Men Are from Mars, Women Are from Venus. Del 1

Del 1; Från feminist till jämställdist och antifeminist

Inledning

Nu var det dax för en ny serie på min blogg. Trots att genus”vetenskap” bedrivits av skattemedel under flera år i Sverige, så har jag inte ord/begrepp att använda för att förmedla det budskap jag bär på. Inte heller har jag alltid forskning att luta mot för att visa detta som är ett alternativ till feministisk ideologi som sociologisk förklaringsmodell.

Dock är det jag kommer att försöka beskriva en del av den värld vi alla lever i. Bristen på begrepp gör detta till en sann utmaning att sätta tänderna i. Så jag vill uppmana mina läsare, läs inte för att leta fel, läs för att försöka förstå vad det är ”den där konstiga Ninni försöker säga”. Bär budskapet med er ut i er egen värld och ge min förklaringsmodell en chans. Kan det stämma, kan det ligga något i det?

Tvivlens tid

Politiska diskussioner var en naturlig del av min barndom och jag blev tidigt aktiv i ett politiskt ungdomsförbund. Alla människors lika värde kombinerat med en respekt för individers fria val är grundfundament i min politiska själ. Kvinnofrågor låg mig varmt om hjärtat, då jag trodde då på att kvinnor var strukturellt underordnade män och behövde ”lyftas upp till mannens nivå”.

Under 90-talet började anomalier och tvivel dyka upp som svampar inför min syn. Saker som störde min övertygelse om den feministiska ideologins bärighet, tex vad gäller ”könsmaktordningen, mannens makt som överordnad kvinnans makt”

• Om det är lättare att vara man, varför leder männen statistiken för A-laget, uteliggare, fängelsestammisar?

• Om männen är överordnad makt, varför ser jag så många förhållanden där kvinnan bestämmer var skåpet ska stå och mannen allt får bära dit det?

• Vad och vem hindrar eller försvårar för mig från att göra vad jag vill i livet? Bland männen på jobbet var det snarare en fördel än en nackdel att vara kvinna. Där fanns absolut inte det motstånd jag hade förväntat mig, tvärt om behövde jag bara fråga tex. ”vem tycker du jag bör kontakta för att..” för att genast få inte bara en utan flera möjliga kontakter att lägga till mitt eget uppbyggande av kontaktnät.

• Om kvinnan har 80 % av lönen för samma arbete, varför utnyttjas inte den konkurrensfördelen av marknaden så att det inte finns en enda arbetslös kvinna?

• Att fler män innehar ledande positioner, beror det på att de är män eller att de som individer haft egenskaper som möjliggjort att kämpa sig dit? Ger deras makt ”gruppen män” makt? Skulle ”fler kvinnor” i maktpositioner på något sätt medföra fördelar för ”gruppen kvinnor”? Hur då? Skulle det öka produktiviteten i samhället? Hur och varför då?

• Om våld i relationer är männens makt över kvinnan, varför är vålds-utövandet mer eller mindre jämt fördelat över könen?

• Om socialiseringsprocesser är så avgörande, varför finns det transpersoner, bögar, kriminella och alla andra som avviker från normer. Varför missar socialiseringen forma dessa individer enligt normer? Varför var det som mission impossible att vara kvinna på ”rätt sätt” för en pojkflicka som mig? Jag uppfostrades ju också ”som en flicka”. Varför ”lyckades” jag inte då, trots jag verkligen försökte?

Flera händelser, som skedde runt milleniumskiftet, samverkade till att jag förkastade feminismens ideologi som felaktig.

• Jag blev förälder. Det gav två pusselbitar
  1. Som mamma överöstes jag med ”goda råd” och den sociala bestraffning om man inte gör ”rätt” val anrikades. Denna anrikningen medförde att det jag tidigare ”bara kände” som svårfångade ”strukturer” blev tydligt och konkret för mig. Det gjorde det lättare att sätta fingret på ”strukturerna”.
  2. Trots mina intentioner att forma mitt barn könsneutralt så fick jag tidigt inse att det fanns ”något annat” än könssocialisering med i leken.

• Av privata skäl började jag studera forskning kring biologiska skillnader mellan könen. Där snubblade jag över andra förklaringsmodeller till feminismens många axiom. Fler och fler av de anomalier jag stött på tidigare fick en trovärdig förklaring i denna forskning.

• De två punkterna ovan ledde till att jag började gräva allt mer för att finna stöd för feministiska mantran så som ”dubbelarbetande kvinnan”, ”pornography is the theory–rape is the practice”, ”lönediskriminering” osv. osv. och samtliga av grävningar slutade i eller närmade sig ordet ”myt”. När jag hittade Pär Ströms blogg hade jag redan genomskådat fem av hans ”sex myter” samt att jag har två andra ”myt-områden” som han inte tar upp i boken.
  (Boken ”sex myter.. ” finns som gratis pdf här. Våga utmana din feministiska övertygelse!  Läs den själv istället för att lyssna på ”mosters morfar”! Det är gjort på ett nafs. )

• Som pojkflicka levde jag under lång tid lite som uttrycket ”i garderoben”. Jag försökte vara kvinna på ”rätt sätt”, men som jag nämnde ovan var det mission impossible för mig.  Den förklaring till varför ”jag är så här” som jag fann i den biologiska forskningen gav mig styrkan att mentalt hoppa ur garderoben och mer eller mindre fly ”från Venus till Mars”. Det gav mig en möjlighet att på närmre håll notera hur livet ter sig för männen. Hur funkar deras sociala spelregler? Hur skiljer ”livet på Mars” från ”livet på Venus”?

• Slutligen när tvivlet stod mig upp i halsen vände jag mig mot debatten med en kvarvarande önskan om att inte behöva släppa ”feminist” och jag gick som med kollekthåv. När någon tex sa ”kvinnor är diskriminerade”, så frågade jag ”Är vi? Har du något konkret ex.?” Ivrigt sträckte jag ut min mentala kollekt och ville så gärna ha en gåva av någon som visste. Trots frågorna ställdes så respektfullt jag kunde så uteblev alltid svar(eller var det svar som jag redan sett igenom som myter). Min håv förblev tom hur ivrigt jag än försökte samla stöd för feminismens många axiom och mantran…..

Varför jämställdist?

Idag står min jämställdhetspolitiska övertygelse på en helt annan grund än den feministiska ideologin. Jämställdhet för mig är lika rättigheter och skyldigheter, inte lika utfall.

Istället för teorier som grundar sig i feminismens könsmaktordning/patriarkat osv. har jag idag ett annat utgångsperspektiv i dessa frågor, där min ståndpunkt grundar sig i att det sociala samspelet fungerar lite olika för gruppen män (individualism) och gruppen kvinnor (kollektivism). Detta perspektiv ger andra förklaringsmodeller för sociala fenomen(feminismens ”strukturer”) i samhället. Med detta perspektiv upplevde jag att mina tidigare anomalier föll på plats och jag har än inte ramlat över några nya anomalier.

Jag vill poängtera att jag inte värderar det ena som bättre än det andra. Kollektivism respektive individualism ger olika för- och nackdelar. För mig handlar jämställdhetsarbete inte om att ”krossa strukturer/normer”(detta är omöjligt) utan om att minska effekterna av nackdelarna, för kvinnor resp. män.

Varför antifeminist?

Jag började märka en mental förändring i samhället där män började stå med mössan i hand och be om ursäkt, där kvinnor allt oftare krängde på sig offerkoftan samt ett slutande plan där ”lika rättigheter” blivit till ”lika utfall”.

Jag menar, av hela hjärtat, att grunden i feministiska ideologier är felaktig!
Jag menar att implementerandet av en i grunden felaktig ideologi i hela Svenska samhällets styrsystem leder oss allt längre bort från jämställdhet och harmoni samt förtrycker så väl män som kvinnor. Det är konsekvensen av detta, menar jag, som ger offerkoftandet och ursäktandet. Jag vill jobba för människors välbefinnande, detta är dess motsats. Inte mår man bra av att uppleva sig som offer och förtryckt? Nog har man rätt att vara stolt över sin könsidentitetet även som man?

Som kvinna förväntas man vara feminist. Med ”anti-” tar jag avstånd till en ideologi jag inte anser håller måttet och leder till mycket elände samt jag slipper stämplas som feminist när jag pratar om könsroller.

De enda som tjänar på detta är de individer bland makteliten som gjort feminismen till sitt leverbröd samt maskuliniserade kvinnor som positivt särbehandlas (vilket då innebär att andra personer diskrimineras)till de yrken de vill ha.  Jag menar att nutidens feminism absolut inte leder till något gott även om många(majoriteten) feminister har aldrig så goda intentioner.

The road to hell is paved with good intentions!