Men Are from Mars, Women Are from Venus. Del 2

Del 2; Kollektivism

I det sociala spelet inom gruppen kvinnor ingår en likriktning, som saknar motsvarighet (i omfattning) bland män. Hos både män och kvinnor ger ”grova könsnormsbrott”(tex. man i klänning) social bestraffning, vars syfte är att få individerna att hålla sig inom normens spelregler. Utöver dessa grova normbrott så finns det en strävan att man ska hålla sig i mittelfåran, där kvinnor som avviker från mitten med sociala straffmetoder piskas till ”det rätta”/”vara lagom”.

Problemet är att denna sociala bestraffningen för  dessa ”mindre grova normbrott” görs på ett subtilt sätt som går rakt förbi vårt medvetande och når oss på ett känslomässigt plan i vårt undermedvetna intellekt. Det är det som gör att kvinnor/feminister ofta talar om ”strukturer” med ord som ”det känns”, ”jag upplever”, ”vi kvinnor”, menar jag.

Låt oss utgå till ett konkret ex, städning. Jag väljer att ta avstamp i en kommentar som ringar in problembilden otroligt bra. Signaturen Nova skriver:

”Jag hatar hemarbete, men alla mina väninnor har så extremt fiffat hemma, så vad gör man? ”

Jag vill här göra en liten reservation här. Det är möjligt att det är annorlunda för just Nova. Det är ett socialt fenomen jag vill försöka belysa, hur det är för just privatpersonen bakom signaturen Nova vet jag naturligtvis inget om.

Nova upplever att hon behöver leva upp till väninnornas ”rätt”, istället för att själv göra det som är rätt för henne som individ. Som jag tidigare nämnde så når den sociala bestraffningen Novas undermedvetna tänkande där även kunskap/minnen om vad det innebär att låta bli finns lagrade. Med en enda vass blick skulle budskapet ”värdelös kvinna” förmedlas till henne om hon inte lever upp till det ”rätta”. Just att detta sker i våra undermedvetna del av hjärnan gör att Nova står utan verktyg att hantera situationen med.

Signaturen Sara beskriver denna sociala bestraffnings-blick mycket träffande så här:

Det finns även “kvinnliga blickar” gentemot andra kvinnor. Blickar som kan döda!
Blickar som bedömer konkurrensen, skönheten, sexigheten, intelligensen. Eller bara avfärdar som noll och intet värd. Bara välj.
Om det varit på Aftonbladets förstasida så hade det förmodligen stått “Dödsblicken”

I nästa steg, när kvinnan blir sammanboende, så heter det att man ska ”dela lika på hemarbetet”. Då blir trycket att ”vara som andra kvinnor” en belastning att dela för paret.

• Vem är det som vanligen bestämmer i hemmet om vad som är ”rätt” nivå på städning ska uppnås?
• Vem är det som avgör när det ”behöver” renoveras? När man ”behöver” en ny bokhylla?
•  Är det något paret diskuterar fram och tar ett gemensamt beslut i, eller finns där en könsmaktfaktor i hemmet?

Jag upplever det senare, att ”hemmet & barnen” är kvinnans maktsfär. Att det fortfarande är så, år 2012, beror ofta inte på att männen ”inte vill ta ansvar” som feminister ofta framhäver. Istället för förklaringsmetoder som grundar sig i könsmaktordning, så bör vi(som samhället) se till kollektivism och social bestraffning samt biologiska faktorer.

Frågorna som borde lyftas upp istället för feministiska ideologiska ställningstaganden ”dela lika på arbetet” är, tycker jag:

• Hur får vi kvinnor att välja själv utan att inte bry sig på vad väninnorna gör och inte gör? Utan att såras av den sociala bestraffningen?
  ( en senare del i denna serie kommer behandla just denna fråga)
• Naturligtvis är det ett helt okej val att välja att följa ”det rätta” för att sträva efter att väninnornas beundran/acceptans. Men är det då mannens sak att göra hälften av arbetet för att kvinnan gör det valet?
• Är män nöjda med ”hem/barn-makt-situationen” och håller med om att ”denna städ-nivå”(eller liknande) bör upprätthållas eller om det ett förtryck av individer vars könsroll innehåller att man inte klagar?

Den här likriktningen är inget unikt för Nova eller städning. Vi har regler i vår könsnorm för allt och kollektivismen/likriktningen som råder i kvinnliga sociala sammanhang innebär att att mer eller mindre varje avvikelse från ”det rätta” medför social bestraffning. Social bestraffning är en metod som är effektiv då vi biologiskt är flockdjur och därför undviker saker som hotar vår position i flocken.

Kollektiv bestraffning – olika men lika

Det här ger bojor åt varje kvinna oavsett var hon befinner sig i livet och i samhället. Hur mycket en enskild kvinna påverkas av denna likriktning är helt individuellt beroende på personliga egenskaper som tex. hur mycket ”skinn på näsan” individen har.

Isabella “Blondinbella” Löwengrip beskriver hennes upplevelse av fenomenet så här:

”Jag har aldrig upplevt arbetslivet som tufft för att jag är en kvinna, men det gäller endast när jag har träffat män. Männen tycker generellt att det är coolt att en ung tjej som jag vågar satsa allt på det jag tror på. Attityden från kvinnor har däremot varit annorlunda. I stället för framgångsrik är jag en blåst blond tjej som tror att jag är något.”

Mycket försåtligt i Isabellas fall, så kopplar hon detta till avundsjuka. Det handlar inte om avundsjuka, du är långt utanför mittfåran Isabella. Fy dig!; D
Tror attan att du piskas hårt av kvinnorna.

Varför är det inte avundsjuka? Varför är jag så säker?
Hanteringen är identisk[1] oavsett på vilket sätt man avviker från mittfåran!

Här handlar det om att frivillig barnlöshet[2], varför skulle man vara avundsjuk på det valet? Det är ju ett val varje kvinna lätt kan göra.

Det är kvinnor som könsrollsväktare för kvinnor!

——

[1] Den är identisk om ”brottet” är lika ”grovt”. Straffets hårdhet är liksom med det juridiska straff hårdare ju ”grövre” brott. Dessa båda kvinnors normbrott är lika grovt även om de är i var sin riktning.
Bestraffningen kan även göras på några olika sätt från blick hela vägen till verbala kränkningar och tom hot.

[2] Mrs G säger inte i sitt inlägg att det är kvinnor som uttrycker orden som sårar. Jag har dock mött fler kvinnor i samma situation och andra situationer. Det ”normala” är att det är kvinnor, det är så kollektivismen fungerar, individualismen gör det inte. Jag utgår från att det är så även i detta fall.