Just another WordPress.com site

Del 4a; Kollektivism kontra Individualism

Då detta parti (”Kollektivism kontra Individualism”) blir långt, så väljer jag att dela upp det i (troligen) tre underdelar. Ni får därför en inledning som här kan verka lite malplacerad. När ni har hela del 4 kommer ni förstå valet av inledning.:)

Jag vill också påpeka att detta är en förenkling för att försöka förklara. Den som läser att försöka förstå vad jag vill förmedla kommer säkert göra så.(Annars går det ju att fråga. ”Försöka förstå” betyder inte ”hålla med”. Annan åsikt är helt okej.) Du som är här endast för att leta fel, gör dig själv en tjänst, slösa inte din tid här.

Inledning

Jag vill inleda med ett citat från en text skriven av Pelle Billing:

Till att börja med tänker jag hävda att kvinnorörelsen har varit viktig för män. /../ för att börja förstå mer om hur det är att vara kvinna.

Män har fått åka med på denna resa samt följa den på nära håll, vare sig man velat det eller inte.

Förr trodde män(och en hel del kvinnor) att kvinnor inte intelligensmässigt kunde förstå bättre än vad som krävdes för ett jobb i hemmets lugna vrå. Den tiden är förbi, männen åkte med, inte sällan motvilligt. I nu levande generationer i vår kultur är det undantagsfall av män som inte ser kvinnor som jämlikar. Man vet att kvinnor kan.

Nu är det dags för en annan resa. Det är hög tid att mansrörelsen styr kosan mot en ökad förståelse för hur det är att vara man. Så kvinnor, spänn fast säkerhetsbältet, vi kommer att få följa den på nära håll, vare sig vi vill det eller inte.

Två kön fördelade på tre grupper.

Våra biologiska skillnader påbörjas redan tidigt under graviditeten. Det finns en uppsjö av olika varianter på inre biologiskt kön, men jag kommer endast prata om de vanligaste,  tre dominerande utvecklingsvägar.

Dessa tre utvecklingsvägar vill jag försöka åskådliggöra med följande liknelse:
Tänk dig en järnvägsräls som börjar i stad A(befruktningen) och rälsen(graviditeten) går norrut. Rakt norrut ligger stad B(feminiserad bebis). Tidigt längs rälsen finns en järnvägsväxel som växlar över till ett annat spår, som leder till stad C(maskuliniserad bebis).

Testosteron styr järnvägsväxeln. Testosterons närvaro gör att tåget (hjärnans utveckling) växlas över till en annan räls och resans mål är nu stad C. Hit anländer alltså både pojkbebisar och maskuliniserade flickbebisar(pojkflickor. )

Efter graviditeten, under de fem första levnadsveckorna, har pojkbebisar en period med förhöjda halter testosteron. Där görs ännu en ”prägling” varvid pojkflickor och pojkar blir lite olika. I liknelsen skulle det kunna beskrivas som att pojkbebisar tar ett anslutnings-tåg vidare till stad D.

Vi har alltså två yttre biologiska kön (kvinna och man), men (i huvudsak) tre inre biologiska kön (Man, maskuliniserad kvinna/pojkflicka och feminiserad kvinna).
Det är inte så att ”städerna B, C och D” ligger långt från varandra. Snarare ligger de så nära att de alla har gemensamma förorter. Det är också så att ”städerna” är stora som New York och att individerna i en stad kan bo väldigt långt från varandra(=vara väldigt olika som individer).

Feltolkningar

Jag har tidigare, under lång tid, debatterat dessa frågor med feminister. Då menar jag om seriösa och goda individer med en feministisk ståndpunkt, såna som Hannah Lemoine(inte just henne dock), inte individerna i media och feministiskt initiativ.

Jag menar att feminismens ideologier har skapats av feltolkningar ofta pga okunskap om biologiska skillnader. Det är därför man inte lyckas belägga sina många axiom. Diskussionerna jag haft skulle kunna indelas i tre beståndsdelar:

  1. ”jag ser det här”, går också ofta in under den feministiska benämningen ”strukturer”
  2. analys(varför är det så här?)
  3. åtgärder(vad gör vi åt det)

I del 1 är/var jag oftast ense med mina meningsmotståndare (förutom att jag anser att man oftast missar halva spelplanen dvs. man ser oftast inte andra sidan myntet samt saker som är  männens problematik och kvinnans fördelar).
Det är i del 2 våra åsikter går isär, det är här jag menar att feltolkningar görs. I del 3 gör eller vill man göra åtgärder, utifrån de feltolkningar man gjort i i del 2. Och det är nu det blir riktigt illa, för inte sällan är dessa åtgärder mer eller mindre diskriminerande eller förtryckande i sin natur och är dessutom lika ofta slöseri med våra skattemedel.

Med nedanstående exempel vill jag försöka förtydliga hur dessa feltolkningar går till. Jag hade velat ha flera ex. men kände att jag måste prioritera bort för att inte göra inlägget för långt. Jag kommer därför, efter denna serien är avslutad, återkomma till detta. Att ”såga strukturer”, dvs visa på varför del 2 är en feltolkning, tror jag är helt avgörande för att få slut på nutidsfeminismens härjningar, så vi kan vända tåget tillbaka mot Stockholm.

Exemplet:
I en artikel om en genusmedveten förskola står följande uttalande(blå text, uttalandet är uppdelat i del 1, 2 och 3):

Del 1, ”jag ser det här”:
”Oftast är det mer accepterat för flickor än pojkar att frångå den heterosexuella normen. En ”pojkflicka” är mer okey än en ”flickpojke”.

Detta är helt korrekt, idag är det relativt accepterat med pojkflickor(som barn, lite mindre accepterat som vuxen), medan flickpojkar har det svårt.

Del 2, analys.
”Flickor uppmuntras i högre grad att pendla mellan det som anses manligt och det som anses som kvinnligt. En pojke i kjol tappar däremot i status.”

Med feministiska könssocialiseringsteorier som grund feltolkas orsaken till ”mer accepterat” att bero på ”uppmuntras i högre grad”.

Nu till min analys av detsamma:
Ju ovanligare en avvikelse är ju mer främmande är det för oss. Vi har svårt att acceptera avvikelser, ju mer ovanlig ju svårare har vi för den.
Pojkflicka eller tomboy, som det egentligen heter, är ganska vanligt, vilket beror på att det är relativt vanligt att flickfoster av olika orsaker påverkas av testosteron i tillräcklig mängd under graviditeten, så att ”järnvägsväxeln slår över till spåret mot staden C”.
För att ett pojkfoster ska ”hamna i stad B” krävs helt annan process. En sån är att fostret är okänsligt för testosteronets påverkan, dvs att ”järnvägsväxeln” inte fungerar. Den typen av processer som krävs, är långt mer ovanligt och därför är flickpojkar mycket mindre vanligt och således mindre accepterade än pojkflicka.

Jag förblev pojkflicka trots att detta på den tiden motarbetades av den dåvarande äldre generationen. Homosexuella blev inte ”botade”, transsexuella fanns redan när jag var barn. Skillnaden är att acceptans för ens val gör att individen kan må bra med sig själv och att den slipper ”leva i garderoben”. Naturligtvis ska vi arbeta för ökad acceptans för avvikelse i samhället, så även för flickpojkar.

Del 3, åtgärd:
Därför är det viktigt att inte glömma pojkarna.

Nu klargör hon inte alls vad ”inte glömma pojkarna” praktiskt innebär, men då hon tidigare sa ”uppmuntras i högre grad” angående flickorna och att ”uppmuntra” dessutom vanligen är vad genuspraktiken anser sig göra så antar jag att det innebär att man ska ”uppmuntra” pojkarna mer att ”pendla mellan det som anses manligt och det som anses som kvinnligt”.
Eftersom hennes åtgärd inte framgår väljer jag att ta ett annat ex. där det vuxna barnet berättar.

här säger David Holman:

Sen kan man ta min egen mor som alltid förklarade för mig att “det är okej att gråta” (60-talister du vet) varpå min respons alltid var “ja mamma, jag vet” (hade ju hört det ett antal gånger).

Genusmedvetna individer brukar mena att de bara ger barnen fler valmöjligheter. Om det håller sig vid det, så har jag inte någon kritik att framföra, tvärtom. Jag anser helhjärtat att barn(och vuxna) ska kunna välja, utan social bestraffning, utifrån den individ man är inte vilket könsorgan man har fötts med.
Men risken är att det som är menat att vara en uppmuntran upplevs av mottagaren som tjat. Bland kommentarerna framgår att det var just så David upplevde sin mammas önskan att göra ”att gråta” tillgängligt för honom.
Det innebär att denna ”uppmuntran” blir en bristande respekt för barnets rätt att välja bort, hur väl man än menar med sitt agerande.

Nu misstänker jag att en och annan läsare kanske tänker ”Nåja, men lite tjat kan de ta. Målet helgar medlet”, så därför tänker jag hålla er kvar vid detta en liten stund till.

Risken är att detta tjat blir till en boja för individen!
Denna man(läs hans ord i inlägget!) är en av mina bästa vänner.  Han växte upp med denna ”uppmuntran” från hans mamma, samtidigt som omvärlden bombarderade honom med budskapet ”manlighet är dåligt”. Problemet var att han som individ inte var stark nog att kunna stå mot denna påverkan utan gjorde ”flickiga” val och förtryckte sin ”pojkaktighet/manlighet” för att han ville vara/upplevas som ”snäll” och ville duga.

Könssocialisering går åt båda håll!

Resultatet är en vuxen man som upplever sig krossad och fastbojad. Är det vad ni vill forma era pojkar till, fortsätt med er ”genusmedvetenhet”!
(Men låt föräldrarna avgöra demokratiskt innan ni för in det på förskolan. För jag är säker på att majoriteten inte tycker det är okej.)

Hur tycker jag man ska agera?
Alla möjligheter skall finnas tillgängliga för barnen, men inför barnets val ska man visa en neutral acceptans och uppmuntra och stötta dom i de val dom gör samt ta tag i situationer där individens val inte accepteras av omgivningen.

Kommentarer till: "Men Are from Mars, Women Are from Venus. Del 4a" (12)

  1. Skitbra inlägg!🙂

    Har några följdfrågor bara. Finns det någon vetenskaplig källa till din tanke om järnvägsspåren? Något om det här med hur testosteron tillförs barnen och det här om flickpojke?

    Sen som du vet funderar jag fortfarande på det här med att ge sitt barn alla möjligheter, och hur det kan upplevas som ”bojor” och en frihet att inte kunna vara sig själv. Svarar på det i framtiden.

    Och sen är det ju inte säkert att alla som uppfostras genusmedvetet (med frihet att välja om de vill tex. gråta eller inte) Samtidigt får en upplevelse av att manlighet är dåligt. Men som det verkar idag så går det ju bara neråt, det här med hur manlighet framställs i media! Helt galet.

  2. Har några följdfrågor bara. Finns det någon vetenskaplig källa till din tanke om järnvägsspåren? Något om det här med hur testosteron tillförs barnen och det här om flickpojke?

    Oj! Den liknelsen är en som en sammanställning av allt jag läst, alltså inte ”någon” källa utan många, många, många tillsammans och den totala bild det gett mig.
    Det är en blandning av så väl djurstudier som studier på människor(vilket mestadels görs på flickor/kvinnor)

    Jag har tänkt att jag efter jag skrivit färdigt denna serie ska sammanställa en referenslista, som är organiserad så man ska kunna plocka det som intresserar en själv. Det kommer dock ta mycket tid (eftersom jag läst av andra orsaker än politiskt engagemang har jag inte sparat så organiserat som jag skulle behöva nu. Och jag är, som du kanske märkt, lite av perfektionist:P ). Jag räknar med att skapa min referenslista klar efter sommarlovet.

    Jag har ju läst för att försöka hitta halmstråt som skulle göra mig frisk. Min värk har med kvinnliga könshormon att göra.. hur vet man inte, bara att. Min teori är att det beror på en krock mellan maskulinisering och kvinnliga könshormon(det är inte enda saken där vårt hormonsystem är skumt för mig.) och det är det ”varför fungerar jag inte som andra kvinnor?”-halmstråt jag eftersökt. Framförallt läste jag mycket mellan ca 2001-2005.

    Det innebär att jag främst intresserat mig för ”flickor i stad B och stad C”. Vad skiljer? Hur uppstår det? Varför skiljer?
    Pojkarnas(eller hanars i djurstudier) utveckling är mer sånt jag ”fått på köpet” när jag läst och jag har läst om dom på flera olika ställen, men är osäker på var på rak arm(och har inte tillgång till databaser för tillfället).

    Otroligt mycket studier är gjorda på djur, mycket på kvinnor, men mindre på män – då kvinnorna är intressantare för denna forskningen då de ”finns överallt” i C-stad, B-stad och även en liten grupp norr om B(Turner’s syndrom) och en grupp nära D(flickor med Congenital Adrenal Hyperplasia).

    Jag tror du kan finna det du är intresserad av i någon/några av dessa nedan, men jag lovar inte att det är rätt det innan jag gått igenom/kontrollerat min ”har läst”-lista och utifrån den skapat en källförteckning.

    Human behavioral sex differences: A role for gonadal hormones during early development? Collaer, Marcia L.; Hines, Melissa

    The Role of Androgens in Male Gender Role Behavior
    , JEAN D. WILSON

    Fetal testosterone and sex differences R. Knickmeyera, S. Baron-Cohenb

    Bok: Heroes, Rogues, and Lovers: Testosterone and Behavior James McBride Dabbs, Mary Godwin Dabbs

    Annars prova söka? Du behöver:
    Fetal (foster)
    feminization (feminisering)
    utero (livmoder)

  3. Haha! Och dessutom är kvinnor vackra!

    Men just i detta avseendet så menar forskare att feminiserad-hjärna är opåverkad och maskuliniserad -påverkad. Det är så förklaringsmodeller ser ut. Vi får väl lita på dom.
    Med tanke på det under du just konstaterat att vi kvinnor är, får ni väl ha något? ;D

  4. Visserligen helt oväsentligt i sammanhanget, men jag skulle vilja påstå att järnvägsrälsen går raka spåret från befruktning till man, och att växeln växlar över kvinnorna till ett annat spår. Varför då? Jo, om jag tittar på män från en designers synvinkel, så torde man ju börja med en enkel protoptyp för en kropp som är relativt robust, utan extra finesser och som funkar ganska bra all round. Dvs. man börjar med att designa Adam, det är ju trots allt ganska enkelt, man klämmer dit en bål med innehåll (mage, lungor, hjärta, lite tarmar och annat smått och gott), smäcker på ett huvud med enheter för input/output och skruvar fast ett par armar och ben, och voila, du har en man. Det där lite mer specialiserade för en man, är ganska lite, du hänger på det utanpå nere vid skrevet. Det är inte särskilt mycket.
    Tänk på det, en manskropp är faktiskt den ideala för alla vardagliga praktiska göromål. Den är ungefär som en gammal volvo amazon, den går i ur och skur.
    Sen börjar man fixa till ”sidospåret”, eller specialiteterna. Jösses, nu skall vi montera in en hel tillverkningsfabrik i mänskokroppen för att kunna göra nya människor, så vi får rota runt en hel del inuti för att klämma in livmoder och äggstockar. vi måste inrätta en särskild kanal för leverans av de nytillverkade människorna och blir tvungna att modifiera hela höftpartiet, och som inte det vore nog så utrustar vi kroppen med ett eget arla-mejeri som en del av produktionsapparaten för släktet. Att kvinnor har en timglasform är en funktionell avvikelse från den manliga mer allmännt funktionella formen.
    Den manliga kroppen är en Volvo Amazon, den kvinnliga fungerar som familjebil, mjölkbil, hästtransport, traktor samtidigt som – jag står mållös av beundran inför designerns som lyckats med detta konststycke – den är estetisk som en porsche och mjuk och inbjudande som en limousin. Visst, den är trixik, den har trots allt fått en hel radda komplicerade funktioner som manskroppen inte har, så den har sina egenheter, följer ett cyklist mönster som kräver särskilt månatlig service, för att inte tala om de ökända 9-månadersperioderna. Men WOW, jag tycker det är ett otroligt mästerverk. Gud fader eller vem det än var som lyckades med detta konststycke, ”respect man”, snacka om underverk.

  5. Och sen är det ju inte säkert att alla som uppfostras genusmedvetet (med frihet att välja om de vill tex. gråta eller inte) Samtidigt får en upplevelse av att manlighet är dåligt. Men som det verkar idag så går det ju bara neråt, det här med hur manlighet framställs i media! Helt galet.

    Det är just helt galet! Det dina pojkar får från omgivningen är det som hela kulturen påverkats till via media.

    Det är här vi föräldrar till söner behöver vara en motvikt. Ju mer ”dom” säger manlighet är dåligt, ju mer måste vi väga upp/kompensera för det genom att visa pojkarna att dom duger precis som de är och att dom är lika bra och älskvärda oavsett grad av maskulinisering.

  6. Och dessutom är kvinnor vackra!
    Jodå, jag missade inte det, det var väl det jag försökte säga med estetisk som en porsche och mjuk och inbjudande som en limousin, fast jag lyckades kanske inte så bra med det. Men som sagt var, det är ju det som är så otroligt, inte bara har alla dessa funktioner packats in i kvinnokroppen, de har packats in i en sjujäkla lyxförpackning som heter duga oxå!
    Men skämt åsido, jag tror det ligger en del i det jag säger, även om mannen skulle vara den som är förändrad ur synvinkeln hormon/hjärna. Man får väl inte säga sånt idag som jag sa, men jag kan inte låta bli att undra, rent parentetiskt, om inte den gamla storyn om att gud skapade kvinnan från mannens revben speglar en viss arketypisk logik (jag är inte kristen, kanske jag skall tillägga). Feminister klagar ju ibland på att mediciner utprovas mer på män än på kvinnor, de missar att man i initialskedet av utprovningar undviker att använda kvinnor dels för risken att en kvinna kan vara gravid, dels för att den kvinnliga biologin är mer komplex och därför helt enkelt inför mer variabler som komplicerar utvärdering och utprovning av mediciner.
    Kvinnan har en funktion som mannen inte har, för en man tar det bara 4 sekunder (för att citera Magnus Uggla) att skapa ett barn och mannen kan helt försvinna från både kvinnans och barnets liv efter detta, och till och med vara helt omedveten om sin fadersroll. Kvinnan blir bunden i en omvälvande kroppslig omvandling under en 9 månaders graviditet, och har fortfarande efter förlossningen en rent biologisk födofunktion under ett ganska bra tag.
    Kvinnans kropp skiljer sig från mannens just på grund av barnalstringsfunktionen, för att citera en kvinnlig bekant (inte mina ord) så är ”kvinnans kropp bara en enda stor äggkläckningsmaskin”. Jag föredrar att se det lite mer romantiskt, men det finns en kärna av sanningen i det hon säger.
    Jag lägger inga värderingar i vilket som är först eller vilket som är grundmallen, jag konstaterar bara helt enkelt att rent fysiskt är kvinnans kropp anpassad till en extra funktion som männen inte har, barnalstringen, och denna fysiska anpassning har en enorm inverkan på kvinnors liv. Även om en kvinna väljer att förbli barnlös går hon ändock igenom huvuddelen av livet, från tidiga tonår till klimakteriet, bunden i sin månatliga cykel och upplever stora kroppsliga förändringar i klimakteriet.
    Vem, förutom en idiot, skulle tro att dessa enorma skillnader i fysik mellan män och kvinnor helt skulle sakna betydelse i hur män och kvinnor är mentalt, intellektuellt och emotionellt funtade.
    Nej, tack och lov för skillnaderna mellan könen. Låt de som vill bryta könsmönstren, jag har absolut ingen önskan att tvinga in människor i roller de inte själva vill ha. Men jag tror att de flesta av oss vill ha våra könsroller, de fyller en funktion. Och är en viktig del i det estetiska spelet mellan män och kvinnor. Och estetik och skönhet är i mångt och mycket vad som gör livet värt att leva.

  7. Men jag tror att de flesta av oss vill ha våra könsroller, de fyller en funktion.
    Framförallt så fyllde dom en funktion. Och det försvinner inte bara för vi lever i en modern tid. Det finns en forskningsgren inom könsskillnader som handlar om evolutionsteorier (evolutionary psychology). Den delen skulle tilltala dig väldigt, tror jag. Kolla upp det?

    Vem, förutom en idiot, skulle tro att dessa enorma skillnader i fysik mellan män och kvinnor helt skulle sakna betydelse i hur män och kvinnor är mentalt, intellektuellt och emotionellt funtade.
    Ler. Jo, det faller på sin egen rimlighet….
    Och är det då konstigt att man anser sig kunna se ”strukturer”. Det är väl rimligt att våra skillnader på gruppnivå är ger synliga mönster? Konstigt vore det annars.

  8. @ninni
    Vill bara säga att jag förstår din vän, varit i samma situation men jag förkastade den feministiska ideologi som jag fick i mig under skolgången på 90-talet relativt tidigt. Min rekommendation till din vän är att bara gå ut i en stad. Se dig omkring känn på väggarna, asfalten, studera arkitekturen och inse att manligheten är en skapade kraft, en positiv kraft som ger oss alla välstånd.

    @Dolf
    ”jag står mållös av beundran inför designerns som lyckats med detta konststycke – den är estetisk som en porsche”

    Menar du att en kvinna är baktung med drivlinan felplacerad?😉

    (och för de som inte förstod, det var ett skämt, handlar om att jag tycker att en porsche är feldesignad från start)

  9. Min rekommendation till din vän är att bara gå ut i en stad. Se dig omkring känn på väggarna, asfalten, studera arkitekturen och inse att manligheten är en skapade kraft, en positiv kraft som ger oss alla välstånd.

    Jag har redan lett in honom på det där.. titta på allt det goda och hur det dåliga är som en droppe i ‘allt det goda-havet’. Det kommer bli bra för honom.:)
    Och jag pekar även på ”andra sidan”.. visar att det faktiskt finns minst lika många droppar i ”kvinnans hav”.

  10. Njae, jag är helt enkelt inte särskilt hemma på bilar, så jag får väl rätt och slätt skämmas för att jag svamlar om saker jag inte begriper mig på. Fast fanken vet vad jag skulle valt istället, min morbida läggning lämpar sig inte för vördnasfullt beundrande metaforer.

  11. 🙂

    Som sagt bara ett skämt. Att ha motorn bakom bakaxeln är inte så bra i kurvtagningen, även om de har löst det i senare modeller med hjälp av elektronik och annat skoj.

  12. Fast det är klart, jag är inte så mycket för Twiggy-typen, mer för den blonda ”full figured” (som de säger i Top Model) bondflickan, så en lite baktung Porsche kanske inte är helt fel ändå.😈

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: