Just another WordPress.com site

Del 4a, upplaga 2; Feminismen – en moralpanik?

På begäran har jag nu utvecklat mitt tidigare inlägg om moralpanik. Detta inlägg är långt och tungt? Vill du läsa en lättare variant av samma sak återfinns upplaga 1 här.

Inledning

Tänk dig en tavla som är 4 m hög och 6 m bred. Du står framför denna tavla, helt intill så nära att din näsa snuddar tavelduken. Kan du se tavlans motiv?

Det är lätt att se att det är korkat att kvinnor inte fått rösta eller får köra bil i Saudiarabien eller se galenskapen i en religiös sekt du inte tillhör. Vi förundras över att häxor kunde brännas på bål, att nazismen i Tyskland kunde få med ett helt folk, att inte folket spärrade vägar med demonstrationer för att förhindra slavhandeln. Men det är inte alls konstigt egentligen.

Sociala fenomen som händer/hänt långt bort (i tid eller rum) är som tavlor vi betraktar på avstånd. Då är det lätt att se ”tavlans motiv”. Det är när vi ska försöka se sociologiskt på vår egen samtid och kultur det blir svårt. Det är då vi alla står med näsan tryckt mot den stora tavlan.

I slutet av förra seklet var jag själv en övertygad feminist. Av flera olika orsaker så började jag att ta några stapplande steg bakåt från denna ”nutidsfeminismens-tavla”. Och det var inte utan ett sting av sorg jag upptäckte att motivet på tavlan inte alls höll måttet.

Vad är en moralpanik?

Den sociologiska termen moralpanik grundades av S. Cohen i hans studie om ”Mods and Rockers[1]. Det innebär ett samhällsfenomen där samhället upplever ett hot ifrån en mer eller mindre inbillad fara. Att det föreligger en diskrepans mellan upplevt hot och verkligt hot i en viss fråga är det som kännetecknar en moralpanik. Häxbränningen och judeförföljelsen under nazismen är dom mest kända ur ett historiskt perspektiv. Men det behöver inte vara så stora saker, perioder där det i samhället förekommit plötsligt upplåsta och hetsiga debatter kring olika ”faror för barn” tex. dataspelsvåld är också moralpaniker.

En moralpanik känns igen om man studerar beteende inom fem olika samhällsarenor(Goode E, s 23-27) samt identifiering av två moralpaniks-kännetecken(additional features) (Goode E, s 27-28).

Två moralpaniks-kännetecken

  1. folk devils
    Någon grupp(eller några grupper) i samhället pekas ut som ett allvarligt hot mot en värnlös grupp, vanligen barn eller/och kvinnor.
  2. Känsla av katastrof(disaster mentality)
    Allmänheten upplever att det är en allvarlig situation och att ”något måste göras”(vanligtvis hårdare lagar) för att rätta till denna allvarliga situation.

Fem samhällsarenor

  1. Media
    Media är en av de viktigaste, kanske den viktigaste, arenan för att bedöma om det är en moral panik vi har för handen. Media återger beskrivningar av fenomen som inte står i proportion till hur det verkligen ser ut eller på annat sätt ger en förvridning av fenomen för att förstärka bilden av folk devils som Hotet med stort H. Folk devils utmålas till monster och ”den värnlösa gruppen” som svaga offer med ett dramatiserat språk. Medias roll i moralpaniker kan jämföras med en liknelse med eld. Dels har media ekonomiska motiv att starta upp moralpaniker men också att hålla lågan brinnande, ju mer intensivt låga brinner ju mer cash till kassan.
  2. Allmänheten
    Det budskap som förmedlas av framförallt media utförs som jag skrev ovan med ett dramatiserat och retoriskt språk som slår an på känslosträngar hos allmänheten. Genom att slå an på känslosträngar går budskapet så att säga ”förbi vår hjärna, rakt in i vårt hjärta”. Vi går på lögnerna! Det är en helt hållet mänsklig reaktion att vilja försvara ”den svaga” mot det upplevda hotet i en moralpanik.
  3. Law enforcement
  4. Politiker och lagstiftare
  5. Action groups/social movments
    I moralpaniker startas aktionsgrupper med syftet att komma till rätta med det upplevda hotet och/eller rädda/hjälpa ”den svaga gruppen”. Här har vi tex. ROKS. Ledarna för dessa grupper kallas moralentreprenörer (Howard, 2006) och dessa har(tillsammans med många andra grupper som har ”hotet” som levebröd) oftast ekonomiska motiv för att underblåsa moralpaniken. (Kolla gärna hur dessa grupper finansieras. Vad innebär det för dessa om vi genomskådar fenomenet?) Hit hör även ideella grupper, så som olika feministgrupper.

Moralpanik är i sin natur plötsligt uppblommade, intensiva och hetsiga samt hastigt övergående. Här bör ni reagera med ett ”Aha! Hur får du ihop det med nutidsfeminismen som du påstår föddes för längesen?!”

Media

Ett grundfundament för hela nutidsfeminismen skapades, menar jag, av radikalfeminismen och könskriget. Där lades grunden för det skyldiga könet – mannen och det lidande könet – kvinnan.
Detta grundfundament underhålls kontinuerligt av en serie av underliggande moralpaniker som alla syftar till att bibehålla demoniseringen av mannen och offergöradet av kvinnan (eller/och barnet). Vi har bland dessa underliggande moralpaniker tex. pedofildebatten, pornografidebatten, prostitutionsdebatten, ”mäns våld mot kvinnor” löneskillnader, hemmafrudebatten*, ”objektifiering av kvinnan”*, ”kvinnor hindras i karriären”*, ”olika vård för könen”** osv.

Alla dessa debatter har tre saker gemensamt:
1. Folk devils är män och de utgör ett hot mot kvinnan eller/och barnet.

2. De är som tändstickor, de antänder hastigt, brinner intensivt och dör ut lika plötsligt som de tänds.
Språket i media är dramatiserat ofta slogan-likt, som ex.

  • ”köpa en kvinnas kropp”(hon går alltså hem utan sin kropp, eller?),
  • ”pornografi är teorin, våldtäkt praktiken”(belägg för detta?)
  • ”porr är kvinnokränkande”(varför kränks isf inte männen?).
  • ”gå i kvinnofälla”(Stackare som inte begriper att undvika fällor)

Sen kan samma tändsticka blossa upp igen i en lika överhettad debatt vid ett senare tillfälle. Det här antändandet sker ofta utan att det finns något som förändrats i samhället som är orsak till denna plötsliga uppflammande debattlåga.

3. Går man in och studerar vetenskapliga skrifter och/eller statistik över fenomenet(eller på annat sätt studerar fenomenet, tex. genom att lyssna till kvinnor som ”gått i kvinnofällor”) så framträder en solklar diskrepans mellan framställningen av media/debatter och det vetenskapliga/kvinnornas egna ord för sina val.[2]

Dessa punkter ovan är alla det urtypiskt mönstret för media(vilket i sin tur ger debatterna) i det sociologiska fenomenet moralpanik.

Allmänheten

Poängen vad gäller allmänheten i en moralpanik är att ”vi går på lögnerna”. Jag fick en häftig ”aha!-upplevelse” när jag läste Moral Panics och jag vill förklara utifrån den. En del av boken handlar om moralpaniker kring droger.
Det står:

”Why didn’t editors, reporters, or readers ask how many LSD users and in what proportion “went crazy,” jumped off buildings thinking they could fly..”
(Goode & Nachman, 2009, s. 80)

Jag ”bara visste” att det är överhängande risk att man hoppar från balkonger av LSD. Min ”bara visste-kunskap” angående LSD insåg jag först när jag läste boken våren 2010 att jag fått från en moralpanik. Denna LSD-moralpanik utspelades i media ca fem år före jag föddes!
Jag var så övertygad att jag visste detta att jag aldrig ifrågasatt eller någonsin skulle få för mig att ifrågasätta denna ”kunskap” om jag inte snubblat över denna text.

Nutidsfeminismens grund, dvs ideologin, bygger på en rad axiom. Dessa axiom grundar sig på ”kunskap” införskaffad av moralpaniker på samma sätt som min ”kunskap om LSD”. När man ser sig omkring i sin omvärld med denna ”kunskap” i bakhuvudet kommer man att betrakta samhället med glasögon som är mer eller mindre färgade av dessa moralpaniker. Då tolkar man sin omvärld utifrån ”sin kunskap” och läser då in en falsk bekräftelse i det man ser.

Det är därför man som feminist i dagens samhälle bör försöka backa från ”nutidstavlan”.

Jonna
Jonna är en kvinna som, liksom jag själv är ex. feminist. Helt nyligen backade hon från nutidstavlan. Jag vill använda henne som ex. på före och efter man ”backat från tavlan”.

Jonna visste att hon som feminist hade rätt, feminismen var ”något bra” och därmed var de som är kritiska mot feminismen ”något dåligt”. Hon använde versaler, skrev nonsens istället för argument, gjorde personliga påhopp och kallade tex. jämställdister för ”grabbslem”. Det gjorde hon ungefär fram till detta inlägg på Genusnytt. (kolla gärna bakåt i tiden för att få en bild av Jonna-före-uppvaknandet.)

Jonna blev lite tystare ett tag, sen plötsligt en kommer hon in och säger följande(citaten återfinns här):

”Jag har gått igenom Pärs bägge böcker nu och får nog erkänna att jag haft en lite skev bild innan av jämställdheten i vårat avlånga land. /…/

Jag ber om ursäkt för mina utbrott förut till alla som kommit i skottlinjen för mina bordusa påhopp. Ska inte göra om detta igen.”

Vad var det som hade hänt? Varför denna förändring?

”jag bestämde mig för att bevisa att ni har fel, så jag började lusläsa Ströms böcker, men tja, det gick inte som jag tänkt mig.”

Jonna skriver vidare:

”Skulle vilja säga att mina djupt rotade åsikter fått sig en rejäl käftsmäll med Ströms böcker. Fattar inte vad de var som fick mig att INTE läsa dom förut.”

Det som gjorde att Jonna inte läst böckerna eller lyssna på vad vi faktiskt försöker förmedla tidigare är just att nutidsfeminismen är ett resultat av en urtypisk moralpanik (eller snarare en mängd små sammanhängande moralpaniker).
har allmänheten i samhället djupt rotade åsikter i frågan som gör dom helt övertygade om att dom har ”sanningen i hand”. Man upplever därför att man inte behöver lyssna på ”dom som inte håller med”. Tvärtom anser man ofta att ”dom som inte håller med” bör tystas/cencureras.

Vad säger Jonna mer?

”…började djupläsa Pär Ströms böcker plus kollade källorna närmre. Helt otroligt att media mörkar detta. Men förvånad att feminister vill få oss att INTE läsa dessa böcker är jag inte. Här kommer sanningen fram steg-för-steg.”

Law enforcement och Politiker och lagstiftare

I detta tänker jag bara orda mycket kort. Här sker en omorganisering i samhället för att ”bekämpa hotet”. Kännetecknande spår av moralpaniker i denna del är fler och hårdare lagar.
”The role of sexuality in moral panics calls for close attention” (Goode & Nachman, 2009, s. 19)

Så kolla i synnerhet lagändringar och riksdagsmotioner inom området sex och pornografi i synnerhet mellan ca 1990-2010. Vilka lagändringar syftar till att ”skydda kvinnor och/eller barn” från ”hotet mannen”? Hur väl underbyggda av fakta är dessa nya lagar/motioner? Utgör lagen i sig ett hot för vårt samhälle alternativt en försämring för de individer som lagen är tänkt att skydda? Hur ser lagen ut kontra forskning om fenomenet som kriminaliseras?

Action groups/social movments

Det är här nutidsfeminismen återfinns (och alla andra tex. massor olika kvinnojourer). Det finns en bredd inom nutidsfeminismen, som jag inte blundar förr eller försöker förneka. Men det är bara varianter på mer eller mindre omfattande påverkan från moralpaniken.
Det finns några olika typer av moralpaniker, lite beroende på var de uppstår och hur dom hålls igång.  Idag anser jag att moralpaniken styrs av eliten och media, som tjänar stora pengar på den. Men den underhålls också av ideella krafter ända ner till den enskilda feministen.

Slutsats

Bland social movments återfinns en mängd individer som jag brukar omtala som ”goda feminister”(se här, här, här och här), som tror på sin sak och vill skapa en bättre värld. Tror fan att man blir piss-förbannad när det kommer såna där ”jämställdistsvin” och klagar på ens goda gärningar för att dom inte begriper bättre eller är mansgrisar som gnäller för kvinnor också får makt.

Tyvärr så har det hittills inneburit att man bemöter våra åsikter ur ett ”jag ska fan hitta fel”-perspektiv inte ett ”försöka förstå budskapet och väga det mot min egen övertygelse/argument/fakta”-perspektiv. Sociala fenomen är för komplext för att göra 100% skottsäker mot den som är ute efter att leta fel. Och ingen av oss skriver en doktors-avhandling i ämnet.

Men en sak är då helt säker, i en moralpanik kan du inte lita på ”sågning”(se jämställdisters åsikt om denna kritik i kommentarer här) utförd av ”grannen” ens om denna har en ”fin titel”. För dessa individer letar fel, då de är påverkade av samma moralpanik och därför ”vet” att dom har rätt.
Vill man ta ställning(eller testa sin nuvarande åsikt bärighet) i en moralpanik måste man själv:

  • lyssna på ”dom som inte håller med”
  • försöka förstå vad de förmedlar
  • väga argument mot argument, källa mot källa
  • och sen se vilket som väger tyngst

så kommer man slutligen fram till, inför sig själv, vilken ens åsikt är.

——

Litteraturförteckning

Goode, E., & Nachman, B.-Y. (2009). Moral Panics –The Social Constuction of Deviance, 2nd ed. Wiley-Blackwell.

Howard, B. (2006). Utanför – Avvikandets sociologi. Lund: Arkiv Förlag.


[2] ** vad gäller sjukvård så har jag inte grävt i den.
I de två sakfrågor som är markerade med * så har jag inte hittat forskning och fakta. Där har jag försökt att bilda mig en åsikt i frågan genom att göra egna analyser.
Alla dom andra debatterna har jag grävt i och slutsatsen är densamma i alla dessa; ”det är moralpaniker vi har för handen”.
Jag har ingen referenslista rakt upp och ner, men ämnar att göra ett inlägg som är en sammanställning av källor längre fram. Är det något speciell du vill ha på stående fot bara fråga ska jag omgående kratta fram det.
Om du inte vill fråga i kommentar maila mig på mina.tankar11@gmail.com för detsamma

Kommentarer till: "Feministisk ideologi kontra vetenskap, del 4a II(5)." (2)

  1. Jag är imponerad! Keep up the good work!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: