saying that all men, or even all women, are enlightened on this subject, or that sexism is dead. But I am saying that we women do ourselves no favours by assuming that the system is malevolently weighted against us, or by claiming prejudice when, in fact, we have been slow or even reluctant to take the opportunities that are there. The doors are open – but it’s no good just standing on the threshold and peering fearfully across at what’s on the other side. All we have the right to demand is that there be no special barriers put in our way on account of our being women: we should not demand that men actively go out of their way to make it easier for us than it otherwise would be. We still need to summon up our courage and our confidence, and step through that open door. And what I’m saying is that, in my experience, whether in the atheist movement or elsewhere in the western world (in Western Europe, at least), women who do just that will almost always be welcomed. We just need to DO it.

  10. @ Mariel

    Det finns poänger med könsmaktsteorier Och det för att medvetengöra individen om den makt man har. De flesta människor är goda, anser jag. Vi vill inte missbruka den makt vi har tex. mot den vi älskar.

    Minns du en gång vi diskutera det med olika sexuellt behov? Det är en sån sak som skulle bli bättre om den som har minst behov inser att den i detta också innebär en form av maktposition. Genom att bli medveten om detta så slipper man, menar jag, känna/uppleva sig pressad i ett ”hen är bara ute efter sex”. Har du hört ordet ”sexstrejka”? Det är maktmissbruk.
    Mitt inlägg ”Medvetenheten gör mig så lycklig” handlar just om effekter jag menar medvetenheten medför och där är könsmaktsteorier metoden för att bygga kunskap i samhället.
    Men när man klamrar sig fast vid teorier trots dessa är uppenbart felaktiga, så blir dessa direkt kontraprodukiva. Det är det som lett till misandrin och offergörandet.

    Framförallt så är könsrollsproblematik som foto och negativ(ja, jag är gammal:P). Genom att se till båda könsrollerna samtidigt förbättrar man två problem på en smäll liksom. Ännu en orsak till att feminism är en galen väg, männens och kvinnornas könsroll hänger ihop. Bättre att hjälpas åt.

    Kram

  11. @ Ulf T

    Ska kolla den vid tillfälle. Låter som något jag kan använda med bättre klang än dig, ja.:)

  12. Välkommen Natta och tack!

  13. Jag undrar om Fridah Jönsson har pratat med de kvinnor som hon kommenterar i nedanstående citat:
    ”Det är helt omskakande att se att många av de som verkar vara helt emot feminism är de som skulle vinna mest på att vara för – alltså kvinnor.”

    För det kanske är omskakande, men har Fridah gått ifrån att bli omskakad till att faktiskt sätta sig ner och fråga sig varför? För vad jag ser presenterar hon inget svar på varför kvinnor inte erkänner feminismen.

  14. Låtsastidningen Feministiskt perpektiv lyckas inte ens med att attrahera 2000 betalande prenumeranter. Om jag drev ett företag, speciellt med stora bidrag av skattemedel, skulle jag fråga mig varför? Kanske har inte tillräckligt många kvinnor vaknat upp tillräckligt mycket för att börja protestera men tydligen så är de riktigt troende inte så många längre…

  15. @Ninni det låter iof väldigt sunt. om man tänker sig att kvinnan har den totala sexuella makten… skulle det ändå vara en poäng att framföra det ifall mannen hade massor av sexuell makt också? Typ att om man jämför fram och tillbaka och kan konstera att män har cirka 45 % av den sexuella makten, skulle det ändå kännas relevant att prata om kvinnornas övertag?

  16. @ Mariel

    Könsmaktsteorier är, anser jag, bara lämpliga förklaringsmodeller för vissa sociala fenomen och det är när maktförskjutningen är reell och tydlig. Och det ska vara ett hjälpmedel som ska användas med försiktighet och finkänslighet, inte för att skuldbelägga/offergöra.
    Skulle det vara ett område där könsmakten är förhållandevis jämn** så är det en olämplig förklaringsmodell.

    ** Just vad gäller sexuell makt så anser jag inte den är jämn eller nästan jämn. Viktigt att notera är att det är på kollektivnivå. På individnivå för ett visst par kan det vara tvärtom eller (nästan) jämt

  17. @ Rocki och Robjoh

    Det kunde vara lämpligt att ifrågasätta sin egen övertygelse när man möter motstånd från ”dom som skulle vinna mest”. Man har ju haft mycket tid, mängder plats i maktens korridorer, statlig finansiering och en hel forskningsgren som verktyg för att nå ut med sitt budskap så att vi andra skulle kunna ”förstå” … och ändå inte lyckats få med ”dom som skulle vinna”.. vi är okunniga som det heter..
    Man har problem att få ihop 2000 pers, trots alla dessa verktyg att nå ut med det ljus man sett. Det kan ju eventuellt och kanske tyda på att man har fel?

  18. Den sexullamakten om en man gjort fel så får han sova på soffan det är aldrig tvärtom🙂

  19. @michael
    Ja, har någon kvinna ”sovit på soffan”?
    Exempel mottages med tacksamhet:)

  20. […] har ett annat ok, som absolut inte är mindre tungt att bära, vilket jag skriver om  här. För att vara en förtryckt grupp måste ”någon annan grupp”(här: män) ha det […]

  21. […] ”Det är ”av och för kvinnor-system” som lyfts fram. Är det patriarkatet?! Det är en värld män sällan blandar sig i eller ens förstår sig på. Visst är det så att kvinnors ok handlar om skönhet. Det beror på att skönhet har samband med fertilitet. (Men, lägg inte skitet på männens axlar. Jag har inte mött en enda man som uppskattar botoxfyllda läppar och kindben. Det är den homosociala gemenskapen som detta handlar om, och i marginell utsträckning männen. Återkommer till detta när jag skriver om en annan bok.) Männen har ett annat ok, som absolut inte är mindre tungt att bära, vilket jag skriver om  här.” […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: