Just another WordPress.com site

Inledning:

Jag skriver på min serie och har just nu fastnat lite i att försöka formulera ”projiceringen” på ett pedagogiskt sätt. Jag gör det hellre bra än snabbt, så ni får ha överseende med den långsamma takt som mina serier växer fram. Under tiden jag funderar på hur jag pedagogiskt ska kunna visa er ”det jag har i huvudet” så vill jag bjuda på en annan sak.

Varför vill jag se att man problematiserar analyserar kvinnlighet?

Jag berättar ofta ur mitt perspektiv som pojkflicka och då kommer mina ”pojkiga drag” fram. Jag vill nu visa ur det andra perspektivet, den halva av mig som är ”urtypsikt kvinnlig”.

En gång var kvinno-jaget en alldeles vanlig kvinna. Min man är en man som passar väl in i mansrollen, och som sådan inser han inte lika väl som jag gör att gardiner är livsnödvändigt, vilken nivå på städning som är den rätta, hur städning görs bäst, hur man bäst tröstar min* son, att hans intressen är rätt oviktiga osv. osv. Så därför hjälpte jag honom förr, med allt det som han som man inte riktigt förstår. Så att saker kunde bli rätt.

När jag började läsa om biologiska skillnader, så fick jag upp ögonen för mitt eget beteende. Jag insåg också att min mans tysta accepterande inte var en bekräftelse på att han tyckte mitt beteende var okej. Insikten gjorde att jag ändrade mig, idag kollar jag av vad han tycker. När jag vill ha nya gardiner idag slipper han vara med och välja(vilket jag förr gjorde av omtänksamhet), för jag vet nu att han är nöjd vad jag än väljer och han vill slippa ”blandas in i saken”. Han bryr sig helt enkelt inte om mina gardiner.

Då och då, faller jag tillbaka i detta kvinnobeteende som jag anser är problematiskt. Och jag vill berätta om en sak som hände idag.

Färgen på handdukarna är viktigt!

I badrummet vill jag ha en färg på handdukar och badlakan. Det ska vara ett set och dom ska hänga snyggt. Punkt!
Häromdagen kom jag in på badrummet och upptäcker en rosa, bland det gråa set som jag hade tagit fram och den var använd!

Jag: ”Men! Vem har tagit fram ett rosa badlakan?”
Min man: ”Jag”
Jag: Jag tar fram och hänger upp, använd dom.
Min man: Men jag vill ha en annan färg att stå på.
Jag: Jag vill inte ha det så. Jag tycker inte det är snyggt med olika och då vet jag inte heller när det är dax att tvätta dom om ni springer runt och tar fram nya.
Min man: Okej.

Efteråt, när jag la mig på kudden den kvällen, så kom jag på mig själv.. Nu hade jag gjort det igen… bestämt… utnyttjat mitt maktövertag som kvinna. Tolkat hans ”okej”, som ”okej, då gör vi så”-överens, inte den rätta betydelsen på Marsianska: ”okej, jag orkar inte tjafsa om det.”

Så idag kröp jag till skampålen(nåja, skam är det inte dock. Jag överdriver lite;)) och bad om ursäkt. Naturligtvis är inte mitt rätt ”det rätta” för hela familjen och jag sa:

”Jag har tänkt på det där du sa om en annan färg på badlakan att stå på. Naturligtvis ska du ha en avvikande färg att lägga på golvet om du känner så. Jag hänger den bakom den andra på handdukstorken så den inte syns, så är mitt etiska sinne tillfredsställt, men den finns där för dig. Kom gärna ihåg att hänga den bakom den andra på handdukstorken när du duschat, glömmer du det så gör jag det själv bara.”

Han, med ett stooooort leende: Tack, det blir bra.

Där kunde storyn varit slut. Men det tar inte slut med ett ”tack”.

”Betalningen”

En väninna utbrast en gång: ”Ni är som nyförälskade tonåringar. Jag förstår inte hur ni bär er åt efter alla dessa år.”

Det här är svaret!
Vi bytte lakan i sängen tillsammans lite senare idag. Plötsligt puttar han omkull mig och vi bus-brottas en stund.
Den ökade mängd ”kärleksuttryck” jag får från honom idag är ”betalningen” för att jag blivit medveten om mina brister samt lärt mig förstå att män ofta tyst accepterar kvinnors brister.

Detta önskar jag alla mina medmänniskor! Störst av allt är kärleken!
Därför vill jag se att samhället problematiserar analyserar kvinnlighet.

—-

* min son är min mans son också. Varken han eller jag säger ”vår son”, vi säger båda ”min son”. Varför han säger så, det vet jag egentligen inte. För min del så innehåller ”min son” en kärleksförklaring i sitt förståelse-bagage, som inte för mig ligger i ”vår son”.  Därför känns det bättre för mig att säga ”min son”:)

Kommentarer till: "Medvetenheten gör mig så lycklig!" (12)

  1. Åh, tack!
    Det var lite med andan i halsen jag skrev detta, för jag var orolig för att det skulle misstolkas som ”besserwiss-fasoner”. Och jag är inte sån… inte alls. Jag är helt förändrad av denna ”resa” och det påverkar inte bara hur jag är som fru, mamma och medmänniska…. det påverkar lika mycket inombords och kärleken till mig själv, så att säga.

    Och jag vill så innerligt gärna bjuda på ”recept till denna, för mig, välsmakande kakan” för vem som än vill prova baka den själv. Det är liksom inget svårt, det är småsaker som alla klarar… man måste bara få ”syn på receptet” liksom.

  2. Jag har med stort nöje lusläst din blogg och även läst ett stort antal av dina kommentarer i andra bloggar men….. Det här var ta mig sjutton det bästa som du har skrivit hittills!

    Du pekar så självklart på en av de största, och ”osynliggjorda”, orsakerna till allmänna äktenskapliga problem och på hur man hur enkelt som helst kan hantera dem!

  3. Observerande ego och stor villighet att förändras och massor av välvilja. Mycket sympatiskt. En lisa för själen att läsa om. Det coola är att det smittar av sig. Så tack för det!

  4. Tack:)
    Jag tror inte jag är unik i att ha ”massor av välvilja”. Jag tror gott om människor. Det svåra är att själv få syn på sina egna brister.

  5. Nils Jungenäs sa:

    Intressant att få ta del av dessa erfarenheter och detta perspektiv.

  6. Jag blir nästan tårögd. Tack!

  7. Jättebra skrivet!!! !! Mer sånt😀 !!🙂 Det gav mig verkligen en tankeställare till hur jag ska vara med min man. Speciellt det här med ”okej.” kände jag verkligen igen.

  8. […] apråpå äktenskap så tyckte jag det här inlägget var bra. Det jag gillade bäst var det Ninni skrev under rubriken “Färgen på […]

  9. Det är denna typ av genusvetenskap jag skulle vilja se… där man visar, på ett neutralt sätt, på skillnaderna mellan venus och mars. Så många problem jag ser runt mig.. allt från äktenskapsgräl till att kvinnor upplever sig diskriminerade/hindrade i karriären… som är helt i onödan för jag ser ”kommunikationsproblem”.. sånt skulle kunna minska om vi hade sett en sån vetenskapsdiciplin…

  10. Kul liten illustration och min andra aha-upplevelse på din blogg ikväll. Jag brukar få en aha-upplevelse per månad när jag läser så jag betraktar det som rekord. Du är helt klart något på spåren med det du skriver.

  11. Det här är verkligen löjligt, men jag har fan tårar i ögonen. Kanske är jag extra känslig för att jag sov dåligt igår kväll, eller för att jag blev upprörd av en feministisk krönika jag läste igår (vilket också var orsaken till att jag inte kunde somna).

    Jag tror inte att jag någonsin i hela mitt liv (30+) har sett en kvinna bete sig så insiktsfullt och fint som du beskriver ovan, vare sig mot mig själv eller mot någon annan man. Det krävande, ifrågasättande och bossande beteendet är däremot alltför välbekant. Jag överdriver kanske. Det var ju bara en handduk. Men tårarna var äkta i alla fall.

    Personligen har jag gett upp och planerar att flytta utomlands, vart vet jag inte än, men bort från Skandinavien. Kanske Schweiz. Jag vill inte stödja det här systemet med mina skattepengar längre. Skönt att veta att det finns spillror av sans kvar i landet i alla fall, även bland kvinnor.

    Det var första gången jag läste din blogg. Jag brukar hålla mig borta från jämställdhetsdiskussioner eftersom de gör mig så förtvivlad, förbannad, ledsen och utmattad, allt på samma gång, men nu snubblade jag in ändå. Får se om jag orkar återvända.

  12. @ Uppgiven:

    Kul att du uppskattade det:)

    Det krävande, ifrågasättande och bossande beteendet är däremot alltför välbekant. Jag överdriver kanske. Det var ju bara en handduk.

    Det är ju så det där ”krävande, ifrågasättande och bossande beteendet” är…. Det är ju ”bara” småsaker i vardagen,
    * ”bara” mannens ”dåliga” klädsmak som gör att han behöver ”hjälpas med goda smakråd”
    * ”bara” fotbollsmatchen på tv som missas för ”vi”(vem har bestämt det?) absolut måste handla bokhyllan just idag
    * ”bara” mannens hobby som inte är så viktig och går att prioritera ner/bort för att vårda relationer han inte bryr sig på
    * ”bara” några timmars arbete för att ”vi” behöver nya tapeter
    * ”bara” göra hälften av städningen för att upprätthålla hennes ”städat-nivå”
    * ”bara” hans vänner som inte är ”bra sällskap”

    Men det är just det som är den kvinnliga makten… alla dessa ”bara en handduk” på en lång rad av bestämmande….

    Personligen har jag gett upp och planerar att flytta utomlands, vart vet jag inte än, men bort från Skandinavien. Kanske Schweiz. Jag vill inte stödja det här systemet med mina skattepengar längre. Skönt att veta att det finns spillror av sans kvar i landet i alla fall, även bland kvinnor.

    Förstår det så väl. Undrar när ”dom” ska inse att män tar inte hur mycket skit som helst. Vem ska då finansiera lönerna i vård, skola och omsorg?

    När grabben(min son) är färdigutbildad sticker vi med om saker inte blivit bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: