Just another WordPress.com site

Del 3; Individualism

Jag vill börja med att säg att jag inte är någon ”expert på männens könsroll”. Det är män som är experter på den. Detta är hur jag upplever att männens sociala samvaro fungerar och hur den skiljer sig från kvinnornas dito.

Every man is an island

Männens sociala värld är en hierarkisk struktur, där varje individ är ensam i en grupp.  En man kan ”vinna status i killgänget”/”avancera i hierarkin” på många olika sätt tex. pumpa muskler gym eller vara riktigt duktig på något specifikt, men han kan också ”förlora i status” tex. genom att ”vara gnällig” eller ”vara skrytig”.

I puberteten/ungdomsåren så är det framförallt fysiska attribut, så som styrka, som ger en högre plats i hierarkin. Man mäter spontant varandras styrka med brottningslekar, småknuffande och likande. Men ju äldre man blir ju mer räknas prestation och kunskap som statushöjare.

Medan Isabella “Blondinbella” Löwengrip ges epitet så som ”blåst blond tjej” med de kvinnliga sociala reglerna är männens motsvarighet till Isabella lite av idolen. Det spelar ingen roll om han heter Zlatan eller Steve Jobs, den man som jobbar hårt, presterar och lyckas är någon man ser upp till.

Mars och Venus – två olika sociala världar

En mamma skriver under signaturen Tu Vu så här om sin vuxna sons erfarenhet

Jag har själv en son som under hela sin uppväxt har föredragit att umgås med tjejer [länk]

Han pluggare till bilmekaniker och en mer manlig värld kan man behöva leta efter. Han var lite lost första terminen då jargongen var så långt från hans vardag som man kunde komma. [länk]

Vad är det som ligger bakom att denna son ”var lite lost”? Det beror på att det finns avgörande skillnader i det sociala spelet ”på Mars och Venus”.

Feminismen menar att skillnaderna mellan Mars och Venus beror (ibland. mestadels) på könssocialisering. Nu vänder jag mig till er feminister, i synnerhet genusvetare, som tror att dessa skillnader beror på könssocialisering. Hur förklarar Du att denna man ”var lite lost” när han kom ”Mars”, hur förklarar Du att jag, en kvinna, upplevde detsamma som om jag hamnat ”in heaven on earth”. Det är vad som inom seriös vetenskap kallas anomalier.

Nu till några av skillnaderna:

Färdig bordsplacering eller ta en stol och slå sig ner
Signaturen Tu Vu skriver så här om sin egen erfarenhet

Jag är själv en pojkflicka och det där att bli accepterad i båda världarna har väl kanske varit en utmaning. I pojkarnas värld blir man helt avsexualiserad och i fall där leden sluts så hamnar man ovillkorligen utanför. Man blir aldrig en fullvärdig medlem i gänget så länge man saknar ett hängande organ. Sen kan man inbilla sig att man är accepterad till 100 % bara för att själv må bra.[länk]

Naturligtvis har jag full respekt för hennes upplevelser, men de skiljer sig helt från mina. Jag tror att orsaken till att vi har diametralt olika upplevelser handlar om våra förväntningar är helt olika. En avgörande skillnad mellan männens sociala värld och kvinnornas dito försökte jag återge i rubriken till detta stycke(Färdig bordsplacering eller ta en stol och slå sig ner). Kvinnor umgås mycket kring kvinnlighet i sig, män gör det inte. Därför är sk. tjejkvällar av alla de slag är vanligt förekommande medan killkvällar knappast ens förekommer(eller önskas). Som kvinna har du per automatik en ”bordsplacering” en plats i gänget, det är en fördel med ”kvinnornas sätt”. Nackdelen är att för att inte riskera din bordsplacering så måste du anpassa dig efter kollektivismens hårda spelregler där avvikande bestraffas hårt.
Bland männen finns inte denna typ av bordsplacering-mentalitet. Här är det ”ta en stol och slå dig ner om du så önskar” mentalitet. Man kommer inte till dukat bord utan får själv ta ansvar för sin delaktighet. Fördelen är att man är friare som individ, nackdelen är att relationsbanden är lösare i sin natur.

Dom här två olika sätten att socialt interagera är inte bättre eller sämre. Det passar oss som personer olika bra.

Innan jag ens skriver nästa rubrik så vill jag ta avstånd för den. Bra va?;)
Jag är motståndare till ord som ”tjejsamla”. Det är bara trams, tycker jag. Det jag vill belysa är den skillnaden som ligger bakom att ordet ”tjejsamla” dyker upp. Det är en av våra biologiska skillnader som ger upphov till att män och kvinnor som grupper tex. samlar på saker olika sätt.

Samla eller tjejsamla?

– Det[tjejsamla] betyder att man inte samlar så maniskt som vissa killar gör, utan nöjer sig med några stycken. Det anses vara mer typiskt tjejer att samla så. Killar kan ju ofta bli nördiga i sitt samlande.[länk]

Killar blir oftare än tjejer ”nördiga” i vad de än finner som hobby/passion. Det är därför vi ser fler män än kvinnor på platser där ”nördighet”(mycket envist arbete) krävs för att nå framgång, så som musikens värld, sportens värld, företagsledningar mm mm. Män har också en lägre nivå rädsla och är därför mer benägna att ta risker tex. starta riskföretag. Forskning tyder på att har biologiska orsaker och har samband med testosteron, såväl i exponering under fosterstadie som testosteronnivå i individen.

Språk och jargong

Män och kvinnor, på gruppnivå, talar lite olika. Kvinnors språk är lite mjukare, man talar lite som i cirklar medan männens är mer ”rakt på sak”. Jag tror att detta är biologiskt helt grundat på min egen erfarenhet(så ta det för vad det är värt).

Jag har tidigare använt mig av uttrycket ”leva i garderoben”. Under perioden mellan pubertet fram till 30-årsåldern(avtagande från 20-25) så försökte jag hårt att passa in i tjejgängen. Som person är jag mycket mån om att undvika göra mina medmänniskor illa. Jag gör det aldrig med flit, inte ens med folk jag tycker illa om. Just vad gäller språket, så är mitt naturliga sätt mycket lik ”männens sätt”. Det är liksom ”kort, koncist, lösning”. Innan jag förstod det så ”lyckades” jag trampa hårt på människors tår, människor jag höll mycket av. När jag väl kunde sätta fingret på vad det var jag gjorde ”fel”, då var det inte längre ett problem. Idag växlar jag fritt mellan ”Marsianska” och ”Venusianska” beroende på vem jag talar till och vilken situation det är. Men jag trivs fortfarande helt klart bättre med mitt naturliga sätt.

Jag har full förståelse för om språk och jargon på Mars kan upplevas burdus för den som har och/eller är van vid en annan. Personligen kan jag säg att ”kvinnans sätt” för mig kan vara ”lite dryg”. Ofta upplever jag att man försöker ”omskola mannen”. Men vad säger att ”kvinnans sätt” är ”det rätta sättet” som ”mannen” ska rätta sig efter? Är inte det bästa att vi lär oss förstå varandras likheter och olikheter och respektera varandra sådana som vi är?

Okunskap!

Ibland ser jag uttalanden från feministiskt håll som får mig att bara gapa av förundran över den enorma okunskap, jag anser, råder angående manliga normer/kulturer. Det är verkligen hög tid att genus”vetenskapens” sk. ”kritiska studier av män och maskuliniteter” kompletteras med seriösa males studies för att vi ska kunna komma tillrätta med denna kunskapsbrist.
Jag vill ta avstamp i ett citat av Lady Dahmer

Jag inser ju vilken enorm press den manliga könsrollen kommer ha på Tamlin och vilka konsekvenser det kan ha för honom men även för hans omgivning om jag inte ger honom möjlighet att utvecklas utanför den.
Människa med snopp som ska få alla möjligheter att tillåtas vara mjuk, lugn, snäll, empatisk, lyhörd, omhändertagande oavsett hur många krav pojknormen kommer med. [min markering]

Även om männens värld mer eller mindre saknar den kollektivism och likformighet som jag försökte åskådliggöra i föregående del så finns det absolut saker som inte accepteras på ”Mars”. Att uttala sig generellt om normer i en så bred grupp som ”män” eller ”pojkar” är omöjligt då dessa inte består av en kultur utan en mängd subkulturer i en moderskultur. Ungdomskulturen är oftare lite ”råare – spänna muskler” än bland vuxna män, dels för att unga killar bubblar av testosteron men också för att dom i puberteten inte landat i sin manlighet än. I dom subkulturer som jag kommer i kontakt med (i huvudsak arbetarklass och övre medelsvensson, ungdomskultur samt mc-världen) så vill jag nämna några saker som inte är accepterat, ”gnällighet”(Det här kan bli ett allvarligt problem för män tex. om man behöver ”prata av sig” vid skilsmässa), oprovocerat våld, besserwiss-fasoner och ”traderi”(prata mycket om saker som inte intresserar den andra, undantag tex. sport).

Dom egenskaper som Lady Dahmer tar upp är samtliga som minst accepterade(inte sällan mer än accepterade) inom pojk- och mansnormer i samtliga kulturer jag har och haft kontakt med. Den som är snäll, empatisk och hjälpsam ses som en ”god kamrat”, absolut inte som ”omanlig”.
Att anse dessa egenskaper är utanför den manliga könsrollen tyder, enligt mig, på att man anammat de tragiska fördomar på män och manlighet som är så spridd i vår kultur och samtid än att besitta någon verklig insikt i dessa. (Naturligtvis finns det säkert subkulturer där denna beskrivning kan vara riktig, tex kriminella gäng.)

Kommentarer till: "Men Are from Mars, Women Are from Venus. Del 3" (38)

  1. Hej min son och välkommen in i debatten!
    *ler* När jag läste det där så tänkte jag just på dig och pappa. Den raden egenskaper beskriver er väl om man bara lägger till ”manlig”

    Stolt över dig!

    /Din mamma

  2. Jag vill börja med att be om ursäkt ifall jag med min ev. burdusa ”Marsianska” råkar trampa på några tår.

    Jag håller fullständigt med om att dessa egenskaper: mjuk, lugn, snäll, empatisk, lyhörd, omhändertagande, inte får en att verka omanlig( delvis undantag mjuk) utom bara som en mycket god kamrat
    jag tycker, tror och hoppas att andra i min omgivning håller med, att jag själv ,som 15årig man, har dessa egenskaper och fortfarande, i mycket, är extremt manlig. Men det varierar naturligtvis i de olika ”subkulturerna” gängen.
    Jag tror även att det är viktigt att känna till att det finns sådana här olika ”subkulturer” med ibland väldigt olika normer. så att man inte lättvindigt ställer alla på ett bräde.

    TJEJSAMLA?????
    ?
    ska vi börja från början och definiera ordet samla.
    Samla betyder att man skaffar stora mängder, ofta onödiga, föremål av ett sorts objekt. tjejsamla försöks, som jag har förstått det, förklaras som en viss typ av samla. Medan det ju betyder att man nöjer sig med lite av varje vilket ju är den absolut raka motsatsen till ordet samla och en som tjejsamlar samlar inte över huvud taget.

  3. Nils Jungenäs sa:

    Bra skrivet och fantastiskt bra analyserat.

  4. Hej!

    Här är källa ang. in-group bias:

    Gender differences in automatic in-group bias: Why do women like women more than men like men?
    Rudman LA; Goodwin SA
    JOURNAL OF PERSONALITY AND SOCIAL PSYCHOLOGY Volume: 87 Issue: 4 Pages: 494-509 DOI: 10.1037/0022-3514.87.4.494 Published: OCT 2004

    Det är den mest citerade jag hittat. Finns en del senare artiklar som bl. a. tittar på samband mellan självkänsla/gruppidentifikation och detta beteende.

  5. Tack för omtanken, Lady Dahmer, men vi har redan dessa möjligheter. Att vara mjuk, lugn, snäll, empatisk, lyhörd och omhändertagande är redan en del av pojknormen. Visst kan det säkert tyckas hårt och hämmande för den som blott iakttar, men vi som befinner oss inuti, vi vet. Jag har haft djupa samtal med alla mina vänner, och det är ingenting som kommit på ålderns höst utan har funnits där sedan vi var gamla nog att få hjärtat slitet ur bröstet och stampat på, vilket för egen del började någonstans i mellanstadiet.

    Sen finns det ju, i alla fall där jag växte upp, ofta en ironisk underton i allt det tuffa. Vissa saknar ju radar för det där.

    Har ännu bara hunnit läsa detta inlägg, men ser fram emot resten. Dina kommentarer i Pelles blogg ger hopp om framtiden🙂

  6. Hej och välkommen En härlig kille!
    Visst kan det säkert tyckas hårt och hämmande för den som blott iakttar, men vi som befinner oss inuti, vi vet.

    Det är en av orsakerna till att det blivit så fel. Även om det idag finns några troende män som är feminister så är ”problematiseringen av män/manlighet/mansroll” i stort sätt uteslutande gjort att individer som ”blott iakttar”. Står man utanför staketet och tittar in i pojkarnas trådgård… är du förvånad över att det är så man tolkar det man ser? Jag är det inte, det är faktiskt logiskt att man tror så.

    Men det gör det inte mer sant. Det är en av de viktigaste saker vi har att göra, att spräcka fördomarna som finns inom nutidsfeminismens väggar:)

  7. Hej Ninni! Följer den här serien med stort intresse. Får jag testa/vidareutveckla ditt resonemang? Jag skulle vilja hävda att med din logik så borde det finnas både en kollektivistisk och en individualistisk version av både den manliga och den kvinnliga normen, eller hur? För det är ju vad du gör, analyserar gapet mellan Dahmers bild av den manliga normen och din bild av densamma. Naturligt blir i så fall att den bild (kollektivistisk/individualistisk) man själv ingår i får primärt styra utvecklandet av just MIN manlighet. Och däri ligger då konflikten såklart.

    För övrigt; Lady Dahmer – dra något gammalt över dig. Hur skulle du reagera om jag gjorde en bloggpost för min nyfödda dotter där jag berättade att jag minsann skulle uppfostra henne med en ny teknik som skall göra henne till den första ambitiösa, framgångsrika,ledarskapsflickan i Sverige! Nä just det… Du kanske skulle fundera över hur det kommer sig att du tolkar alla män utanför din bekantskapskrets (för de är väl annorlunda eller hur?) som hårda, upphetsade och elaka. Folks uppförande mot mig tenderar ofta spegla vad jag skickar ut för signaler har sent omsider lärt mig.

  8. Jag är kanske lite naiv, men ja, jag blir förvånad. Inte över den initiala tolkningen. Man kan inte veta och förstå allting direkt, så är det ju. Men att hon (och många andra) inte verkar ha lärt sig något med åren, det förvånar mig. Det är ju ändå en vuxen kvinna vi pratar om. Har hon inte haft en nära relation med en enda man under alla dessa år? För hade hon det så borde hon veta bättre. Eller så sorterar hon dem alla under fliken ”undantag” för att slippa besiktiga de enorma sprickor som går genom grunden hon byggt sina värderingar på.

  9. Vad kul att se att din son kommenterade här ninni! Jag skulle just fråga dig om en grej du skrev i ett kommentarfält hos Pelle B, men jag hittar inte efter evigt sökande!

    Vad va det du skrev om testosteronhalten hos pojkar? Du skrev att våra söner var lika starkt kodade, men att din son kanske hade mer testosteron? Kan du skriva OM det, så att jag kan citera dig i min blogg. Funderar mkt kring det där.

    Speciellt min andra son är helt annorlunda, och vill inte ligga själv på golvet och leka med leksaker (som min första gjorde) och är mer glad över ansiktskontakt (jämfört med första) , så .. skulle det kunna vara att min andra son har ÄNNU mindre testosteron? (vet att det låter som en konstig slutsats men de blir för långt om jag ska motivera mina tankar kring det.)

    Alltså. Det jag undrar ÄR:

    – Hur påverkar testosteronhalten? Om en pojke har mycket testosteron; hur märks det? Om en flicka har mer testosteron än vanligt; hur märks det?

  10. Jag svarar inte i ditt ställe Ninni. Bara utifrån mitt manliga perspektiv. Och som biolog.

    Som allt annat så är testosteronproduktionen individuell. Några producerar mycket, andra mindre. Dessutom ändras det både med ålder och i olika situationer. Med tiden sjunker testosteronhalten, antingen är man redan på toppen eller så kom man aldrig dit. Som man är man mycket konkurrensinriktad som ung. Sex är en viktig tanke i livet. För de med hög produktion kan det ställa till det rejält. För de med låg produktion är det inte säkert att de får komma till. De är bättre som tjejernas kompis. Kvinnor väljer killar med lagom hög testosteronhalt runt normalfördelningens mitt. När man sen blir pappa sjunker testosteronhalten naturligt. Det är inte utan anledning. De män som jagat vidare fick färre barn än de som stannade och hjälpte till att vårda de barn de redan fått och fick chans till fler barn. Evolution på jobbet. Med åldern blir man också mer oengagerad i andras åsikter. Man behöver inte hävda sig jämt, eller få sista ordet. Märker det själv nu när jag närmar mig 40 (kan kanske vara svårt att tro när jag aktivt debatterar, men så är det). Oftare tänker man ”orkar inte skriva något på det, dö i okunskap om du vill.

    Det går dessutom att direkt påverka en persons testosteronhalt. Om man låter en kille med hög produktion göra ”omanliga lugna saker” ser man en tydlig dropp. Om en man med låg produktion utsätts för press, konkurrens, stress ökar hans produktion tillfälligt. För den med hög naturlig produktion sker liten förändring uppåt och för den med låg produktion liten ändring neråt. Det finns feedbacksystem som håller nivåerna rimligt stabila. Dessa störs när man tillför konstgjord testosteron. Feedbacksystemet talar om för testiklarna att dra ner på produktionen, men hjärnan vänjer sig vid den höga nivån. När man slutar en dopingkur känner sig mannen nere, svag och omanlig. Han är fast i beroendet när hjärnan kräver det testiklarna inte kan producera.

    Till detta kommer testosteron man utsätts för under vissa perioder under fosterstadiet. Du har också en liten produktion av testosteron (testiklar är bara omformade äggstockar). Även kvinnors produktion varierar. Så om du har en naturlig hög produktion eller av miljön fått en förhöjd produktion under vissa kritiska perioder under graviditeten har dina söner fått olika tillskott av testosteron. Jag är inte expert på exakt detta, men jag kan tänka mig att det påverkar kalibreringen av feedbacksystemet. Det är alltså inte alls konstigt att de har olika personlighet på man-kvinna-skalan. Och det ska de få ha. Bara du är lyhörd och låter dem utvecklas som olika, utan att försöka forma om dem, kommer det att gå utmärkt. Utmana gärna både pojkarna med både manliga och kvinnliga aktiviteter och miljöer, men acceptera deras olika val. Min erfarenhet är att barn som provat på båda världar blandar uttryck friskt. En pojke kan älska att smälla på andra i hockey och baka bröd. En flicka kan älska hello kitty och cykeltävla med pojkarna på gården. Det är en komplex värld utan exakta färdiga svar hur någon blir.

    Det är en ganska fantastisk tanke att hur mamman hade det under en begränsad del av graviditeten kan påverka personligheten på barnet för all framtid. Och kanske även påverkar barnets könskörtlar och därmed framtida generationer, sk epigenetik. Som naturvetare blir man alltid förundrad över hur lite vi vet och hur många faktorer man inte kan bortse ifrån i en fråga. Därför blir man ledsen när en ”vetenskap” helt bortser från en sida av förklaringen när den inte passar mallen. Vi förnekar ju inte den sociala miljöns påverkan på var inom ramen man hamnar.

  11. Och så svaren på dina två frågor. En kille med höga halter testosteron är mer tävlingsinriktad, mer riskbenägen, mer självhävdande (min spade!), älskar när det går undan.
    Det samma gäller för tjejer med höga halter, men inte i lika hög grad som de ”värsta” killarna. Men med en tydlig skillnad till de tjejer med låga eller normala halter.

    Har en dotter som antagligen har höga halter, om inte så att det ska räknas som anomali. Inte så tävlingsinriktad, men med en ordentlig framåtanda. Hon hade nästan bara pojkkompisar fram till sexan. För över ett år sedan skar hon sig ganska illa i handen på en hajk. Så illa att de flesta pojkar i den åldern nog också skulle tycka det var otäckt. Tog det med stoiskt lugn, trots långa nattimmar på akuten. Är nästan lite stolt över ärret. Har väl sminkat sig någon gång, men mest på skoj. Är ganska ointresserad av extremt kvinnligt mode och den rätta handväskan. Visst skulle man kunna hävda att jag genom min uppfostran härdat henne genom att ta ut henne i skog och mark och inte genast rusa fram och gulla för minsta blåmärke, men det korrelerar med så många andra beteenden att det inte bara kan vara uppfostran. Hon har gjort besök i gulligullvärlden och aktivt valt bort den. Och jag är säker på att vi INTE tvingat henne. Hon har valt självständigt av buffén. Ingen tvekan om kvinnliga uttryck, men åt det grabbigare hållet.

  12. Hade just ett långt samtal med min dotter om en massa vuxensaker (så dags nu) om att hitta sig själv, om hormoner-effekter-normalfördelning, om vem som får skriva i ens livsbok, hur man blir bemött som flicka i pojk- resp flickgrupper när man är pojkflicka, att både våga säga ja och nej till sex utifrån vad man själv vill, mm. Ujujuj vilka analyser den flickan gjort av sin förskoleperiod och skola. Genomskådat koden i killgruppen och genomskådat härskartekniken ”drottningen och hovdamerna” i flickgruppen. Hur ”drottningen” hotade de flickor som ville vara med henne och killarna leka krig i skogen. Hur vuxna kvinnor har försökt få in henne på ”den rätta vägen”. Hon rör sig verkligen mellan mars och venus, och genomskådat dem båda.

  13. skulle det kunna vara att min andra son har ÄNNU mindre testosteron?
    Det här låter som du missförstått.

    Det här blir naturligtvis en förenkling, men jag tror liknelsen håller ändå.

    Tänk dig en järnvägsräls som börjar i stad A(befruktningen) och rälsen(graviditeten) går norrut. Rakt norrut ligger stad B(feminiserad bebis). Tidigt längs rälsen finns en järnvägsväxel som växlar över till ett annat spår, som leder till stad C(maskuliniserad bebis).

    Testosteron styr järnvägsväxeln. Testosterons närvaro gör att tåget (hjärnans utveckling) växlas över till en annan räls och resans mål är nu stad C. Hit anländer alltså både pojkbebisar och maskuliniserade flickbebisar(såna som jag. Pojkflickorna. Kanske är pojkflickors och pojkbebisarnas C inte samma plats)

    Efter graviditeten, under de fem första levnadsveckorna, har pojkbebisar en period med höga halter testosteron. Där görs den sista ”präglingen” varvid pojkflickor och pojkar blir olika. I liknelsen skulle det kunna beskrivas som att pojkbebisar tar ett anslutnings-tåg vidare till stad D.

    Efter dessa fem veckor sjunker testosteronhalten och förblir låg fram till puberteten. Så båda dina pojkar har nu låg halt testosteron:)

    Sen är halten av betydelse, troligen både under resan till C och D. Det gör att pojkar vanligtvis bor i området runt D. Troligen åkte inte din yngsta lika långt på sträckan till D utan hoppade av i en förort jämfört med din andra pojke och min pojke lite förbi D till en förort på andra sidan om ”centrum”.

    Men det finns pojkar som bor i B(flickpojkar). Det är ovanligt, mycket ovanligare än C-individer(pojkflickor), men det finns. Denna individ är kanske en sån B-pojke?

    Det är just det som är tjusningen med denna forskning, att den ger svaret ”du är just du och någon annan är annorlunda än dig, men inte sämre/bättre”. Det ger inte två kön, utan 3 stora grupper(städerna) med snarlik inom-grupps-personlighet(flickor, pojkar och pojkflickor) och till det mängder av varianter som täcker hela glasbebyggelsen utanför städerna B, C och D.

  14. Hej Mattias:

    Jag skulle vilja hävda att med din logik så borde det finnas både en kollektivistisk och en individualistisk version av både den manliga och den kvinnliga normen, eller hur?

    Jag skulle säg det annorlunda, men kanske menar vi samma sak?
    Förklarar med en liknelse ur sportens värld.

    Tänk dig fotboll eller en individuell sportgren, höjdhopp?
    Kvinnors ”sociala samvaros-spel” är fotbollen. Du måste som enskild spelare hålla dig till den gemensamma taktiken. Det är laget räknas. Men det innebär ju inte att det är helt fritt från individuella prestationer?

    I höjdhopp är du ensam. Du kan byta taktik mitt i en tävling. Det är du som är vinnaren eller förloraren. Men det innebär ju inte att dom andra friidrottarna inte känner med dig om du vinner eller förlorar?

    Det jag menar är att inget är svart eller vitt. Det finns en klick av kollektivistism inom individualistismen och vice versa.

    Vad det så du tänkte eller var det något annat?

  15. Klok flicka!

    Det ska du vara glad för. Det underlättar hennes liv.

    Det är just det jag önskar att vi kunde uppnå.. och som jag önskar vi kunde sikta på istället för att hålla på med att debattera hen od som inte kommer ge önskad effekt….
    för det är när man förstår och ser igenom detta, som din dotter tycks göra, som man blir fri från könsrollernas bojor.:)

  16. Nu är vi ju och snusar runt inlägg som kommer längre fram i denna serie.

    En tankenöt: nu har du alltså tre stora grupper av människor B, C och D-människor.

    * Vilka personer är det som har varit och är tongivande inom feminismen? Hur påverkar dersas framfart de andra gruppernas situation?

    * Vad innebär det med tre grupper när vi räknar könsfördelning i yrkeslivet? I vilken ”stad” bor kvinnliga politiker, kvinnliga företagsledare osv?

  17. AV: Måste bara säga tack för dina svar! (Och tack till dig med Ninni) ska läsa igenom grundligt när jag får mer tid. Ville bara inflika lite att när jag var yngre och funderade kring dessa saker hade jag blivit jätteglad om en viss bok fanns i min bokhylla. ”Självkänsla nu!” av Mia Thörnblom. Och Jesper Juul ”Ditt kompetenta barn!”. Jag tycker de två böckerna ska finnas i varje tonårings rum!🙂 (vet inte hur gammal din dotter är men. Från det att jag var 16 hade jag iaf velat ha dem i bokhyllan, bara ett tips)

  18. Tydligt att vi tänker på väldigt olika sätt! Jag förstår din liknelse och accepterar den. Men ser den som ett komplement.

    Jag tror att om man ser de 4 perspektiven (2+2) som en box med 4 lådor (sk ledarskapsbox) eller kanske som en kvantdator fungerar så får man 4 lägen. Om man sedan gör en klassisk jämförelse med profiler i gruppdynamik så kan man komma till slutsatsen att alla instanser/scenarier av verkligheten man tittar på kan ha 4 olika ”utseenden” beroende på vem som tittar. Om man är medveten om att den man pratar med kan befinna sig i en av de andra boxarna så blir det lättare att föra en dialog om t ex feminism eller relationer. (Jag pratar alltså fortfarande om din kollektivistiska vs individualistiska världsbild).

    Det här är egentligen direkt jämförbart med den omogne ledaren/personen som alltid utgår från sig själv i en grupp istället för att ta hänsyn till om gruppen består av doers eller thinkers, introverts eller extroverts, faktadrivna eller känslomässigt drivna människor osv.

    Hänger du med? Har som vanligt svårt att få på pränt det som är så tydligt i mitt huvud.😉 Hur som helst, jag menar att efter ditt inlägg så ser jag konflikten mellan feminister och antifeminster i ett klarare sken och har lättare att förhålla mig till, och navigera i, det.

  19. Ah!

    Har som vanligt svårt att få på pränt det som är så tydligt i mitt huvud.😉
    Det är alltid svårt att beskriva, men nu tror jag allt jag är med på vad du tänker. Och dessutom nickar jag ivrigt instämmande.

    När man pluggar sociologi, så ser man snabbt fördelen med att använda olika perspektiv och förklaringsmodeller. Det avgörande för förståelse av sociologiska fenomen är att kunna växla mellan ”olika boxar”. Genom att byta perspektiv så får man en annan vy som ger en kompletterande förklaringsmodell.

    Problemet med feminismen är inte att man i allt och varje punkt ”har fel” utan att man är låst i ett perspektiv samt att man är ovillig att ta till sig andra forskningsområden och anpassa/utveckla sitt/sina perspektiv med ny kunskap/vetenskap.

  20. Hon är 14 ½ och har planer på att flytta hemifrån redan om ett och ett halvt år. En gymnasieskola 45 mil hemifrån med DEN utbildningen. Så mål och självförtroende har hon. Verkar ha bra självkänsla också och är trygg i att vara lite annorlunda.

    Jesper Juul bör man definitivt läsa innan man skaffar barn själv. Har mött en hel del unga föräldrar som tror att föräldraskap är vård och mys med bebis. De blir ganska förvånade när man säger att det är ett livslångt projekt som har ett tydligt mål om 18 år. Då ska den där lilla babyn vara en ung självständig vuxen med verktyg att tackla världen. Och du är guide, läromästare och coach på denna resa som börjar dag 1. Men det är ditt kompetenta barn som ska göra resan, inte du. Då räcker inte mat och rena kläder. Då måste man faktiskt tänka till om sin föräldraroll.
    Det där med föräldrakörkort eller obligatorisk föräldrautbildning (mer reflektion än pekpinnar) kanske inte är en så dum idé.

  21. Finns det någon annan ‘filosofi’, ‘ideologi’ eller motsvarande som hela tiden kritiserar halva befolkningen (pga kön) förutom feminismen? Inte undra på att jag och många andra mår skit… ibland. Är sjukt glad över att jag lyckades ta mig igenom skolan innan den genomsyrades totalt av skruvade idéer.

    Tack för personer som du Ninni!🙂

  22. Jag skulle nog säga att det handlar om att hitta en ballans i synsätten det här är jag och det här kan jag bli. De två olika inställningar man kan ha till sig själv, mindset.
    För att må bra måste man acceptera sitt biologiska jag och att det är lika bra som andras biologiska jag. Det kan vara när man upptäcker sin sexuella läggning, hur man är som person, vem man gillar att leka med, vad man gillar att göra.
    Samtidigt får inte heller det bli en begränsning till vad man kan lära sig om man vill. Möter en hel del som anser att de är naturligt dåliga i matte. Sådan är jag, inget att göra åt. Visst man kanske inte ska satsa på civilingenjör, men nog kan man bli betydligt bättre på det om man jobbar för det. Få är på gränsen av sin förmåga.
    Där får man balansera med känsla.

    Ännu mer om man har en funktionsnedsättning. Ok, det här är en del av mig. Jag har problem att läsa. Men jag kan lära mig andra vägar runt problemet om jag vill. Med hjälpmedel och envishet kan jag bli författare.

    Och det är nog där skon klämmer för socialkonstruktivisterna. De accepterar inte att det finns ett biologiskt jag och är inte i kontakt med det. När det då uppstår konflikter söker de endast sociala förklaringar och försöker modellera bort problemet. När det inte helt går mår de dåligt och förstår inte varför. Eftersom de förnekar sitt biologiska jag, och jag menar inte bara på pojk-flickskalan, är de dömda att vara slavar under biologin. Kanske därför de blir så ilskna när man föreslår biologiska förklaringar på vissa problem. Påfallande ofta att några blir personligt sårade och arga trots att man debatterar lugnt och sakligt när man ifrågasätter deras världsbild. Ungefär som om man säger ”Gud finns nog inte” till mycket religiösa. det går bortom deras sinnevärld och då gungar deras verklighet.

  23. EXEMPEL PÅ DEN KVINNLIGA KULTURENS ÖVERLÄGSENHET

    I Sveriges radios kulturredaktion ingår bland de dagligen, år efter år anlitade, ideologiskt korrekta medarbetarna, vilkas ord aldrig får ifrågasättas, ett par Jenny:ar. Båda lär oss dels vad godkänd och positiv kultur är – JENNY TELEMAN till exempel storheten hos TUR-teaterns uppsättning av SCUM-manifestet (”Gyllene hat mot män”), JENNY ASCHENBRENNER till exempel vilka personligheter, som bäst lyckas ”rasera” diverse gamla och onda, ”fascistiska” och kulturrasistiska föreställningar.

    Här har Jenny A. beretts plats i DN för att intervjua den stora, postmodernistiska konstfackskonstnären Joanna Rytel från Polen:

    ”Tidigare har Joanna Rytel bland annat strippat för apor och onanerat för katter men första gången som hon blev allmänt känd som ung, arg och besvärlig konstnär var med Gubbslem-aktionen mot Fröken Sverige-galan 2001 (då som ena delen i konstnärs­duon Un­fucked Pussy).”

    http://www.dn.se/kultur-noje/med-smak-for-det-svarta

    Här kan ni se Joanna Rytel i hennes rätta miljö (bild 3 uppifrån) på Internationella kvinnodagen 2009:

    http://www.qx.se/9641/urban-art-state-utmanade-heteronormen

    Från Joanna Rytelse äkta konstnärshemsida:

    Performance
    ”WANT TO PLAT DOCTOR WITH YOUR DICK?

    Want to play doctor with your dick? Ejaculation guaranteed you know. Maybe I’ll choose you, so you should feel honoured. Or maybe you would be offended if taken for a potential sex buyer? First and foremost I’m a whore. Or am I just dressed up as a sex worker? I choose, if you are attractive, you can buy. Sex for money is my dream.”

  24. wow vilket driv! Ja absolut har hon mål och självförtroende! Men ja, självkänsla är en helt annan sak. Hon har säkert jättebra, det vet ni mer än om jag förstås. Men jag vet också att det är något som man måste ”fylla på” ofta för att kunna göra uttag också ibland. Det är därför Mia Thörnbloms bok är så himla bra, för att , som med Jesper Juuls bok, bara av att ha läst den har man med sig något värdefullt resten av livet. Du har helt rätt i att när man får barn är det mycket mer än bara vård och mys. Jag ska strax påbörja boken om tonåringar av Jesper Juul: ”Men fatta då!” har jag för mig den heter. Men den kan jag förstås inte rekommendera innan jag läst klart🙂

  25. okej jag har försökt se det framför mig nu. Så våra pojkar, är alltså personer som klivit av runt station D?

    I praktiken så känns det ändå väldigt självklart för mig att erbjuda min son allt; alltså alla leksaker och kläder och färger. Och sen får han välja själv utifrån det. Du skrev förut att du gav din son dockor och dockvagn, men att han lekte bil med det. Så långt ser jag det som att du givit han alla möjligheter (ifall du nu gett han annat också förstås men det tar jag för givet nu). Jag har tex. erbjudit min son ett dockhus, och han leker både med dockorna där och även med bilarna i huset.

    Men du sa att när din son gjorde valet att leka med dockorna ”felaktigt” så liksom fortsatte du med att bara ge han pojksaker då eller? För att det var så ”tydligt” vilken station han skulle till typ. Eller redan hamnat på då. D. Långt ut på D.

    Men för mig… så känns det lite konstigt. Även om min son hade bara lekt uteslutande med bilar i dockhuset, och kanske lekt att dockorna var .. något som går att relatera till pojkaktiga lekar, så hade jag inte fortsatt på den vägen. Jag hade bara fortsatt erbjuda allt, så får han alltid fortsätta göra vad han vill med det. Förstår du skillnaden lite?

    Tex. att om jag ger min son en massa olika tröjor i olika färger och han i princip alltid väljer de gröna tröjorna, så kommer jag ändå att fortsätta servera honom olikfärgade tröjor. De tröjor som han tydligt avvisar skänker vi bort eller nått. Men du hade alltså då valt att ge han grönt enbart eftersom det är vad han tydligt efterfrågar?

    Min mail är en annan än vanligtvis för det har blivit nå konstigt, de går inte att kommentera med min vanliga:/ Men det är samma mariel som alltid =P

  26. Testa på du. Jag har inte glömt dig här. Jag kommer svara, troligen som ett inlägg. Du snubblar in i mitt hjärteämne och jag vill göra det tydligt och pedagogiskt för det är viktigt för mig att det förstås. (Du skulle förstå oavsett, för du är en ”vill förstå hur du tänker”-person.)

  27. testing testing (du kan ta bort den här sen)

  28. ah okej🙂 Jag testade för att se om det går att kommentera med min e-post-adress. Det verkar fungera. Himla mystiskt det där. Har både .com och .org wordpress konto verkar det som. På din blogg måste jag logga in på min .com användare🙂 Ser fram emot dina inlägg Ninni!

  29. Mariel:
    Jag tycker inte om sötsaker så som kakor. Att som normalviktig kvinna välja bort kakor, det har många svårt att respektera och jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag inte behöver banta för att jag tackar nej till kakor, av folk som vet om att jag inte tycker om det.

    Det finns ett talesätt jag ogillar, ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Jag behandlar andra som dom vill bli behandlade, inte som jag vill bli behandlad.

    Om du skulle vara en vän till mig IRL och du varje gång vi träffades skulle erbjuda mig kakor fast du vet att jag inte vill ha, då skulle jag uppleva att du inte respekterade mig som jag är.

    Du skrev förut att du gav din son dockor och dockvagn, men att han lekte bil med det. Så långt ser jag det som att du givit han alla möjligheter (ifall du nu gett han annat också förstås men det tar jag för givet nu). Jag har tex. erbjudit min son ett dockhus, och han leker både med dockorna där och även med bilarna i huset.

    Men du sa att när din son gjorde valet att leka med dockorna “felaktigt” så liksom fortsatte du med att bara ge han pojksaker då eller? För att det var så “tydligt” vilken station han skulle till typ. Eller redan hamnat på då. D. Långt ut på D.

    När han var liten så gav jag honom hela bredden. Men det är han, inte jag, som har hans livskompass inom sig. När han valde bort skulle jag aldrig välja att fortsätta ”ge bredd” för att det för mig skulle vara disrespektfullt mot hans val, på samma sätt som om du skulle envisas med kakor mot mig.
    Varje gång vi tex. gick in i en leksaksaffär fanns möjligheten för honom att välja till om han skulle ångra sig. Så länge jag förhåller mig neutral till hans val kommer han göra så.

    Att säga nej är svårt för oss människor eftersom vi är flockdjur. Barnen har en vilja att vara oss till lags. Risken med att fortsätta ”ge allt” när barnet valt bort är att man signalerar till barnen att ”det här är något mamma vill/tycker är bra” och att de då väljer till för att göra oss till lags.

    Jag hade bara fortsatt erbjuda allt, så får han alltid fortsätta göra vad han vill med det. Förstår du skillnaden lite?

    Så hur vet du att han gör som han vill eller gör vad han tror du vill?
    (Nu är dina söner så små så än är det inte aktuellt.)

    Jag ser min roll som förälder som ”stödet i livet”. Jag lägger mig bara i hans val om jag har argument i frågan(tex. om det är farligt/går ut över annan osv), för att förklara/visa konsekvenser han är för liten att själva se eller om han frågar. Annars stöttar jag hans val även om jag skulle önska han valde annorlunda. Att ”välja fel” är en viktig lektion i lärandet för livet. Som förälder finns jag här för att stötta under svåra lektioner och fånga upp om han faller.
    Mina ledstjärnor i den rollen är respekt för individen, argumentbaserad diskussion och villkorslös kärlek i mängder.

    En gång… min son var runt 10 år… jag hade en diskussion med en av hans pedagoger.
    Jag sa typ: ”Låt han ta det själv. Han är så trygg, det fixar han.”
    Den reaktion jag fick av denna lärare var att hon spontant utbrast: ”Ja, han är otroligt trygg! Jag har aldrig mött något liknande. Hur har ni burit er åt?!”
    Hon har jobbat som lärare i hela sitt liv och är vid att vara pensionär nu, så helt fel taktik kan det ju inte varit iaf:)

    Men vet du Mariel, du är så eftertänksam som person. Så jag är helt säker på att du går på en bra ”föräldrastig”. För det är just att man vågar ifrågasätta sig själv i sin roll gör att man hittar en bra stig. Dina pojkar har gjort ett bra val när dom valde dig som mamma ;D

    Så våra pojkar, är alltså personer som klivit av runt station D?

    Japp, och staden D är stor som New York med förorter. Även om de är i ”samma stad” kan de alltså bo mycket långt från varandra(=vara väldigt olika som individer).

  30. Åh! Tusen tack!

    Den här kommentaren värmde mig så mycket att jag var tvungen att ringa min vän och berätta för jag blev så glad. Om mina ord bara kan vara ett litet ljus för en enda individ ”där ute” som förtrycks och mår dåligt av nutidsfeminismen vidriga härjningar, så är jag nöjd.

    Så det är du som ska ha tack. Denna kommentaren gav mig energi!

  31. AV:
    Då är våra barn jämngamla. Visst är det coolt att följa deras utveckling och livsväg.:)

  32. Okey jag förstår hur du tänker🙂 men jag tänker lite annorlunda, kan blogga om det en annan gång🙂 Tack förresten… det värmde i mammahjärtat. Hoppas du är kvar på nätet länge till, jag tycker om att prata med många (kloka) om föräldraskap, och du verkar onekligen ha gjort en hel del rätt🙂

  33. Ja det är intressant. Speciellt med de valmöjligheter man har idag. Men det ställer än högre krav på föräldrarna att barnen blir självständiga tidigt. det är ju synd att missa DEN utbildningen för att man inte kan diska och laga cykeln. Eftersom jag själv är lärare kan jag se en tydlig skillnad i klass och utbildning. Dels kostar det extra men framförallt har det med uppfostran och familjens inställning till utbildning att göra. För den lyckligt lottade har man extremt mycket bättre möjligheter än vad en annan hade.

    Tiden går fort. Tycker det var nyligen man höll det lilla knyttet i famnen och nu går man dykkurser tillsammans och diskuterar framtida yrkesval. Men hellre det än att man har en tonåring som bara glider runt och mår dåligt. Dom har jag nog av på jobbet.

  34. Blir så himla arg på det där uttalandet om Pelle Billing som kvinnohatare… du har så himla rätt i att det stämplar oss som mähän.. Ursh. Skönt ändå att vi är ett par stycken🙂 Även om de inte vill erkänna vår existens..

  35. Varje minut av ”arg” i ditt liv, är en minut mindre ”glad” för dig. Livet är för kort för att inte vara glad.:)
    Så jag låter bli att bli arg. Jag tänker ”Pucko!” och sen bryr jag mig inte på henne mer. Det finns så många goda människor och goda handlingar att bry sig om istället. Människor vars agerande gör mig varm och glad. Människor vars agerande gör mig ger mig hopp. Jag väljer att låta dessa göra mig glad istället.:)

  36. Du har inga exempel på hur det här med ”Färdig bordsplacering eller ta en stol och slå sig ner” funkar i praktiken?

  37. Jo, det har jag… det jag spontant tänker på är ett privat mail. Jag ska fråga om jag får använda det.

    Annars ska jag försöka förklara med egna erfarenhetsanekdoter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: