Just another WordPress.com site

fick jag kommentarer, där man förväxlat min kritik mot att vi kräver högskoleutbildning på förskolepersonal, med att personalen skulle vara o-utbildad. Då det inte alls är min tanke vill jag förtydliga hur jag menar.

Inledning

Se detta som en skiss, en modell. Om jag skriver ”två veckor”, så ta det alltså inte som 14 dagar..  utan som en grovskiss.
Det gäller också samtliga praktiska yrken, så många jobb som möjligt ska utbildas så här, anser jag. Bara jobb som handlar om ren inlärd kompetens ska vara teoretiska utbildningar.
Jag kommer utgå från två yrken, kemiingenjör och förskollärare.  Orsaken till detta val är att jag är högskoleingenjör i kemi, men sen 5-6 år (tror jag, tiden går fort när man har roligt) är jag inom förskolan några timmar i veckan. Det är alltså dom yrken jag har bäst insikt i vad jobbet innebär.

Lärlingsanställning

Den modell jag tänker mig påminner om traditionell lärlingsutbildning för byggarbete. Då detta sedan länge, tyvärr, är en försvunnen utbildningsmetod så har våra yngre läsare kanske inte koll på hur denna fungerade. Så jag börjar med att beskriva den.

Istället för gymnasie-utbildning fick man en lärlingsutbildning, med lärlingslön. För att få certifikat för yrket(alltså vara färdigutbildad) skulle man jobba ett antal 1000 timmar ofta motsvarande full tid 4 år. För den teoretiska delen av yrket så ingick teoretiska studier.. så när man jobbat timmar motsvarande , låt säg ett halvår, var det dax för första kursen. Företaget man hade sin anställning hos skickade iväg lärlingen på den kurs som ingick i utbildningsplanen och efter kursen återgick man till lärlingsarbetet.

Betalningen var anpassad efter hur långt kommen man var på utbilningsvägen. En 3-års lärling hade bättre betalt ä en förstaårslärling, eftersom denna självständigt kunde utföra större del av arbetet och därmed vara en resurs för företaget.

Utbildning till förskolepersonal, på mitt vis.

I arbetet på förskola finns en stor andel arbetsuppgifter, som jag fick betalt för att utföra redan som 11-åring när jag passade grannens 4-åriga tvillingflickor. Det är rent slöseri på skattemedel och en ekonomiska otjänst mot de anställda(återkommer till denna punkt) med den utbildningsform vi idag har för yrket, när en så stor andel av arbetsuppgifterna går att utföra utan någon utbildning alls.
Jag tänker mig då en karriärsmöjlighet som byggs in i systemet, där personalen har olika utbildnings-nivå och utför olika arbetsuppgifter.
Låt oss följa ”Peters” karriär inom yrke på förskolan enligt min tankemodell.

Peter, 16-år, är vansinnigt skoltrött. (Idag måste han fortsätta på gymnasiet, där han kommer att slösa våra skattemedel, då han inte är intresserad och kanske även störa alla andra.)
Han väljer, med min modell, att en gymnasial utbildning som är på ett halvår. Den utbildningen är ”prova på” förberedande för att kunna välja den rätta lärlingsvägen för honom. Han provar en vecka på bilmekaniker-yrket, en vecka på bygge, en vecka på frisörsyrket, en vecka på dagis och en vecka på…  osv.

Det där med ungar, det var kul!, tyckte Peter. Och han söker och får Barnskötar-lärlingsanställning på dagiset intill.
Under de tre år det tar att för ”barnskötarcertifikat” varvas praktik med teoretisk utbildning om barnens utveckling och lärlingslönen stiger med antalet timmar han har utbildas. När han har fått sitt barnskötarcertifikat och varit verksam i fem år , kan han vara mentor för annan barnskötarlärling, som en del av sitt arbete på förskolan(och då, naturligtvis, få en slant extra för mentorskapet), liksom han själv haft en mentor under sin utbildningstid.

Peter trivs med detta och jobbar på 10 år. Men nu känner han att han vill utvecklas vidare. Han söker då förskolelärare-lärlingsplats och börjar igen sin utbildning. Under den tid han går lärlingsutbildning till förskollärare, varvas praktik med tex. teoretisk utbildning i pedagogisk anpassad för barn 0-6 år(idag krävs engelska, man lär mattepedaogik till och med årskurs 8, man måste kunna formulera högskolemässigt i paper. Varför då?! Ungarna har ingen nytta av att personalen vet hur man gör en källförteckning korrekt. Vansinne! Slöseri! Galenskap!).

Efter fem år som förskollärare kan han ta förskollärar-mentorsuppdrag, som en del av sina arbetsuppgifter. Hans uppgifter består nu i att planera den pedagogiska utbildningen, vara mentor, fånga upp problem där den pedagogiska utbildningen inte klaffar för något barn och hitta alternativ. Det rent praktiska pedagogiska verksamheten i vardagen, när allt ”är som det ska” och går på rutin… förskole-barnen ska inte lära sig kvantfysik, vet ni..  ”Normalfallet” klarar personen med barnskötarcertifikat. Det är alltså en väldigt liten del av arbetet på förskola där Peters kompetens behövs och då ska majoriteten av personalen inte ha den utbildningsnivån.

Peter jobbar vidare, men efter tio är vill han mer igen. Nu väljer han att komplettera sin förskolelärarutbildning med utbildning om barn med särskilda behov och montessori-pedagogik och blir då en special-kompetens för hela kommunen. Han kan också senare i livet välja att vidareutbilda sig till förskoleforskare, där hans uppdrag blir att undersöka olika metoders funktion, skaffa in kunskap från omvärlden genom att göra studieresor till andra länders verksamheter inom barnomsorg. Först nu behöver han kunna göra korrekta källförteckningar för de rapporter hans arbete medför!

Löner

När man jämför löner, då vanligen mans och kvinnodominerat, så gör man några statistiska generalfel. tex. Man jämför medellönerna mellan yrken där man har få ”enkla uppdrag” samt har karriärsmöjlighet(vanligen mansdominerat) med medellönen där andelen ”enkla uppdrag” är högt och karriärsväg vanligen saknas(vanligen kvinnodominerat).

Jag vill därför försöka visa varför ingenjörer i snitt tjänar mer än en förskolepersonal och varför det ska så vara. Jag kommer göra det genom att använda min egen, tyvärr allt för korta, karriär som ex.

Jag är högskolingenjör i kemi. Jag fick anställning direkt efter examen på ett jobb som var ett enklare(mer rutinuppdrag) ingenjörsjobb men som man inte skulle klara utan utbildning. Dess motsvarighet i Peters liv ovan skulle vara ungefär när han fått sitt barnskötarcertifikat + fem års erfarenhet-mentor. (och ja, min ingångslön var i nivå med förskolepersonal, kanske lite mer) Den mängd som är ”okvalificerat arbete” inom ingenjörsyrket är(var iaf) väldigt lite, marginellt lite. Medan en helt avgörande andel av förskolläraryrket är sånt vi alla klarar med sunt förnuft.

När företaget jag jobbade på ”känt min puls”, så började det kastas utbildningar på mig, typ. Och kastade dom inte på mig, så letade jag upp det själv. Företaget investerade massor pengar på att spetsa min kompetens efter deras behov och mina önskemål. Efter ett halvår fick jag en ny tjänst, utvecklingsingenjör. Jag utbildades till projektledare, i framställningsteknik, försöksplanering m.m. m.m. När man jobbar i utvecklingsprojekt , så gör man saker ”som ingen annan gjort tidigare”. Beroende på hur stort projekt så kan man vara helt ensam om sitt ansvarsområde(vilket jag som kemist alltid var, då det var den lilla delen av projekten). Detta gör att man för företaget snabbt blir en sk. nyckelkompetens. Dvs. vad Peter är i slutet av mitt ex.

Det här, att företaget investerar i spetsning av kompetens och att man får en unik kunskapsbas är en risk för företaget.  För de utbildningar man satsade pengar på mig, hamnar hos mig som person och det gör mig mer attraktiv för konkurrenten. Därför betalar man för att inte bli av med sin investering. När jag började hade jag ingen märkvärdig lön. När jag slutade var den skaplig… och hade inte hälsan satt stopp för mig hade jag tveklöst haft en ruggigt bra lön idag.

Men att få dessa möjligheter till en bättre inkomst som ingenjör innebär prioriteringar i livet. Det gäller att ha en jädrans massa ”go for it” för att företaget ska vilja satsa på just dig. Det är inte ett jobb man kan göra på deltid, knappt ens fulltid räcker. Det är inget man gör utan att personliga uppoffringar.(Tex. hade jag fått offra vad gäller mammarollen, min man skulle bli hemmaman var det tänkt. Hade han inte velat det hade jag valt bort barn.) Och nackdelen är… blir du sjuk en längre tid. Känn dig bortvald. För medan du har varit sjuk har jobbet gått vidare och någon annan har nu nyckelkompetensen som är aktuell för företaget.
Det här med karriärsmöjlighet resp. icke-karriärsmöjlighet syns i lönestatistiken om man kollar lite mer noga än medellön.
Jag ska nu göra en tabell där jag försöker visa på att det är okvalificerat/kvalificerat, karriärsmöjlighet och nyckelkompetens som påverkar medellönerna. Jag använder uppgifter från denna sidan.

.                                   förskollärare                          ingenjör                     skillnad

medellön                   23 200                                      31 800                       8 600
min.lön                     13 000                                      12 300                        –  700
maxlön                      35 000                                    130 000                      95 000

Om ni går in på sidan och trycker valfritt län kommer ni se i stapeldiagram att spridningen i lön är större för ingenjörer än för förskollärare. Dom som har gjort karriär, blivit företagets nyckelpersoner, det är dom som tjänar höga löner som höjer medellönen för yrkesgruppen totalt, den ingenjör som arbetar med rutinuppdrag(dvs mindre kvalificerat) jämförbart med förskollärare har också en jämförbar lön. (Varför skulle företaget vilja betala dom mer? Dom går ju byta mot någon annan lämplig individ.)

Om vi hade byggt in karriärsmöjligheter i yrket på de sätt jag försökte visa med ”vår Peter” hade staten haft råd att betala Peter mer, allt eftersom han blir en nyckelkompetens på vägen. Jag är övertygad om att vi hade kunnat göra utan att sänka lönenivån för barnskötar-certifikat(idag förskollärare) eller höja skatten, då vi kan använda dom pengar vi sparar genom att vi inte längre slänger skattepengar i sjön på den utbildningsprincip vi har idag, där vi sätter skoltrötta ungdomar i skolbänken och utbildar dom till arbetslöshet.

Idag tar det 6,5 år(gymnasie+högskola) att utbilda sig till arbete inom förskolan. För att göra räkneexemplet enkelt så utgår vi från förstaårslärlingens lön, på kanske 12 000(dåligt? Jämför med att denna individ idag har studiebidrag!) certifierad barnskötare 22 000, så räknar vi med medelvärdet av dessa i 3 år (barnskötar-lärlingstid) + ytterligare 3,5 år verksam som certifierad barnskötare (22 000). Det ger i runda slängar 1,5 miljoner  i arbetslivsinkomst under dessa 6,5 år, där personen idag får studiemedel+behöver ta lån.

För Lisa som idag läser till förskollärare och har ca 42 år mellan examen och pension motsvarar dessa 1,5 miljoner ungis 3 000 mer i månaden om hon fått dom som en klumpsumma vid examen och fördelat jämt under sina 42 år. Dessutom har Lisa nu möjlighet att utbilda sig vidare på karriärsstigen och så få en högre lön.

Är det verkligen lönen som är felet?

Privatisering, höjer det löner och status?

Då dessa uppdrag inte betalas av kund utan av stat(skattepengar), så är mitt svar ”fett nej!” till privatisering. Det betalas av staten och där finns ingen och ska inte finnas någon vinst att hämta för ägaren. Det privatisering innebär är att ägaren måste se till att kostnaden hålls nere för att maximera skillnaden mellan intäkt(skattemedel) och omkostnad, (dvs. maximera vinst). Då yrkenas natur är sådana att stor andel kan göras utan utbildning är det ett bra sätt för ägaren att hålla nere kostnaden att anställa o-utbildad personal som jobbar för lägre peng. Man kan också tulla på materialkostnad för att öka vinst. Man kan specialisera sig på vård som är mer vinstgivande och strunta i den som innebär dyr omkostnad.

Däremot kan jag tänka mig ett system där ”Peter” startar en kommunal förskola med en speciell inriktning, tex. montessori. Givetvis med en rimlig lön för uppdraget.

Att få plats i samhället utan att vara en ”A-människa”

En sak jag vill lägga till är hur vi idag slår ut personer som inte fötts med livets vinstlotter. Min högt älskade systerdotter har ett lättare förståndshandikapp. Det är så lite att ”du” inte skulle märka det.. hon är som vem som helst och man måste stå henne nära för att märka av hennes problematik. Hon älskar barn och barnen älskar henne. Naturligtvis är förskola drömyrket för henne. Hon är utbildad barnskötare, men kan med sitt handikapp aldrig lära sig tex engelska på den nivån som krävs för att hon ska kunna läsa till förskollärare.

Hon kan aldrig gå hela vägen som Peter kan, enligt min modell. Men hon skulle bli en underbar resurs på förskola, för det där andra, förskoleyrkets enklare uppgifter. Vi slår alltså ut individer, med det system vi har idag, som av olika orsaker har inlärningsproblem när vi avkräver högskoleutbildning för alla i yrken där det inte behövs. Min systerdotter har haft tur… andra har inte det.

Och jag blir illamående av detta utslagande av folk som inte fötts med ”vinstlott i livet”. Ska man verkligen behöva födas med vinstlotten ”läshuvud” för att få en plats i livet/samhället?
Det är inte ett samhälle jag vill ha. Alla behövs och det finns en plats för alla. Vi är olika som individer, därför kompletterar vi varandra. Kvinna som man…. läshuvud eller icke… alla, alla måste ha en chans att fånga sin plats i samhället utifrån sina förutsättningar!

Kommentarer till: "På föregående inlägg.." (12)

  1. Anders Senior sa:

    Du sätter pränt på det jag tänker Ninni!
    Ninni for President!!😀

  2. Tack.:) Det kallas ”sunt förnuft och eget tänkande”. Vi får starta en utbildning för våra politiker i detta svåra ämne.;P

  3. Felet med denna utmärkta modell är, om du ursäktar mig, att Du utgår ifrån att utbildningen är till för att ubilda. Det är den inte. Den är till för att hjärntväta folk in i statsreligionen.

    Om man implementerade den utmärkta modell du beskriver så skulle det bli oerhört svårt att infoga verklighetsfrånvända axiomer in i lärarnas huvud. Och så kan man inte ha det.

  4. Jenny Kristiansson sa:

    Intressant. Vad jag vet så har både Danmark och Tyskland någon form av lärlingssystem, tog dem som exempel eftersom de är nära. I Danmark verkar det fungera bra, vad jag har erfarenhet av så kan man där börja som lärling i restaurang- bygg- sjöfart- och hantverksbranschen. Säkert också inom fler branscher.

    Med ditt system skulle det ta lång tid för en förskollärare att börja tjäna bra. Redan nu söker för få in till lärarutbildningen, antagligen pga. den låga lönen, med resultatet att både kreti och pleti kommer in. Men å andra sidan med ditt system så skulle eldsjälarna finnas kvar inom yrket och jobba sig upp, kreti och pleti skulle sorteras ut snabbt, eller rättare sagt de skulle sortera ut sig själva efter sin ”pröva på” period.

    Jag har funderat på varför så många kvinnor sjukskriver sig. Många kvinnor jobbar med människor. Kanske finns det en mental komponent som aldrig räknas in när man pratar om ”okvalificerat/kvalificerat” arbete. På ett sätt är det kanske lätt att jobba med ”döda” ting, som exempelvis kemiingenjör, det är inte så påfrestande för själva psyket. Det som frestar på är antalet timmar man måste jobba osv. Inom yrken där man jobbar med människor ligger kanske påfrestningen på det mentala planet mycket mer. Det är inte lätt att ha med andra människor att göra. Att behöva uppleva barn och familjer som är fucked up. Eller inom vården där man ser all djävulskap som finns.

    Eller så är kvinnor bara lata, eller ansvarslösa🙂 Nä men allvar, det måste finnas något där som vi har missat.

  5. Med ditt system skulle det ta lång tid för en förskollärare att börja tjäna bra.

    Ja, precis som för alla andra. Det är med ålder(dvs erfarenhet/kompetens) och karriär(dvs ansvar och svårighetsgrad på uppgifter) vi tjänar bra. Som mest tjänar vi mellan 45-54 år.

    Jag har funderat på varför så många kvinnor sjukskriver sig.
    Av samma orsak som antalet uteliggare och antalet manliga individer som isolerar sig med tex tv-spel ökar. Nutidsfeminism är en inhuman politik som slår ut människor. Våra könsroller(en blandning av biologiska och sociaiserings-faktorer) gör att utslagningen till följd av denna inhumana politik ser olika ut. Grovt: Kvinnor blir sjuka, män ger samhället fingret.

  6. Ska man undersöka dagens sjukskrivningstal så kan man fråga sig varför inte så många sjukskrev sig för 100 år sedan. Svaret är tvådelat, det fanns dels inte mycket till sjukförsärking att tala om (fattigt folk svalt även när de jobbade så tror ni de hade råd att inte jobba alls?) och dels var sjukskrivning stigmatiserat. Idag så både har vi ett system som tar hand om en någolunda medan man är sjuk och man möts också av viss förståelse av ens omgivning. Så att det är mer än för 100 år sedan har troligen ingenting att göra med att vi mår sämre än för 100 år sedan. Troligen så mår vi betydligt bättre än för 100 år sedan, sjukskrivningarna till trots.

    As for varför sjukskrivningarna ökar idag – vem vet? När man pratar om sådant här så är ens tidsperspektiv egentligen för kort för att man ska kunna dra några egentliga slutsatser (det blir lite som att försöka förklara varför konjungturen svänger).

    Men feminism i skolan kanske hade något med saken att göra. Men hade det så var det troligen något som skedde för 15-20 år sedan. Inom feminismen så har det hänt en hel del under de 15-20 åren, så att skylla sjukskrivningarna på ”nutidefeminismen” blir lite snett. Och dagens problem i skolan är knappst feminismen. Det är snarare resursbristen som lett till låg lärartäthet och brist på extraresurser vilket gör att de elever som mår sämst lämnas åt sitt eget öde.

    Übereil, som nu får svårt att hinna med pendeln

  7. När jag skriver nutidsfeminism så handlar det inte om de senaste 100 åren utan från ca. 1985.

    I inlägget här har jag förklarat hur jag anser att nutidsfeminismen(ja, det är nutidsfeminismen som drivit fram denna förändring. Man skulle ”höja status” hette det.) bestjäl låginkomstagare på ca. 1,5 miljoner/per person i arbetslivsinkomst. På precis samma sätt skulle jag kunna skriva ett inlägg där jag förklarar varför jag anklagar nutidsfeminismen för den ökning av sjukskrivning bland kvinnor och tex. ökning av uteliggare bland män(eller andra sätt som män väljer att vända samhället ryggen) som skett mellan 1990-2010. Det är helt logiska sociala konsekvenser av en inhuman politik och en del av de motiv jag ser på den tavla jag talar om i detta inlägg. (<-länk) Nutidsfeminismen är en politisk cancersvulst som ger många olika symptom, menar jag. Sjukskrivning för kvinnor är bara en av många jag ser. Det gäller att se "strukturer" vet du;P

    Det är dock inget inlägg jag för närvarande vill lägga tid på, jag har andra i planeringen som jag prioriterar högre. Men det kommer kanske under nästa år. Så du får helt enkelt roa dig med att tänka själv… hur kan nutidsfeminismen(alltså från ca. 1985) leda till ökade sjukskrivningar för kvinnor resp. ökad social utslagning/isolering för män? Varför blir konsekvenserna olika resultat(uteliggare resp sjukskrivningar) beroende på kön?

  8. ”När jag skriver nutidsfeminism så handlar det inte om de senaste 100 åren utan från ca. 1985. ”

    Jag jämförde dagens situation med den för 100 år sedan för att visa att fler sjukskrivna inte nödvändigtvis är ett tecken på en sjukare befolkning.

    Och 1985 såg feminismen, som sagt, helt annorlunda ut än den gör idag. Heck, vänsterpartiet hette ju fortfarande vänsterpartiet kommunisterna 1985. Och socialdemokraterna styrdes av Olof Palme…

  9. Men tillskillnad från för 100 år sen, har det de senare årtionden blivit svårare att bli sjukskriven, för att kraven från stat och försäkringskassa har ökat. Således fungerar inte din förklaringsmodell alls vad gäller ökningen under denna period.

    Och ja, det har gått brant utför med feminismen de senaste årtionden, helt riktigt. Då var den skev, nu är det samhällsfarliga vansinnigheter.

    Uberiel, du är på vippen att bli bannad här nu, som första person någonsin både här och på mina tidigare bloggar. Jag är ledsen för det, men jag upplever ditt sätt att debattera som slöseri med min tid. Jag vill säg det, så du får en chans… Det jag förväntar mig av dig, om du önskar vara kvar här, är att du blir konkretare/sakligare i debatter här.

  10. Bra jämförelse.

    Jag har viss insikt i hur förskollärare jobbar, dels för att min mamma var förskollärare, drev egna dagis, och så småningom blev barnomsorgsassistent, och dels för att jag haft mina barn i en (fri) montessoriförskola. I det senare fallet kunde vi observera vilken stor skillnad det gör att ha, först och främst, förskollärare, jämfört med bara barnskötare, och senare också riktiga montessorilärare, som har förskollärarutbildning och sedan påbyggnad på 2 år eller mer. Det som är den avgörande skillnaden är förmågan att hantera ‘problembarn’ och situationer som utan rätt intervention från personalen skapar stress och larm för alla.

    När vi väl fick tag på montessorilärare lägrade sig ett fantastiskt lugn över förskolan! Det var nästan magiskt. Ett stort problem var maxtaxan, som gjorde det oerhört svårt att rekrytera behörig personal (för att inte tala om montessoripersonal), och betala dem en lön som t.ex. kompenserar för att det är en stooor skillnad på att ha kommunen som arbetsgivare, och ett litet föräldrakooperativ. För att ekonomin över huvud taget skulle fungera fick vi föräldrar hoppa in och städa, måla, snickra, montera möbler m.m.

    Din modell skulle göra det mycket rimligare att hantera den här typen av behov. De som väljer att utbilda sig till montessorilärare tar en påtaglig ekonomisk risk, och hamnar sedan helst på grundskolan, där de kan få bättre lön – en prioritet då deras studieskulder är betydligt större (montessoriutbildningar är numera ofta gratis, men var det inte då).

    Jag har också insikt i ingenjörsyrket, då jag själv är ingenjör. Jag håller med om din beskrivning. Jag kan tillägga att det kan bli missvisande att jämföra antal studieår på universitet. När jag gick på KTH hade vi vissa kurser tillsammans med studenter från Stockholms Universitet. Det intressanta var att de fick minst dubbelt så många poäng, trots att det var samma föreläsningar, samma kursmaterial, samma tidsperiod och samma tenta. I det mest extrema fallet jag kommer ihåg fick vi 3 poäng medan Universitetets studenter fick 10. Orsaken var att man ville klämma in så mycket som möjligt på de 160p som vår utbildning då hade som ‘kvot’ (numera 180, tror jag). I genomsnitt pluggade studenterna 30 timmar i veckan utöver sina heltidsstudier på skolan, och ungefär hälften hoppade av eftersom det var för tufft.

    Jag minns när jag började, att det var mycket diskussioner om huruvida det överhuvud taget lönade sig ekonomiskt att studera till civilingenjör, jämfört med att ta ett jobb direkt som gymnasieingenjör (för mig som gått N var det förstås en akademisk fråga). Slutsatsen var nog att det inte lönade sig, annat än att man hade större rörlighet som civilingenjör. Att man skulle få tillbaka sin ‘investering’ och komma ikapp lönemässigt var däremot högst oklart.

    Numera ser det möjligen lite annorlunda ut, efter alla kriser och fortsatt färd mot mer och mer avancerade och föränderliga arbetsuppgifter.

  11. Delade på FB.

    /Skvitt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: