Just another WordPress.com site

Del 4b; Kollektivism kontra Individualism – att hantera medaljens baksida.

Inledning

Jag har, länge nu, suttit fast i detta inlägg. Det jag har i huvudet är en klar bild, jag så lätt skulle kunna förklara IRL, men när jag ska förklara den bilden pedagogiskt i skriven form… hjälp vad svårt det blev!
Nu fick jag lite hjälp på traven
– först det som inspirerat till titeln – Medaljens baksida, det var en dokumentär om de omfattande skador elit-idrottande ger idrottsmännen/kvinnorna
– sen dök en artikel upp, som gav  lite siffror att använda. Om inget annat anges kommer citat i detta inlägg härstamma från denna artikel.

Medaljens baksida

Ellinor Eriksson, Förbundssekreterare SSU skriver följande:

Men att som ung kvinna kräva politiskt utrymme har också en baksida. Varje dag får jag rensa min inkorg från hotfulla mejl. /…/
Min avsikt är att uppmärksamma de strukturer som gör att det kostar mer för kvinnor att vara i politiskt engagerade än det gör för män.

Åter igen… dessa ”strukturer”. Ellinor Eriksson vet att ”strukturerna” gör att det ”kostar mer” för kvinnor, eftersom hon tidigare varit politisk engagerad som medelålders vit man?!
Norah Vincent trodde också att det ”kostade mindre” att vara man tills hon provade på livet som Ned, i ett och ett halvt år. Jag ska villigt erkänna att jag förr levde med den villfarelsen, då, ni vet, då jag var feminist. Men i min ”flytt från venus till mars”.. Vad ska jag säg? Jag blev klokare?

Vad beror det på att ”vi kvinnor” ofta tror att livet är lättare för män?

Dels handlar det om ”det grönare grästet”, vi ser och lever med ”skitet i vår trädgård”(könsrollens baksidor). Det vi inte ser är alla vackra rosor(könsrollens fördelar) vi faktiskt har, det vi inte heller ser eller/och förstår är all den skit männen har att leva med i sin trädgård.
Det beror också på en helt avgörande skillnad i våra könsroller. En av de vidrigaste saker i ”männens trädgård” är ”ta skitet som en man och tig!”, medan vi i den rabatten har en ros som ger oss ”rätt att beklaga oss och få stöd”. Därför hör vi nästan aldrig om männens tistlar och tolkar deras brist på klagan som om de inte har något att klaga över.  Vi ser inte heller vår egen makt, vad vårt kvinnliga beteende kostar männen(mer om det i nästa inlägg)…. och med en genus”vetenskap” som i praktiken enbart är feministisk ideologi bedriven nästan uteslutande av kvinnor… hur ska vi någonsin kunna lära oss?

”I kandidatuppsatsen ‘För lite kuk?’ av Linnea Andersson och Kaisa Andersson på JMG uppgår andelen män som, i rollen som krönikör, fått kränkande kommentarer till 72 procent. För kvinnor är siffran 76 procent.”

Jag vill börja med att peka ut ett ev bias i denna kandidatuppsats. Denna kandidatuppsats är skriven av två kvinnor.  Dom har, liksom jag, könssocialiseras i ”flickskolan”. Vi kvinnor känner genast könsbundna kränkningar riktade mot oss. Det vi inte har fått med könssocialiseringen är samma känsla för könsbundna kränkningar på den manliga sidan. Risken är att dessa två kvinnor därför missar en del av männens kränkningar. Men vi utgår från att detta ev. bias(skribenternas kön) inte påverkat resultatet nämnvärt. Då har vi ett resultat där ca. 3 av 4 krönikörer oavsett kön, får utstå kränkningar från kommentatörer.

”Vad som sedan framkommer är i vilken grad män och kvinnor får ta emot olika typer av kränkningar… ” (min markering)

Att kvinnor och män får olika typer av kränkningar, självklart!
1. Vi har, i vårt språk, könsbundna kränkningar. Tex det blir blott skrattretande att kalla en kvinna ”fjolla”, för en man är detta ett kränkande uttryck.

2. Man ”slår där man tror det gör ondast”, då våra könsroller(biologiskt och/eller inlärt, spelar ingen roll) är olika så följer att kränkningarna blir olika. Låt oss ta området sex som ex.
(Jag vill förtydliga att jag inte tycker om att det är så här, jag anser bilden jag målar upp är djupt problematisk. Jag bara försöker förklara hur det ser ut och varför det medför att kränkningarna blir ”olika typer”.)
Mannen är den som ska prestera sexuellt, han ska ”ge sin kvinna orgasm”. En man förväntas vara en sexuell hingst som alltid är villig.
Kvinnan har istället för den sexuella hingsten ett madonna-komplex i vår könsroll. Vi ska inte vara ”lättfotade slampor”, vi ska vara svårövertalade och när vi väl övertalats till sexuellt umgänge, så ska vi som en ”god flicka” vara stillsamt kåta och inte för ”go!”. Därför ska kvinnan vara mer passiv och ”ta emot” njutning.

Att kalla en kvinna ”hora” är att säg att hon är ”lättfotad slampa”, dvs en dålig kvinna. Därför är hora ett fungerande skällsord mot en kvinna.
Dess manliga motsvarighet ”horbock”, fungerar dåligt mot en man, då den är i fas med ”sexuell hingst”. Det som slår mot en man på motsvarande sätt som ”hora” är att antyda att han inte kan prestera sexuellt, tex att antyda att krönikören är impotent.

Av samma orsak slår man oftare mot kvinnor än män vad gäller utseende.

”… och – hur de reagerar på dem.” (mina markering)

Den stora skillnaden ligger i hur kvinnor och män (som grupper inte på individnivå) upplever och reagerar på kränkningar. Här upplever jag en gigantisk skillnad på ”venus resp. mars”. Feminiserade individer upplever oftare kritik som kritik mot person, medan maskuliniserade individer tolkar detsamma som kritik mot handling(något dom gjort, tex. en åsikt dom framfört).
Feminiserade individer ”tolkar mellan rader” på ett sätt som inte maskuliniserade individer gör. (För den som minns Berlings strip om kvinnors hat, så var det just det tolkandet mellan raderna som den handlade om)

”41 procent bland kvinnorna i undersökningen uppger att de ‘någon gång i månaden’ eller oftare får kommentarer som är riktade mot deras kön. Samma siffra bland männen uppges vara 5 procent.”

Att kvinnor uppger en högre frekvens säger inte ett smack om huruvida de faktiskt får motta dessa kommentarer i högre utsträckning.  Då får man med deras subjektiva upplevelse, och skillnaden i upplevelse kan förklaras av de faktorer jag beskrivit ovan. (Det säger naturligtvis inte heller att det inte stämmer. Det säger just inget alls.)

”Det mest alarmerande resultatet är hur många som faktiskt övervägt att sluta som krönikörer på grund av det här: en femtedel av de kvinnliga deltagarna. Det tyder på att det är ett arbetsmiljöproblem. Samma siffra bland männen är 3 procent.”(min markering)

Arbetsmiljöproblem?! Men, sluta göra oss kvinnor till offer!
Det är inte ett arbetsmiljöproblem, det är ett kompetensproblem! Maktpositioner medför en medaljens baksida, i synnerhet offentliga sådana. Sticker man ut näsan, så får man räkna med reaktioner på sitt agerande. Och ja, även den som har ett dåligt språk har rätt att yttra sig. För såna uppdrag behöver man ha kompetens att hantera medaljens baksida, oavsett om detta gäller att prioritera ner privatliv för att kunna jobba 80 h i veckan på VD-tjänsten eller hantera kritik utan att ta det personligt eller må dåligt av det. Har man inte den kompetensen så finns det andra jobb.
Här skulle en genusvetenskap, värd att kalla vetenskap, ha mycket att bidra med för att hjälpa dessa kvinnor att förstå och hantera medaljens baksida genom att sprida kunskap, för jag tvivlar inte ett ögonblick på kvinnors förmåga att bygga upp kompetensen som behövs för uppdraget.

Män som bryter  mot könsnormen ”ta skitet som en man och tig!”

Man kan tycka vad man vill om Marcus Birro, men han har absolut modet att våga bryta mot denna norm med råge. Han och jag har inte många stavelser gemensamt, men för detta mod beundrar jag honom. Vad säger han om medaljens baksida?

”Om ni visste från vilket håll jag får höra att jag ska dö, att mina barn ska dö, att min familj ska utplånas, hade ni blivit förskräckta.

De som talar om alla människors lika rätt att leva, att höras, att få synas, skriver långa, hatiska brev till Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen där de KRÄVER att jag ska få sparken för att jag skriver om tro, om Gud och en gång nämner Livets Ord i en text. ” (länk)

”Från Sverige kommer den sedvanliga avskyn och hatet efter min krönika om Gud i Expressen. Men det kommer också uppmuntran och stöd, från Lukas, Mårten och andra  på den här tidningen, från läsare, från medmänniskor i tro och tvivel, från Ulf Ekman och andra, och det är nog så att jag är en rätt svag och sorgsen stackare, jag tar det här hatet vädligt personligt och alltså väldigt dåligt. Men det är också sant att jag får mycket stöd, och stödet är viktigt i den här kampen, i den här striden, i det här livet.”(länk)

(Värt att notera är att han tolkar det som kritik mot något han gör (skriver om gud) – inte något han är  (religiös eller man). Jag har naturligtvis inte läst allt han skriver, eller ens särskilt mycket, så jag kan inte säg att han aldrig/inte gör det, men jag har inte sett det iaf)

Den som fortfarande betvivlar att män också får skit råder jag att tala med Dick Wase om hans mailkorg efter tex denna artikel eller varför inte slå en flukt på att få bilder på könsorgan i present eller ”föräras” en egen fanclub – vita kränkta män- på facebook, för sina åsikters skull.

Och nu trodde ni inlägget var slut, va? Glöm det! ;D
Jag är inte färdig än. Jag har ett stycke till att avhandla i denna del. Det kommer handla om statslig finansierad positiv särbehandling sk. kvinnosatsningar, vilket är… håll-i-hatten.. kvinnofientligt! (alltså utöver att det är diskriminering av män. Det vet jag såklart,  men jag kommer belysa saken ur ett kvinnligt perspektiv:) )
Så: Del 2 kommer… när den kommer.. semester/sommarlov än:)

Kommentarer till: "Men Are from Mars, Women Are from Venus. Del 4b" (9)

  1. ”Det beror också på en helt avgörande skillnad i våra könsroller. En av de vidrigaste saker i “männens trädgård” är “ta skitet som en man och tig!”, medan vi i den rabatten har en ros som ger oss “rätt att beklaga oss och få stöd”.”

    Men att det här skulle få män och kvinnor att bete sig annorlunda är bara feministiskt lull lull…

    I alla fall:

    ”Åter igen… dessa “strukturer”. Ellinor Eriksson vet att “strukturerna” gör att det “kostar mer” för kvinnor, eftersom hon tidigare varit politisk engagerad som medelålders vit man?!
    Norah Vincent trodde också att det var “kostade mindre” att vara man tills hon provade på livet som Ned, i ett och ett halvt år. Jag ska villigt erkänna att jag förr levde med den villfarelsen, då, ni vet, då jag var feminist. Men i min “flytt från venus till mars”.. Vad ska jag säg? Jag blev klokare?”

    Du gör lite samma miss som du anklagar Ellinor (och genusvetare) för att att göra – du tittar bara på ena sidan av myntet. Du tittar på en kvinna som testade att leva som man och konstaterar att kvinnan tyckte det var jobbigt att leva som man och drar slutsatsen att kvinnor därmed har det lättare än män*. Du glömmer däremot att jämföra med män som rest åt motsatt håll – dvs män som klätt ut sig (eller varför inte bytt kön) till kvinnor. De tenderar nämligen också att reagera på problem med att leva som det andra könet.

    Med tanke på att män och kvinnor uppfostras till olika roller så är det inte så konstigt att en man är dåligt utrustad rent förmågemässigt att hantera den kvinnliga rollen och att han därmed också drar slutsatsen att det är lättare att leva som man än som kvinna (och vise versa). Dessutom så torde en man utklädd till kvinna vara van att bete sig som man ska bete sig som man och inte som kvinna, vilket gör att han omedvetet ger fel vibbar vilket lär göra att folk reagerar extra dåligt på hans beteende och vise versa. En man kommer troligtvis bete sig lite för aggresivt (utan att vara nogrann med att göra det på ett vänligt sätt) medan en kvinna beter sig mesigt.

    *Eller du kanske bara menar att det inte är så enkelt, men att det finns problem med påståendet att kvinnor har det jobbigare än män.

  2. *Eller du kanske bara menar att det inte är så enkelt, men att det finns problem med påståendet att kvinnor har det jobbigare än män.

    Ler. Ja! Precis! Det är min poäng. Ingen av oss kan avgöra vilket som är ”lättast” (då vi inte kan leva ”parallella liv, ett av vart kön” och faktiskt inte ens om det hade varit möjligt, då vi pga olika personlighet mår bra/dåligt av olika saker) och det fina är att det inte är en tävling i lidande.

  3. Men att det här skulle få män och kvinnor att bete sig annorlunda är bara feministiskt lull lull…

    Är det? Tycker du det? Jag anser könssocialisering har påverkan, vilket jag ofta påpekar. Det visar även forskning, i synnerhet har könssocilalisering effekt om det råder samklang mellan personens biologiska programmering och könssocialiseringen. Om dessa inte är samstämmiga tycks effekten bli dess motsats, lite som ”trotsålder”. (Källa kommer med tiden)

    Feministisk lull-lull är tex. att svepande hänvisa till strukturer utan att beskriva/förklara dessa strukturer så att dessa går att diskutera.

  4. en sak till:
    Du tittar på en kvinna som testade att leva som man och konstaterar att kvinnan tyckte det var jobbigt att leva som man och drar slutsatsen att kvinnor därmed har det lättare än män*.

    Du bortser från en sak. Mina bästa vänner är sen en länge tid tillbaka alla män. När man står nära en man, som kvinna på vänskapsbasis, så faller behovet ”ta skitet som en man”, dom ”strukturer” som nästa inlägg kommer handla om(alltså inte del 2 jag skriver om här, utan det som är planerat efter den ”Men Are from Mars, Women Are from Venus. Del 4c) som jag fått insikt i genom att män ”lättat hjärtat” inför mig gör mig illamående. Dessa berättelser, alla gjorda mellan 4 ögon och av flera olika män, som inte ens alla känner varandra… dom är så samstämmiga.. och jag skulle upplevt sådan hantering av min partner som förtryck/psykisk misshandel/relationsterror.. jag skulle aldrig ta sånt skit! Never, ever!.. och dom livsberättelserna har satt mina egna ”kvinno-rolls-problem” i ett annat perspektiv, jag lovar.

  5. […] [Del 4b; Kollektivism kontra Individualism – att hantera medaljens baksida] […]

  6. Å så ytterliggare en sak:

    Du glömmer däremot att jämföra med män som rest åt motsatt håll – dvs män som klätt ut sig (eller varför inte bytt kön) till kvinnor. De tenderar nämligen också att reagera på problem med att leva som det andra könet.

    Som du vet (eller iaf borde veta från detta inlägg) så har jag kontakt med en transa, Hanna. Det hon fick mig att fundera på i sin berättelse i mail till mig, är att jag troligen hade varit transa om det inte varit för den frihet som individualismen medför. Jag ”får lov att vara med” bland grabbar, hon uteslöts, som man, från kvinno-sällskap. Däremot har hon inte gett mig sådana här signaler. Jag ska fråga henne:)

    Jag upplever också att män ofta har hygglig koll på ”venus”, medan kvinnor(inklusive jag själv förr) har fördomar om ”mars”. Men att jag upplever det så kan absolut bero på mig som person… jag tänker på det jag skrev ovan (”att jag troligen hade varit transa om..”) .. Jag tror det kan ge ett bias i den frågan.

    Så har du någon sociologisk studie, motsvarande den deltagande observation som Norah gjorde, så är jag superintresserad av hur en man upplever ”vara kvinna”

  7. Bra skrivet Ninni!

    Du skriver i kommentarerna såhär: ”Ingen av oss kan avgöra vilket som är “lättast” (då vi inte kan leva “parallella liv, ett av vart kön” och faktiskt inte ens om det hade varit möjligt, då vi pga olika personlighet mår bra/dåligt av olika saker) och det fina är att det inte är en tävling i lidande.”

    Och det var precis den känslan jag kom fram till när jag funderade på om jag skulle vara feminist eller inte. Det var liksom flera frågor som kom efter varandra ungefär såhär: 1. Vilket kön har det svårast egentligen? 2. Hur mycket information måste jag ta reda på för att kunna svara på den frågan bäst? 3. Hur lång tid skulle inte det ta…? och så den viktigaste frågan: 4. VARFÖR skulle jag vilja sitta och komma fram till vilket kön som har det värst?

    Som du säger är det ingen tävling i lidande och det känns som att för en del så är det så otroligt viktigt att poängtera att det ena könet har det värre: antingen mycket värre eller bara snäppet värre.

    Och när man fokuserar så himla mycket på att ett visst kön (det kvinnliga) ska vara offret så missar man ju totalt de manliga ibland.

    Men nu när jag skriver så kom en ny fundering… Om nu låt oss säga att det är problem i männens trädgård med att de ska tiga om sina problem. Och man ska göra insatser mot dem. Hur ska man göra det så att man inte missar kvinnorna som tiger om sina problem. Det ska ju inte göras samma misstag då när man bara blir för könsfokuserad…

    Det är som att det är viktigt att ha ett könsperspektiv när man ska förklara varför saker händer, och beskriva Hur… men att när man väl ska ordna en Lösning krävs ytterligare perspektiv som e större och mer inkluderande…

  8. @ Mariel:
    Jag ignorerar dig inte, jag bara funderar över din kommentar. Så du vet:)

  9. Du är nog sanningen väldigt nära Ninni!

    Jag tror Übereil missar att genus(o)vetare försöker PRACKA på människor SIN religion till vilket pris som helst, de lyckas göra det och utnyttjar att en del människor har en alldeles för stor auktoritetstro. Det är liksom ”min professor är bättre än din” över hela ”genusvetenskapen”. Även professorer är pantade i nästan samma utsträckning som resten av folket (ex Lejonhufvud), de har bara lite bättre läshuvud. En sak blir inte sann bara för att en professor säger det… Men när man kollar vad ”utbildningarna” innehåller så är det bara bullshit uppbackat av troende på lärosätena och VÄLDIGT mycket svensk damtidningnivå över hela fältet…

    Genus(o)vetare tittar inte ens på ena sidan av myntet, de skiter i hur myntet ser ut i verkligheten utan de vill att deras EGEN bild av hur ett mynt ska se ut ska gälla, lite som att det finns folk som kallar rådjur för Bambi och tror att det är sant för att någon sagt så, precis som genus(o)vetarna sväljer det som deras ack så gudalika lärare påstår. Och det är VI som måste förhålla oss till deras dynga!

    Tänk att det ska behövas en Toka för att inse hur det funkar 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: