Just another WordPress.com site

Feminism – Bra för barnen?

Jag skrev ett inlägg hos Pär Ström, som heter ”Feminismen – även för män?”.  Jag hade då tänkt att skriva där i tre delar, där denna är del två och den sista heter, förvånande nog 😉, ”Feminismen – bra för kvinnor?”. Nu har tant ångrat sig och vill ha det på denna blogg.
Så:

Inspirerad av en kommentar från feministen ”Sofies” kommentarer till ett inlägg på Pär Ströms blogg Genusnytt.
I detta inlägg kommer jag hantera perspektivet barn och barnuppfostran, för att i kommande inlägg bemöta samma citat ur perspektivet kvinnor.

”Min feminism är ganska inriktad på uppfostran av barn och förväntningar på människor baserat på deras könstillhörighet. /../ Orsaken till detta är att jag tycker att det är en konstig idé att vi ska uppfostra pojkar och flickor olika och prata olika med pojkar/flickor/kvinnor/män och samtidigt förväntar oss att det ska vara jämn fördelning i till exempel chefspositioner.

Visst är det så att vi hanterar pojkar och flickor olika på kollektivnivå. Men har du någongång funderat på om föräldrar med barn av samma kön hanterar sina barn lika?

Jag menar att vi uppfostrar barn ur ett individperspektiv(något jag önskar skulle bli än starkare), där vi utgår från pojke eller flicka som en typ av nollpunkt, men justerar hanteringen allt eftersom barnet visar sin personlighet. På grund av att pojkar och flickor, av biologiska orsaker, på kollektivnivå är olika, kommer det på kollektivnivå, se ut som om vi hanterar barn utefter kön.*

Det finns idag mängder med belägg för att pojkar och flickor, på kollektivnivå, är medfött olika och att denna olikhet medför en könssegregering i lekval/lekstil (samt det ovan nämnda att vi hanterar barn olika.)

Under en period behandlades blivande mödrar med hotande tidigt missfall med manligt könshormon. Snart upphörde man med detta, då det visade sig att de flickor som föddes av mödrar som fått denna behandling blev ovanligt ”besvärliga” och uppvisade maskulina tendenser (s.k. ”tomboyism”). [1]

Girls with CAH [Congenital Adrenal Hyperplasia, en sjukdom som medför att fostret kommer att utsättas för för mycket manligt könshormon under fosterlivet.] showed a pattern similar to that of boys: their playmate selections were more masculine than unaffected girls, they preferred a boy-typical play style and, in the conflict condition, chose playmates engaged in a masculine activity. These findings suggest that prenatal androgen exposure contributes to sex differences in playmate selection observed in typically developing children and that, among boys and girls exposed to high levels of androgens prenatally, play style preferences drive sex segregation in play.[2]

För att vara begränsad av stereotyper och könsroller krävs en komplex förförståelse om det sociala och kulturella livet. Barnet måste inte bara veta att ”jag är pojke/flicka”, det måste också veta att det förväntas att en pojke är si och en flicka är så. Det måste ha utvecklat inlevelseförmåga i vad en annan människa tänker/känner, det kallas Theory of mind.

Det är alltså en ganska komplex förståelse som krävs för att barnen ska vara ”köns-begränsade”. När har barnen kunskapen som krävs? Den kommer successivt och någonstans mellan 3-6 år har de vad som behövs. (Min teori är att maskuliniserade individer är senare i att koppla av flera olika orsaker)

En anekdot: Jag själv var 5-6 år när ”polletten föll” och det var vid en specifik händelse. Jag klättrade, som vanligt, i ett träd och en anställd vid min förskola sa: ”Sådär gör väl inte en flicka?”. Tiden därefter funderade jag mycket kring vad en flicka gör. Och jag lärde mig snabbt att smyga med det där som inte var ”rätt”. (Notera ”smyga”, jag blev det som med sociologiska termer kallas ”hemlig avvikare”. Jag blev inte ”flicka”, mitt ”flick/kvinno-genus” skapades inte, så som feministiska teorier menar.)

Redan i nio månaders ålder finns en signifikant skillnad mellan flickor och pojkar i playstyle[3], en kunskap som idag används för de barn som föds med osäkert kön. Det är långt innan de har den kunskap som krävs för att välja utifrån sitt kön. Och det beror på att pojkar och flickor – på kollektivnivå – är olika.

Därför går lego från en hotande konkurs till vinst när de nischar sina produkter utefter sina kunders önskemål. Ska vi inte låt barnen vara barn? Har vi vuxna rätt att sätta oss över de feminiserade flickornas lekval och döma ut dessa som  ”tröttsamt och väldigt stereotypt”?

En av feminismens stora namn, Simone de Beauvoir, myntade en av feminismens hörnstenar: ”Man föds inte till kvinna, man blir det”
Med den tidens kunskap, var det en förståelig teori. Den teorin har dock blod på sina händer och är sedan länge motbevisad[4]. Den skapar så mycket elände i samhället att det är hög tid att vi lämnar den och feminismen som helhet bakom oss.

——

* Här menar jag inte att det är något fullständigt och fulländat. Det är idag en blandning, dels utifrån kön dels utifrån individ, menar jag. Det är därför jag menar att individperspektivet behöver bli starkare. Ett individperspektiv kommer dock inte ta bort att det ser ut som vi uppfostrar utifrån kön, då medfödda könsskillnader kommer fortsätta ge detta sociala mönster(feministernas ”struktur”).

[1] Ekman, R. (2005 ). Stress : individen, samhället, organisationen, molekylerna, andra utgåvan. Stockholm: Liber AB. s. 86

[2] Pasterski, G. B. (2011). Prenatal hormones and childhood sex segregation: Playmate and play style preferences in girls with congenital adrenal hyperplasia.

[3] Rekommenderar den norska serien ”Hjernevask” i sju delar. En bra väg till denna är via Pelle Billings blogg.
Just detta tas bl.a. upp  i del 1, part 2 ca 3 min in i programmet. Men jag rekommenderar hela serien.

Kommentarer till: "Feminism – Bra för barnen?" (8)

  1. Feminism bra för barnen? Tja, man kan ju se hur det gått sen de började med att införa sk ”genusvetenskap” från tidig ålder. Ju mer sånt ju sämre går det för framför allt killar. Så ser jag det i alla fall. Oavsett hur mycket man försöker leta efter andra orsaker (som säkert finns också) och konstruera så ser de inte skogen för alla träden.

  2. @ Toklandet:

    Japp. Jag är glad att dom inte fått sätta klorna i min son iaf.

  3. Jag tror att det finns många feminister som vill pojkarna illa på olika platser i samhället,som skola dagis osv. Som ser ner på pojkar,Som en kvinnlig feministisk lärare som sa i tv: -att hon inte tyckte om satsningar på pojkar för om man satsar på pojkar så blir vi aldrig av med patriakatet,utan man skulle endast satsa på flickor. Skrämmande när man tänker på att till henne lämnar föräldrar sina barn ,särskillt skrämmande att pojkar hamnar i hennes klor.
    Jag tycker att en sådan lärare ska sparkas direkt.

  4. @carpe diem
    en viktig anledning till att vi behöver privata skolor. Det är inte statens uppgift att uppfostra barnen och fastslå vad som är en korrekt värdegrund. Men tyvärr så finns inget sådant som en neutral värdegrund, hur fel den feministiska indoktringeringen i offentllga skolor än är, lika fel är det att utestänga radikalfeminister fråm dem, även om jag rent emotionellt sympatiserar med tanken.

  5. @Dolf

    Kan du förklara varför det skulle vara fel att hindra radikalfeminister från att vara lärare.

  6. Alltså från att vara lärare för barn och ungdommar.

  7. fast det här: ”Barnet måste inte bara veta att “jag är pojke/flicka”, det måste också veta att det förväntas att en pojke är si och en flicka är så.”

    Källa på det? Varför måste man veta vad som föränvtas av könet? Om låt oss säga det förväntas likvärdiga saker från respektive kön , skadar det? Räcker det inte med de biologiska sakerna som förväntas? Tex. om en flicka undrar vad som skiljer henne från pojkarna… räcker det inte med att säga att hon kan bära ett barn som vuxen osv

  8. @ Mariel

    Källa har jag inte, det är logiskt tänkande som behövs.

    För att kunna välja ”det rätta”, måste du veta vilket ”det rätta” är. Inget unikt i denna fråga.
    En person som inte kan räkna, kan inte välja vilket av 14, 29, 31 som är rätt svar till frågan 18 + 11 =
    En alfabet kan inte veta vilket av orden rosa, frukt eller cykel som är synonym till skär i skriven text.

    Om du tänker på invandrare som kommer från en helt annan kultur. Dom har samma situation som barnen, dom kan inte vara säkra på att dom ”gör rätt” efter vår kulturs sociala oskrivna regler. Barn är spontana och har en dåligt utvecklad impulskontroll(det sker främst i frontala pannloben som utvecklas främst under pubertet och upp till 25 års ålder). Det finns ingen möjlighet i världen att barn ska välja det kulturellt rätta utan att veta vad ”det rätta” är. Det faller på sin egen rimlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: