Just another WordPress.com site

En diskussion.

Pelle Billings blogg hamnade vi i en diskussion som jag upplever som OT.  Då mitt svar blev oförskämt långt vill jag av respekt för såväl Pelle som hans gästbloggare Fredrik Sandberg inte lägga en så lång OT-kommentar i kommentarsfältet där. Därav detta inlägg.

Ni finner början på diskussionen i detta inläggs kommentarsfält.

——-

@ Ulf:
# 76
Poängen var att ingen av de tre kvinnorna frågade mig hur jag ville ha det. Alla tycktes utgå ifrån att jag behövde hjälp, och förbehöll sig rätten att fixa till min klädsel.
Jag såg den poängen, jag upplevde den så tydlig att jag inte behövde ”gå vidare” med den.

Kvinnor sägs ofta vara bra på empati och att ”känna av”. Stämmer det verkligen?
Precis som ingen noterade pojkvännens obehag i min ”raka benen-situation”(kommentar #75), så slog det aldrig dessa kvinnor att du faktiskt kan hantera din krage själv. Jag ser ofta situationer där jag upplever att vissa kvinnor är halvblinda för männens kroppsspråk eller missar när män pratar/signalerar känslor. Jag menar inte att kvinnor är dåliga/sämre. Jag tycker båda kön är lika bra. Som jag ser det beror det på att vi (på gruppnivå, inte individ) har lite olika språk och kroppsspråk.

# 77
Dock är det alltid så, att när det behöver förhandlas med bilförsäljare eller personal på byggvaruhus, får hon skicka in maken, med strikta förhållningsorder om vad som skall sägas. Henne lyssnar de inte på, trots att hon i åtskilliga fall vetat mer än de.

Den här typen av behandling skulle jag kalla ”förväntningar utifrån kön” och det är inget obekant för mig. Det är samma sak som att vi förväntar oss att folk är högerhänta, fräkninga personer är rödhåriga eller att en individ med utländskt påbrå har bruna ögon. Jag kan förstå att dom väljer att vara taktiska så som du beskriver.

Jag väljer att agera annorlunda. Jag agerar som jag gör för att jag brinner för jämställdhet. ”Förväntningar utifrån kön” är fördomar(alltså i betydelsen att något måste vara på ett visst sätt för att det vanligen är så). Hur ska vi någonsin komma tillrätta med dessa fördomar om man inte vågar visa att det är just fördomar? Det var därför jag, i den situation som jag beskrev i #75(raka benen), stod upp för att jag inte gör ”det rätta”.

@ Mariel:
Men vad man Har sett är ju att pojkar och flickor behandlas annorlunda. Eller? Och jag tror att så som världen sett ut, så fostrar man generellt flickor till att bry sig mer om sitt utseende och pojkar mer att ta plats, ta makt.
Ja, absolut. Men vilket kommer först, hönan eller ägget?
Jag menar att:
1. Flickor och pojkar på gruppnivå hanteras lite olika till följd av att de av biologiska orsaker på gruppnivå är lite olika.
2. Jag menar också att pojkar och flickor på individnivå hanteras långt mer individuellt. Jag har skrivit om detta i denna kommentar.
3. Jag menar också att denna skillnad har långt mindre betydelse än man inom feminismen ofta tror.

Nu är vi långt inne på det jag planerar för min nästa serie på denna blogg. Då kommer jag underbygga och utveckla detta mer och även ha med hänvisning till forskning som styrker min teori.🙂

Om en kvinna säger sig ha blivit diskriminerad hela sitt liv, på en mängd olika platser, på en mängd olika sätt, så tror jag henne. Samma med en man.
Kanske lägger vi olika betydelse i ordet ordet diskriminerad? För mig betyder det att det finns ett hinder som man omöjligen kan ta sig förbi. Det står så att säga utanför individens makt att komma runt denna vägg. Jag skiljer på diskriminering, inofficiell diskriminering och hinder.

Liknelse:

Om du upplever jag är sur på dig, betyder det nödvändigtvis att jag är sur på dig?
Det gör det inte, eller hur? Det kan antingen vara för att du tolkar mig fel eller så är jag sur.

Oavsett man eller kvinna så skulle jag ställa mig mycket förvånad inför ett sånt påstående som det jag citerade dig ovan. Jag skulle ha den djupaste respekt för individens känslor, men jag skulle behöva mer förklaring av olika situationer för att tro på att det inte var en tolkning av sin situation. Och jag skulle lyssna noga på individens berättelse med en ”jag kan ha fel”-inställning.
Varför agera så?

”Maria Wetterstrand påstod för sin del att hon aldrig känt något handikapp i politiken av att vara kvinna. Hon trodde att det kunde bero på att hon aldrig sett sig själv som feminist och på att hon aldrig förutsatt att hon skulle komma att förtryckas på grund av sitt kön.”

Om man förväntar sig att det är på ett visst sätt kommer man att tolka in bekräftelser. En individ som berättar om jobbiga saker för mig vill jag stötta på det sätt jag tror är bäst. Genom att lyssna och försöka förstå individens situation kan jag kanske se något annat än ”diskriminering” och respektfullt förklara min tolkning. Kanske kan det hjälpa individen att se saker ur ett annat perspektiv så att denna kan må bättre?(För vem mår bra av att vara eller uppleva sig diskriminerad?) Folk i min omgivning väljer ofta att prata med mig om saker som är jobbigt, både män och kvinnor. Jag brukar få höra att jag är bra att prata med, så jag antar att mitt sätt funkar hyggligt iaf.:)

Det här med “att vara lagom”-grejen kvinnor emellan. Kan man inte se det som en köns-diskriminering? Typ? Att vilja hålla tillbaka varandra just för att den är tjej?

Jag tycker ord är viktigt. Att det har effekten att det håller kvinnor tillbaka och inte tillåtas vara den individ man egentligen är, ja. Vi blir ofria av detta. Och det i väldigt många frågor på ett väldigt brett perspektiv. Men jag anser det är en nackdel att använda just diskriminering för att beskriva detta. Jag menar att ”diskriminering” i sig kan fungera begränsande, så som jag tidigare skrev om när jag citerade om Maria Wetterstrand.

Det är dock viktigt vi har ord, så vi kan kommunicera detta. Jag föredrar ”hinder”(för det får mig att tänka på hinderbana, något man kan klara passera.) och ”sociala bestraffning”. Men jag är öppen för andra förslag såklart:)
Och jag är tacksam för förslag på vad man skulle kalla ”vara lagom”-fenomenet som sådant. Där har jag inget förslag alls.

Nu kommer jag vara upptagen ett tag framöver och därför inte delta i diskussioner. Jag vill tacka dig för en intressant diskussion🙂

Kommentarer till: "En diskussion." (7)

  1. […] ser ord på olika sätt. Hur man kan se “rutiner” på olika sätt, hur man kan se “diskriminering” på olika sätt, hur man kan se “hen” på olika sätt, och hur man kan se oändligt […]

  2. Underbart att se ditt fina engagemang! Tack!

  3. Jag kan komplettera exemplet från bilaffären med en egen upplevelse från tygaffären. Trots att det var jag som var kunden så ignorerade expediten mig helt och riktade sig uteslutande till min fru, som fick hänvisa till mig hela tiden: ”Det måste du fråga honom.”, ”Det är han som handlar.” osv. Lite samma känsla som att gå tillsammans till BVC.

  4. Absolut är det så!

    Och det är just i såna här små vardagsexempel vi alla kan göra skillnad. I den situation du beskriver så skulle jag om jag var du säga typ så här:
    ”Du, nu är det faktiskt så att det är jag som är din kund. Jag vill att du vänder dig till mig, inte min fru. Varför förutsätter du att en man inte kan handla tyg?”

    Om man använder sig av en snäll ton, helt utan aggressivitet, så väcker man en eftertanke hos just denna individ.

    Många bäckar små… anser jag:)

  5. Tack Mariel, för en välskriven kommentar.
    Jag har dock inte riktigt tid att svara just nu, så den får stå obesvarad ett tag. Säger till på din blogg när jag gjort det.:)

  6. ”3. Jag menar också att denna skillnad har långt mindre betydelse än man inom feminismen ofta tror.”

    Fast om vi går undan från feminismen. Vi bortser från att tjejer behandlas snäppet ”värre” än killar – för jag tror inte på det. Jag tror att vi alla behandlas lika illa kan man säga. Och lika bra. Men jag tror starkt på att det Påverkar barnen om man behandlar dem olika. Att man tex. inte låter halva befolkningens barn bära en rosa klänning. Det är ett förbud som är diskriminerande. Just för att det inte är ”överkomligt hinder” utan för att det är en som en oskriven lag. Som många föräldrar vägrar sina barn. Jag har skrivit många blogginlägg om det. Och det skulle kunna påverka barnen mycket också om man gick över gränsen, i form av mobbing osv. Och förutom det tror jag att All uppfostran kring barnen påverkar. Sen att det kanske inte Exakt påverkar så som feminismen tror, kan jag hålla med om. Men påverkar gör det verkligen. Skulle jag säga till min son att ”När du blir pappa så är det mamman som tar hand om barnen, inte du! så påverkar det.

    ”Kanske lägger vi olika betydelse i ordet ordet diskriminerad? För mig betyder det att det finns ett hinder som man omöjligen kan ta sig förbi. Det står så att säga utanför individens makt att komma runt denna vägg. Jag skiljer på diskriminering, inofficiell diskriminering och hinder.”

    Jag håller med om att det är skillnad. Jag blir i princip inte sårad själv om någon säger att den har blivit diskriminerad av mig. För det innebär inte att jag nödvändigtvis gjort det. Så du har helt rätt i att om en person säger så till mig behöver det inte nödvändigtvis vara så. Men vad jag menade med att jag TROR på den, är att jag förstår att Den personen blivit hindrad. Det kan mycket väl vara att den hindrat sig själv i tanken att den upplevde sig diskriminerad. Maria Wetterstrand upplever sig uppenbarligen inte diskriminerad. Vilket jag tror att många kvinnor gör, och män, utan att det faktiskt ÄR ett hinder man inte kan ta sig förbi. Men just för barn är det mesta faktiska hinder; och då handlar det ju lite om det fria valet. Jag anser att vuxna är mer fria än barn.

    ”Kanske kan det hjälpa individen att se saker ur ett annat perspektiv så att denna kan må bättre?(För vem mår bra av att vara eller uppleva sig diskriminerad?) ”

    Absolut. Jag kan mycket väl tänka mig att under en anställning, om en kvinna inte får jobbet men en man, så kanske hon ställer sig frågan ”var det för att jag var kvinna?” och att även om hon får höra ”Nej han hade mer kompetens” så har hon säkert svårt att ta till sig det eftersom att hennes självkänsla sjönk och hon känner sig värdelös så hon försöker må bättre genom att få andra att framstå som Mer värdelösa; dvs. diskriminerande! Alltså framstå dem som det. I tanken då.

    ”Det är dock viktigt vi har ord, så vi kan kommunicera detta. Jag föredrar ”hinder”(för det får mig att tänka på hinderbana, något man kan klara passera.) och ”sociala bestraffning”. Men jag är öppen för andra förslag såklart:)
    Och jag är tacksam för förslag på vad man skulle kalla ”vara lagom”-fenomenet som sådant. Där har jag inget förslag alls.”

    Ja, det skulle kanske vara bra att kolla runt lite i en ordbok. Har dock ingen här och inte hittat någon bra på nätet. För jag kan tycka att social bestraffning mycket väl kan vara ett hinder man kan ta sig förbi, men även ett såpass stort hinder att det kan tyckas vara omöjligt. Och om man utsätts för små små hinder under flera års tid, så har man kanske till slut blivit en av dem som sätter samma hinder till andra och inte reflekterar över det. Då har man blivit mer begränsad, utan att man ens märkte det typ. Och DET , att värja sig från sociala normer, är kanske ett väldigt Stort hinder. Speciellt för barn då.

    Jag vet inte heller. Att vara lagom.. Ja det är väl att man inte ska vara för mycket eller för lite av något. Att alla tjejer tycker det är viktigt att alla tjejer totalt sett har mindre variation i gruppen, med färre extrema individer. Kanske kalla det ”Mittpunktskorrigering” ? Alla ska vara så nära mittpunkten som möjligt.

  7. Välkommen, Sanjo. Och tack för komplimangen:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: